Maria Wiman: Min arbetsplats är inget politiskt slagträ

Nu är det slutspurt inför valet och det pratas hejvilt om skolan. Ordet om är viktigt här. Jag upplever inte riktigt att man pratar med. Om man ska vara viktigpetter och märka ord alltså.

Men vem orkar ens kommunicera med oss i skolbyggnaden när det redan finns så många experter? Det är ju ingen hejd på expertisen. Tänk att lilla Sverige kan husera en sådan ansenlig mängd spjutspetsar? Imponerande ändå.
 
Häromdagen debatterade Anders Ygeman (S) och Gunnar Strömmer (M) skola på bästa sändningstid i Aktuellt. Ygeman har läst kriminologi en termin på Stockholms universitet. Strömmer stoltserade med att han har egna barn i skolan. Nu är de experter. 
 
Jag läser om kristdemokraternas utbildningspolitiska talesperson Mathias Bengtsson som har läst två år på samhällsvetarprogrammet på högskolan. Numera är han skolexpert. Han statuerar att skola måste bli skola igen. Som att det uttalandet inte kräver en extra förklaring. 

Nedvärderande

Om man är lite finkänslig kan det rent av anses vara lite nedvärderande att ogiltigförklara hela Sveriges skolpersonals arbetsplats. Om skola inte är skola - vad är det då? Var jobbar jag ens? Räknas inte min undervisning som undervisning. Vafalls?
 

Det underminerar oss som faktiskt har skolan som verklig arbetsplats

För att inte tala om Liberalernas uppläxande reklamfilm. Här klampar Simona in i ett sjöslag till klassrum. Det kastas pappersflygplan till höger och vänster. Unga damer gör kaxiga Tiktok-moves ståendes på skolbänkarna, en liten gosse springer omkring som en vettvilling, en annan bara köttar ut flygplan som att morgondagen inte fanns. Där någonstans står också en tafatt liten lärare som lika desperat som förgäves försöker få uppmärksamhet.

“Såhär har hälften av alla elever det varje dag”, säger Mohamsson med eftertryck innan hon knäpper med fingrarna och allt blir guld och gröna skogar igen.

Cirkus och inte skola

Jaså jaha. Jag är ju inte hälften av alla elever förstås. Men jag har jobbat som lärare i snart 20 år och jag har aldrig upplevt maken till klassrum. Det där är ju cirkus och inte skola (Men vad vet jag förresten? Enligt KD jobbar jag ju inte ens i skolan).
 
Det är bekymmersamt när andra än professionen får äga berättelserna om skolan. Då blir vår vardag lätt ett slagträ som svingas hårt och obarmhärtigt till höger eller vänster, inte i syfte att upplysa utan för att vinna poäng. Ja, det handlar inte längre nödvändigtvis om att belysa verkligheten utan snarare om att stärka sin egen position i debatten. Det underminerar oss som faktiskt har skolan som verklig arbetsplats. Ja, vi som kanske skulle kunna tolkas som experter på riktigt. 
 
På söndag är det val. Måtte denna vilda slagordskarusell lugna ner sig därefter. Jag är trött på att få dåndimpen. 
 
LÄS MER: