Forskaren om arbetet med källor som leder eleverna fel
Forskaren Josefin Hellman (till höger) har tidigare arbetat åtta år som gymnasielärare i svenska.
Forskning
Gymnasieskolan måste bli bättre på att lära eleverna använda källor, menar Josefin Hellman. I en ny avhandling visar hon hur det kan gå till.
– Det handlar inte bara om att återge vad andra sagt, utan även om att utveckla egna resonemang och ett kritiskt tänkande, säger hon.
Hur får gymnasieelever uttrycka sin egen röst i relation till källor i en text? Det är en av de frågor Josefin Hellman ställt under sitt avhandlingsarbete vid institutionen för kultur och lärande vid Södertörns högskola.
– Det eleverna får lära sig om källanvändning är framför allt formalia. Däremot har de ofta svårt att använda källor på ett självständigt sätt i ett resonemang, säger hon.
En del av arbetet med avhandlingen har Josefin Hellman gjort som en learning study i nära samarbete med gymnasielärare i svenska. I sitt arbete använde lärarna bland annat det stödmaterial som Skolverket ger ut inför de nationella proven.
– Ett problem var att det som i stödmaterialet lyftes fram som goda exempel inte speglade vanliga sätt att referera i högre utbildning, säger Josefin Hellman.
– Samtidigt föreslog Skolverket att eleverna ska skriva ut källan i löpande text. I min studie var lärarna livrädda att lära ut något annat. Det är ju inte de själva som rättar och därför tänkte de att det var lika bra att följa förslaget.
Akademiskt skrivande är nyckeln
Josefin Hellman hänvisar till vetenskapliga studier som visar att när studenter använder det sätt att hänvisa till källor som de gjort på nationella proven i svenska, då riskerar de att få betyget F på universitetet.
– Det väcker frågan vad man ska lära eleverna i gymnasiet – ska man lära dem inför nationella provet eller för högre utbildning? Det akademiska skrivandet är nyckeln för att kunna delta i högre utbildning.
Josefin Hellman anser att gymnasieskolan istället borde gå mer på djupet i undervisningen om källanvändning och hantering av referenser.
– I den mån man undervisar om källanvändning är det på ett ytligt plan och framför allt om formalia. Man bör undervisa om den del i akademiskt skrivande som gör verklig skillnad, både för elevernas kommande resultat och deras långsiktiga bildning. Hur man läser, väljer ut, sammanfattar och hänvisar till källor är själva essensen i akademiskt skrivande.
”Ett nödvändigt ont”
Josefin Hellman har tidigare arbetat åtta år som gymnasielärare i svenska. Då såg hon att många elever hade problem att hitta det viktigaste i texten och källhänvisa på ett korrekt sätt. När hon undervisade i citat- och referatteknik märkte hon att det var svårt att väcka elevernas entusiasm.
När hon senare arbetade med skrivstöd inom högskola och universitet mötte hon liknande problem. Studenterna hade bekymmer med användningen av källor i sitt akademiska skrivande. Alla tyckte också att det var tråkigt med referenssystem.
– Många såg referenssystem som ett nödvändigt ont. Det väckte mitt intresse och jag började söka svar på varför det är så svårt att använda källor och hantera referenser på ett utvecklat sätt. Att sätta ut referenser kan verka enkelt men är i själva verket väldigt komplext.
Josefin Hellman har identifierat ett antal kritiska aspekter som är viktiga att urskilja för att kunna använda källor på ett utvecklat sätt, både i gymnasiet och högskolan. Hur man som elev får uttrycka sin egen röst i texten är ett exempel. Andra är: Vad är en bra sammanfattning med egna ord i just det här ämnet? Hur hanterar man referenser på bästa sätt?
– Det är stor skillnad i hur man ser på hur man ska använda källor, inte minst i två skrivtunga ämnen som samhällskunskap och svenska. Det har att göra hur man ser på kunskap, säger hon.
”Väcker många känslor”
Josefin Hellmans erfarenhet är att elever lätt fastnar i enskildheter som till exempel om man får man skriva jag eller inte i texten. Därför är det viktigt att lärarna i ett arbetslag och i skolan som helhet pratar igenom hur de själva förhåller sig till den frågan, men att de också är medvetna om att det inte finns några entydiga svar.
– När jag är ute på skolor och pratar om min forskning märker jag att lärare har väldigt olika uppfattningar om hur det ska vara och att de här frågorna väcker många känslor. Vi måste prata om att det finns olikheter mellan ämnen och att det behöver göras tydligt för eleverna, säger hon.
LÄS ÄVEN
Så erövrar Bens elever akademisk engelska
Forskarens hårda kritik mot ämnesplanen i engelska
