Härjefors: ”Vikarie? Äh, det behövs inte!”
Planerade aktiviteter som går i stöpet på grund av uteblivna vikarier är vardagsmat så här års på fritidshemmet, skriver Andreas Härjefors.
Krönika Jag förstår såklart att det inte alltid går att få tag på vikarier. Och visst, ibland får vi helt enkelt kavla upp ärmarna och göra det bästa av situationen. Men jag funderar på om vi ibland har blivit lite för bra på just det, skriver läraren i fritidshem Andreas Härjefors.
”Ni får klara er utan vikarie idag.”
”Men då blir vi få på jättemånga.”
”Men var ute då?”
”Vi kan ju inte bara vara ute.”
”Ta hjälp av en annan avdelning.”
”Men vi hade ju planerat att ha den här aktiviteten. Hade vi haft en vikarie, så hade vi kunnat genomföra den. Nu blir det svårt. Barnen kommer bli besvikna”.
”Jag är ledsen, men det finns inga vikarier.”
Vår verklighet. Här finns det både pengar och verksamhet att spara in på. Känner ni igen er? Fritidshemmet är en av de verksamheter där det verkligen kan kännas när någon är borta. Vi är så beroende av varandra. På raster, övergångar och på fritidstid. Under alla mina år inom fritidshemmet har jag hunnit se och uppleva hur olika man kan resonera och agera när personal är frånvarande.
Smekmånaden är över
I början på läsåret är alla peppade och har tusen idéer för det nya fritidsåret som alla har framför sig. Sedan tar smekmånaden slut, kanske redan i september, eller i oktober om man har tur. Då börjar perioden när man är sjuk, vabbar eller borta av någon annan anledning. Sådant som händer helt enkelt. Då hoppas man, oftast, få in en vikarie som kan stötta upp. Men det där är ett lotteri utan dess like.
Ibland får du en – kanske en erfaren husvikarie som är anställd på skolan. Trygg med rutiner, barn och kollegor.
Ibland en helt ”nybakad” ung person som gör sina första dagar överhuvudtaget i arbetslaget. Det kan vara en som är driven, ibland är det någon som du behöver säga till att lägga undan telefonen och vara lite mer där barnen är ute på gården.
Eller ett tredje alternativ. Ingen kommer. Läget kan vara så pass illa att flera är frånvarande samtidigt. Men ingen kommer. Det finns ingen vikarie att få varken i huset eller med hjälp av vikariebemanning. Eller så tar man inte in vikarie i början alls.
Behovet tycks vara större i skolan
Men är läraren sjuk, då kommer det en vikarie eller så får någon från fritidsteamet lösa det. Sen ska man göra ”fritids” på eftermiddagen, rätt så trött efter all klassrumsundervisning. Det verkar helt enkelt som att behovet av vuxna är större under skoldagen än på fritidshemmet. Åtminstone om man tittar på hur vi prioriterar våra vikarier. En verksamhet på eftermiddagen som är intensiv, komplex och kräver betydligt mer av oss än att bara fysiskt finnas på plats.
Förutom att just tillsätta vikarier, så finns det olika sätt att komma runt det här. Bland annat ha en tillräckligt stark grundbemanning som klarar av frånvaro av en eller flera. Sedan kan man också på längre sikt jobba in en bastrygghet som gör att eleverna blir trygga generellt och mer självständiga i att sysselsätta sig själva. Det går, men kräver ett långsiktigt pedagogiskt arbete. Däremot vill jag vara tydlig med att en välfungerande verksamhet inte ska användas som argument att minska på grundbemanningen.
Det dåliga samvetet
Sedan finns det en annan aspekt av det här som jag tycker att vi behöver prata mer om. Det dåliga samvetet. Jag har varit med om kollegor som har haft dåligt samvete för att de har behövt vara hemma för att de är sjuka eller vabbar, för att de vet att det inte kommer någon och övriga kollegor får det tufft på plats. Förståeligt, men det måste vi komma bort ifrån. Är man hemma, så ska man vara hemma även mentalt och med trygghet veta att det löser sig på plats.
Jag förstår såklart att det inte alltid går att få tag på vikarier. Jag förstår också att det finns ekonomiska ramar att förhålla sig till. Och visst, ibland får vi helt enkelt kavla upp ärmarna och göra det bästa av situationen. Men jag funderar på om vi ibland har blivit lite för bra på just det: Att få saker och ting att fungera. Att improvisera. Att lösa problem som egentligen inte borde vara våra att lösa.
För det är ju faktiskt ganska stor skillnad på att klara av en eftermiddag och att bedriva en riktigt bra fritidshemsverksamhet.
Kanske är det just där någonstans som vi behöver börja diskutera vad en vikarie egentligen kostar eller snarare vad det kostar att inte ta in någon.
Andreas Härjefors, lärare i fritidshem i Stockholm.
LÄS OCKSÅ:
Härjefors: ”Utan de unga vikarierna stannar fritids”
