Nytt läsår och nya möjligheter! Jag läste att hösten för många är det verkliga nyåret i den meningen att människor då är mest förändringsbenägna. Det gäller nog i synnerhet oss lärare eftersom det bokstavligen är starten på det nya året. Jag är alltid full av goda föresatser så här års och ambitionen är hög.

Vi går in i år två med Gy25, och kanske slår tanken bakom reformen snart igenom fullt ut hos både lärare och elever? Kanske börjar eleverna se att det handlar om progressionen och vad de lär sig över tid som är det viktiga? Det är i alla fall förhoppningen! Min föresats i år är att anstränga mig för att inpränta att det viktiga inte är att bli klar med något utan att det viktiga är att förstå.

Låter enkelt

Det låter ganska enkelt när jag skriver det här, men ibland känner jag att det är den största utmaningen för mig som lärare just nu. Elever som jagar resultat som leder till önskat betyg missförstår ofta syftet med olika övningar och uppgifter – det har helt enkelt svårt att se att målet faktiskt är att förstå något och söker ibland genvägar som rundar förståelsen men som gör att de känner sig klara med uppgiften.

Olika typer av uppgifter triggar det här beteendet i olika grad, och ett exempel på en uppgift som inte sällan landar långt ifrån lärarens föresatser är instuderingsfrågor. Lärare skapar instuderingsfrågor som en slags läsanvisning – något som ska kunna hjälpa eleverna att förstå hur olika saker i en text hänger ihop, och i slutändan vad som är kärnan i det lästa. Men eleverna uppfattar det som en uppgift som ska slutföras och bockas av. Det leder till att många elever lockas av att använda AI för att få fram svaren på frågorna och vips så har hela tanken bakom instuderingsfrågorna raserats.

Förståelsen trumfar allt

Min förhoppning i år är att ännu tydligare presentera budskapet att det viktiga aldrig kan vara att bli klar om det sker på bekostnad av förståelsen. Det spelar inte någon roll om eleven har svarat på alla instuderingsfrågor om det har skett utan reflektion och utan att leda till just förståelse. Jag inser förstås att bli klar och förstå kan samexistera. Men att förstå en text som berättar något, vare sig det är något skönlitterärt eller en beskrivning av ett fenomen, kräver förstås att eleven läser och bearbetar den, och då kan ju genvägen AI aldrig bli aktuell.

I min värld så öppnar Gy25 ändå dörrarna för att vi ska kunna få våra elever att inse det här. Borta är stressen kring varje enskilt moment i varje enskild kurs, och vi har större möjlighet att förklara för eleverna att vi i första hand går i skolan för att lära oss – inte för att bli klara. Någonstans rimmar väl det med hur resten av livet är; vi blir aldrig färdiga där heller, men vi borde alla fortsätta att sträva efter att förstå vår omvärld och hur vi kan hantera oss själva i förhållande till den. 

Karin Herlitz är lärare i svenska och engelska på Nacka gymnasium samt författare.

LÄS ÄVEN

Herlitz: Svensk skola har effektiviserat bort läsningen

Herlitz: Vi kan inte undvika böcker för att de är obehagliga

Herlitz: Elevdriven undervisning är en vansinnig tanke

Herlitz sex tips: Så skapar vi en läsande skola

Herlitz: Utan böcker kommer eleverna inte att läsa

Herlitz: Eleverna får allt svårare att förstå skolspråket

Herlitz: När formen styr skrivandet blir orden tomma på innehåll

Herlitz: Nationella provet bekräftar bara hur dåligt eleverna läser