Härjefors: Vi ska inte släppa taget om tioåringarna
Vi är flera som har ett ansvar i att få eleverna i årskurs 3 att välja att gå till fritidshemmet efter skolan.
Krönika Under min yrkeskarriär har jag ibland hört från kollegor att det är skönt att arbeta med de äldre barnen, för de går hem. Och då blir det lugnare på fritidshemmet. Men vill vi verkligen att barnen ska gå hem redan i trean? Slutar fritidshemmet vara relevant för dem? Min bestämda åsikt är nej, skriver läraren i fritidshem Andreas Härjefors.
Tidigt i min yrkeskarriär fick jag höra från flertalet kollegor, främst de som jobbade med treor, att det är skönt att jobba med just treor för att de går hem. För då blev det färre barn och lugnare. En bättre arbetsmiljö helt enkelt. Det var ett perspektiv jag tog fasta vid. Jag såg också fram emot att jobba med treor, då det var just lugnare.
Hösten 2014 stod jag där med mina första treor. Barnen gick hem, men samtidigt jobbade vi på att erbjuda en verksamhet väl värd att stanna kvar i för de som valde att stanna eller som inte kunde gå hem. Det var absolut lugnare, men samtidigt blev det på något sätt fattigare. Vi har fritidshemmet som huvuduppdrag så vårt ansvar är att skapa en verksamhet som barn faktiskt vill stanna i.
Nästan en halvering bland treorna
Vi spolar fram bandet, 12 år senare, till nutid. Jag har hunnit arbeta med treorna åtskilliga gånger, men också varit med och skrivit ett examensarbete med utgångspunkt i detta fenomen.
Att barn får möjligheten att själva gå hem är ett faktum när de börjar bli äldre. Vissa kan välja själva om de ska stanna kvar på fritidshemmet eller gå hem när skoldagen är slut, de får en viss tid att förhålla sig till när de kan gå hem. Statistiken är tydlig: inskrivningen minskar från 78% vid 9 års ålder till 40% vid 10 års ålder – nästan en halvering. Det händer någonting i årskurs tre helt enkelt.
Så vill vi att barnen ska gå hem? Slutar fritidshemmet vara relevant för dem? Ska vi släppa taget om dem?
Min bestämda åsikt är nej, det ska vi inte. Vi är flera som har ett ansvar i det hela.
Färre elever – mindre resurser
Jag har stött på skolledare som gärna nedprioriterar fritidshemmet för treorna, så att man skalar av bemanningen en hel del ju äldre barnen blir, både för att man vet att de slutar att gå och för att man tänker sig att de klarar sig mera själva. Ju färre barn som stannar, desto mindre resurser får fritidshemmet – och ju mindre resurser, desto färre barn stannar. Ett klassiskt moment 22.
Vårdnadshavare har också en del i det hela. Ibland får man höra att en del barn kan gå hem om ”det är tråkigt på fritids”, här behöver vi fritidshemspedagoger och vårdnadshavare bygga broar. Vårdnadshavare behöver uppmuntra sina barn att stanna ändå, för fritidshemmet har mer att erbjuda.
Vi behöver ha skolledarna med oss
Och vi, fritidshemspedagoger, då? Självklart har vi ett ansvar att utveckla en verksamhet som är relevant även för äldre barn. Får vi optimal bemanning, planeringstid, förutsättningar tillsammans med en stark ambition från skolledare så kommer vi att lyckas bättre i vårt uppdrag.
Jag har själv sett flera goda exempel när verksamheter ställer om för att möta de äldre barnens behov och intressen för att de ska vilja stanna kvar på fritidshemmet. Så det är uppenbarligt fullt möjligt.
Och för ett tag sedan kom det ett beslut om att alla fritidsklubbar i Stockholms stad skulle bli avgiftsfria. Något som gav effekt direkt: Fler mellanstadiebarn skrevs in. Ett välkommet besked som inger hopp inför framtiden – men det räcker inte.
Jag är övertygad om att jag talar för en stor del av Fritidshemssverige när jag säger: Ja, vi vill att barnen ska stanna. Frågan är bara om vi är beredda att göra det som krävs.
Andreas Härjefors är lärare i fritidshem i Stockholm.
LÄS OCKSÅ:
Därför ratar de äldre barnen fritidshemmet
Härjefors: Så kan fritidshemmet vara en motpol till skolan
Så lockar fritidshemmet de äldre barnen
