”Ta inte bort varje möjlighet för eleven att träna”

I dagarna kom senaste Pisa-rapporten. Sverige halkar efter igen och särskilt i läsförståelse. Är någon inom läraryrket ens förvånad längre, specifikt mina kollegor svensklärarna? Jag känner personligen att jag kokar inombords, då det enligt mig är så uppenbart varför.

”Inga genvägar”

Om du ska bli duktig på att läsa och skriva så måste du hör och häpna – träna på att just läsa och att skriva.  Inga genvägar, ingen lyssneläsning (nej det är inte samma sak), ingen förenklad eller förkortad text, inte ens några widgets kommer i slutändan att leda till att du blir bättre på förmågan att just läsa och skriva. Jag kan bara inte förstå varför detta är så kontroversiellt.  Är det månne för att det är intellektet som ska tränas och inte kroppen?

Om en elev istället hade haft ambitionen att bli duktig i idrott, är då modellen att träna mindre?  Om en så kallad svag elev (dock utan funktionsnedsättning) behöver komma ikapp sina jämnårigas förväntade nivå, skulle eleven då istället för att träna just idrott, se på bilder och film om idrott? I stället för att springa, använda ett funktionshjälpmedel trots att eleven inte har funktionsnedsättning? 

Vi sänker den intellektuella nivån

Det andra jag starkt ifrågasätter är mantrat: ”Det som är bra för en, är bra för hela gruppen”?  Jag tänker att det vi faktiskt gör är vi sänker den intellektuella nivån och att fokus går från lärarens didaktik till att, exempelvis sitta och laminera plastbilder, vilket inte är gynnsamt för vare sig den enskilda eleven eller resten.

På vilket sätt är detta den bästa förberedelsen för livet eller senare studier?  Är den sortens stöd något de kommer möta i stor utsträckning i det riktiga livet, utanför skolväggarna?

”Ta elefanten vid hornen”

Vi kan ta elefanten i rummet vid hornen för att blanda en metafor – jag talar givetvis om widgets. Forskning från exempelvis Nationellt centrum för svenska som andraspråk visar att vi ej helt okritiskt bör acceptera widgets som universallösning för andraspråks- och språksvaga elever, eftersom det inte nödvändigtvis leder till bättre kommunikation eller förståelse. Om det inte ens är helt säkert att det är gynnsamt för de språksvaga, hur kan det ens okritiskt säljas in som en universallösning för elever som inte är det?

”Sopa bort utmaningar”

Det är lite typiskt svenskt att tro att det snällaste man kan göra mot en elev är att sopa bort alla utmaningar och kognitiva ansträngningar, vilket logiskt följer att eleven inte blir tränad i att vare sig möta utmaningar eller utveckla kognitiva förmågor. Jämför med att låta ett toalettränat barn ändå ha blöja, att låta en fullt rörlig person ha rullstol – de möjliga jämförelserna är flera.

Min uppmaning är nu, snälla kollegor, skolledare och specialpedagoger- om ni verkligen och på riktigt vill utveckla och hjälpa eleverna att bli bättre på att läsa och skriva – ta inte bort varje möjlighet för dem att träna just dessa förmågor. Scaffolding, widgets, läslyssning och film kan möjligen få kvarstå som tillskott i begränsad mängd (som för alla tillskott), men låt dem inte bli en heltäckande lösning för att slippa ge eleverna ordentliga kunskaper.  Det som i stunden verkar snällt, kan i långa loppet leda till ett enormt utanförskap.

Johanna Frisk, lärare

LÄS ÄVEN:

Wiman: Min arbetsplats är inget politiskt slagträ

Så förklarar grannländerna Pisa-raset: ”Nya impulser”

Anna Olskog: Ingen borde vara förvånad över Pisa-resultatet

Efter Pisa: ”Tro inte på läxor – tro på repetition”

S lovar höja statens bidrag till skolan: ”Välkommet”

Experten om Pisa-raset: Då går det inte att undervisa

Jonas Vlachos: När Pisa faller börjar käpphästarna galoppera

Professorn om mattekrisen: ”Tror på förändringarna”

Sveriges Lärare: Så ska utvecklingen vändas

Marcus Larsson: Lärare är proffs – så kan vi bryta trenden

Läraren om raset: ”Kämpar med näbbar och klor”

Mohamsson: Vi är mitt uppe i en skärmpandemi

Historiskt svenskt ras i Pisa – sämsta någonsin