Sårig konflikt väcker extremt starka känslor i skolan
”Ingen lärare vill tysta ett engagerat samtal, men om det leder till kränkningar och nedsättande omdömen måste man säga ifrån”, säger doktoranden och lärarutbildaren Jennie Karlsson.
Forskning
Att undervisa om Israel-Palestina-konflikten är bland det svåraste som finns: Hur kan lärare tackla de extremt starka känslor som konflikten väcker? Lärarutbildaren och doktoranden Jennie Karlsson har intervjuat både skolpersonal och elever.
– Risken med att undvika ämnet är att eleverna söker sig till osäkra källor för att få kunskap.
Jennie Karlsson började i september 2023 med att intervjua personal inom elevhälsan om antisemitism – en månad senare inträffade Hamas terrordåd och det efterföljande kriget i Gaza startade.
– Plötsligt blev frågan om antisemitism aktualiserad på ett helt annat sätt. Dittills hade undervisningen mer handlat om Förintelsen och hur man kan förstå den, nu tog sig antisemitismen nya uttryck, nu kom den mer att handla om hur alla judar skulle vara ansvariga för staten Israels politik.
I hennes forskning, som kommer att ställas samman i en avhandling, har hon haft fokussamtal med elevhälsan, med lärare och med elever på gymnasiet. De 33 eleverna kommer från två gymnasieskolor där det förekommit uppmärksammade problem med antisemitism.
Kritiserad om man inte tar ställning
Hennes första intervjuer med elever inträffade några veckor efter att Gaza-kriget inletts.
– Många av eleverna tyckte att lektionerna som behandlade Israel-Palestina-konflikten var jobbiga, det var svårt att tala öppet om de olika sidornas ansvar, om man satt tyst blev man kritiserad av kamraterna för att inte ta ställning.
När hon sedan talade med lärarna, 16 stycken med varierande ämnesbakgrund, fann hon olika strategier för hur man skulle ta sig an det känsliga ämnet.
– Vissa betonade först och främst vikten av att förmedla kunskap och fakta, att agera rationellt och försöka undvika diskussioner som lätt kan spåra ur – medan andra var mer måna om att låta alla elever lufta sina synpunkter, att inte lägga locket på.
Men att släppa ordet fritt i just den här frågan är riskabelt, en lärare beskrev hur hon tappade kontrollen och fick lämna klassrummet.
– Det är en svår balansgång, säger Jennie Karlsson. Ingen lärare vill tysta ett engagerat samtal, men om det leder till kränkningar och nedsättande omdömen måste man säga ifrån. Alla har rätt att uttrycka sina åsikter, men man får inte kränka andra.
Skolan har en viktig roll
Hon berättar om ett samtal med en klok elev som uttryckte sig ungefär så här:
”Jag tänker att många människor har perspektiv som formas av den miljö där de växer upp, och om ämnet då inte diskuteras i skolan blir hemmet den enda källan till perspektiv. Därför är det bra att ta upp det i skolan för att få en annan och mer nyanserad bild.”
Eleven satte fingret på något helt avgörande, menar Jennie Karlsson.
– Eleverna får inte tappa tilliten till den kunskap som skolan och lärarna kan förmedla. Detta är viktigare än någonsin, med tanke på den utbredda skepsis som finns mot västlig media som många menar tar Israels parti.
I grunden handlar det om skolans demokratiuppdrag.
– Om elever inte lär sig prata om svåra frågor blir det ännu mer polariserat. Skolan är en av de få platser där de kan möta fler perspektiv än det egna.
”Antisemitiska tankefigurer”
Lärarna som hon intervjuade beskrev otaliga möten och föreläsningar de haft om skolans värdegrund – men de hade nästan aldrig fått sitta ner och diskutera mer konkret hur man hanterar den antisemitism som kommer till ytan när det bränner till i Mellanöstern.
– När elever inte gör skillnad mellan judar och israeler, när de likställer det israeliska folket med Israels regering, när de klandrar alla judar för vad Israel gör. Många lärare kände ett behov att diskutera hur de ska bemöta den typen av åsikter och antisemitiska tankefigurer.
De uttryckte också en önskan om mer samverkan kring frågan, i såväl det egna ämnet som mellan ämnen.
– En historielärare kände sig till exempel osäker på de religiösa aspekterna av konflikten och efterlyste mer kollegialt samarbete.
En sak var all intervjuad skolpersonal överens om: de måste få ledningen med sig, de kan inte vara ensamma i detta.
– Jag håller helt med. Om det förekommer kränkningar måste det hamna på rektorns bord som i sin tur får involvera elevhälsan, säger Jennie Karlsson som själv undervisat på gymnasiet. Samtidigt vill jag också betona lärarens roll i att bidra med nyanser och fler perspektiv.
Hennes slutsatser finns i den här artikeln skriven ihop med Jennie Sivenbring, resten kommer att redovisas när hon disputerar vid Göteborgs universitet.
LÄS ÄVEN
Så handskas lärare med kontroversiella frågor
Här är känsliga frågorna många lärare undviker
