Så blir elevers texter mer målande
Anja Thorsten är verksam vid Linköpings universitet där hon bland annat utbildar nya lärare i läs- och skrivundervisning. Tidigare jobbade hon 16 år i låg- och mellanstadiet, främst som svensklärare.
Forskning Att kunna skriva berättelser ingår i det centrala undervisningsinnehållet – men många lärare kämpar med att få till det. Ett av trixen är att få eleverna att inse att de skriver för fler än bara sina lärare, menar forskaren Anja Thorsten.
Stapla inte adjektiv på varandra
Anja Thorsten genomförde sin studie bland drygt 60 elever i årskurs 3 och 4 tillsammans med fyra lärare i ett praktiknära forskningsprojekt (inom ULF). Beskrivningar i elevers berättelser handlar ofta om att stapla adjektiv på varandra, till exempel beskriva en karaktär som ”en rödhårig pojke med blå shorts och svarta sandaler”. Men det räcker inte som beskrivningar för att föra berättelsen framåt.
– Det blev bättre när vi bad eleverna beskriva känslor och sådant som skapar spänning hos läsaren. Skriv inte att pojken är rädd, skriv att han ”darrar som ett asplöv”.
Vilka beskrivningar väcker känslor?
Utgångspunkten för undervisningen var att få eleverna att förstå poängen med beskrivningarna, inte att bara pliktskyldigt lägga till dem. En berättelse om en utflykt i skogen kan förstås innehålla beskrivningar av vad barnen har i sina ryggsäckar – men det måste kombineras med deras känslor och reaktioner när de exempelvis går vilse.
– Genom att i undervisningen kontrastera olika typer av beskrivningar kunde eleverna få syn på vilka beskrivningar som väcker känslor.
Skriv för andra än läraren
Anja Thorsten och lärarna insåg att många elever har läraren i fokus när de skriver, att det bara är läraren som är den tänkta läsaren. Men när lärarna fick eleverna att inse att berättelserna ska vara intressanta för en mycket bredare läsekrets, även för andra barn, då började de skriva annorlunda.
– De blev bättre på att skapa beskrivningar som väcker spänning. Många elever skriver som om läsaren kan se samma bilder i huvudet som de själva, nu blev det tydligare för dem att detta sällan är fallet.
Stanna upp vid detaljer
Det går att vässa själva undervisningen kring hur eleverna ska förstå betydelsen av beskrivningar. När en elev svarar ”bra” på frågan om hur flickan mådde efter att hennes lag vunnit är det viktigt att stanna upp. ”Bra på vilket sätt? Hur kändes det i magen? I benen? Vad skedde i hennes kropp efter segern?”
– Det gäller även när man undervisar i helklass, inte släppa en elev som svarar korthugget men som kan vara på väg att göra en mer detaljerad beskrivning. Jag brukar säga att man ska ”göra det eleven säger till guld”.
LÄS ÄVEN
Därför väcker skrivuppgifter motvilja hos elever
Ny studie: Skärmläsning slår mot utsatt elevgrupp
