Emilia Friberg: Just nu vill jag bara dö rättningsdöden
Krönika Förhoppningsvis hinner jag bestiga rättningsberget som just nu känns som Kebnekaise innan deadlinen för betygssättningen är här. Sen ser jag fram emot att ramla in i sommarledigheten, helt slutkörd, skriver högstadieläraren Emilia Friberg.
Emilia Friberg: Just nu vill jag bara dö rättningsdöden
Terminen är snart slut. Just nu vill jag bara dö rättningsdöden. Mina högar av uppgifter som ska bedömas bara växer sig allt större, trots att jag febrilt försöker att rätta undan de värsta drivorna. 18 skoldagar kvar till skolavslutning och ännu färre tills betygen ska sättas. Varför blir det så här varje år? I år kännas det dessutom som att det är extra mycket.
I år har jag haft mer svenskundervisning än vad jag har haft under de senaste åren. Det märks för rättningslasset är tyngre än på länge. Det finns nackdelar med att undervisa i fyra SO-ämnen, särskilt om man har flera klasser i årskurs nio för mängden multipliceras snabbt till en enorm mängd. Förra året hade jag 22 elever i min klass och 20 av dessa undervisade jag även i svenska, så snabbt blev det 108 slutbetyg bara där.
Värst i svenskan
Det är dock något med svenskan som gör att det blir ännu tyngre med rättningen än i SO-ämnena. Att rätta 27 noveller eller karaktärsanalyser känns som att bestiga ett berg. Jag vill helst bara stoppa huvudet i sanden som en struts och blunda för den ständiga strida strömmen av nya skrivuppgifter som ska rättas och bedömas. Ofta måste elevtexterna dessutom läsas om både en och två gånger innan jag landar i en slutgiltig bedömning.
Jag vet vad jag kommer att göra under de kommande kvällarna och de kommande helgerna. Tur att jag är så pass erfaren numera att jag har sparat förtroendetid från de senaste månaderna. För nu ska förtroendetiden användas och maxas. Prioriteringen blir jobb, jobb och ännu mera jobb.
Förhoppningsvis hinner jag bestiga rättningsberget som just nu känns som Kebnekaise innan deadlinen för betygssättningen är här. Sen ser jag fram emot att ramla in i sommarledigheten, helt slutkörd.
Emilia Friberg, högstadielärare i svenska och SO-ämnen på Västra Stenhagenskolan i Uppsala.
LÄS ÄVEN
Friberg: NP-lotteriet i SO är en cirkus
Friberg: Utan ordentliga grunder löser vi aldrig läs- och skrivkrisen
Friberg: Det här hade jag velat veta när jag var ny som lärare
