Specialpedagogik: ”Lärarens ansvar får inte försvagas”
Charlotte Arkenback undrar över hur ansvaret ska fördelas när speciallärare flyttar in i klassrummet.
Debatt ”Vad händer med undervisningen när specialläraren flyttar in i klassrummet?”. Det undrar Charlotte Arkenback. Hon vill se en tydligare uppdelning mellan lärares och speciallärares olika kompetenser.
Förslaget om en ny speciallärarutbildning i SOU 2026:50 innehåller en viktig förskjutning. Den nya specialläraren ska ha sin bas i det elev- och undervisningsnära arbetet och i första hand arbeta i klassrummet tillsammans med lärare.
”Lovande”
Det finns mycket som är lovande i den riktningen. Elevers svårigheter behöver förstås i relation till ämnesinnehållet, undervisningen och de villkor under vilka elever får möjlighet att förstå, arbeta och delta.
Men reformen väcker en fråga som angår alla lärare: Vad händer med lärarens professionella ansvar när speciallärarens uppdrag flyttas närmare den ordinarie undervisningen?
”Gemensam undervisning”
Två lärare i samma klassrum innebär inte automatiskt gemensam undervisning. Betänkandet beskriver co-teaching som ett delat ansvar mellan speciallärare och lärare, men tar också upp en vanlig modell där en lärare leder undervisningen medan den andra cirkulerar och ger individuell stöttning.
Det kan behövas. Men om detta blir arbetsdelningen riskerar en gammal gräns bara att flytta in i klassrummet: läraren undervisar – specialläraren hjälper dem som inte hänger med.
Ser vi i stället reformen ur ett praktikteoretiskt perspektiv flyttas blicken från vad olika yrkesgrupper förväntas kunna till vad de faktiskt får möjlighet att göra tillsammans i undervisningen – och vilka villkor som formar det arbetet.
Hjälper dem som inte hänger med
När en elev får svårt att komma in i en matematikuppgift kan ämnesbegreppen, instruktionen, tempot, materialet, gruppens arbetssätt och sättet att ge stöd spela in samtidigt. Då går det inte enkelt att dela upp problemet i en ämnesdidaktisk del som läraren ansvarar för och en specialpedagogisk del som specialläraren tar över.
Därför behöver reformen besvara en större professionsfråga: Vilken specialpedagogisk kompetens ska varje lärare ha – och vad ska vara specialistkompetens?
”Kräver tid”
Här blir också rektor central. Gemensam undervisning kräver tid för planering, analys och uppföljning. Utredningen lägger samtidigt ett tydligare ansvar på rektor för att leda, organisera och samordna det specialpedagogiska arbetet. Hur rektor organiserar arbetet påverkar därför direkt vad lärare och speciallärare får möjlighet att göra tillsammans.
Den nya utbildningen kan bli en möjlighet att föra specialpedagogik och ämnesundervisning närmare varandra. Men då får lärarens ansvar för hur undervisningen fungerar för olika elever inte försvagas. Speciallärarens specialistkunskap behöver bli en del av ett gemensamt undersökande av undervisningen, och rektor behöver skapa villkoren för att det arbetet ska bli möjligt.
Frågan är alltså inte bara vem den nya specialläraren ska vara. Frågan är vilken undervisning reformen gör möjlig.
Charlotte Arkenback, fil dr och universitetslektor i pedagogik vid Göteborgs universitet, verksam inom specialpedagogisk lärarutbildning samt lärare och speciallärare i matematikutveckling
LÄS ÄVEN:
Utbildningen görs om – ska öka antalet speciallärare
”Lärare är utbildade för att möta elevernas behov”
”Specialpedagoger ska arbeta direkt med elever”
