Allt vände med teatern som verktyg

Det är dags för genrep i klass 3B på Bojarskolan i Strömstad. I klass­rummet ligger kläder för de olika rollerna klara på bänkarna. Längst fram i klassrummet finns rekvisitan som behövs för att iscensätta folk­sagorna ”Tre små grisar”, ”De tre bockarna Bruse” och ”Snövit”.

– Tre, två, ett, säger Erica Heed och när hon kommit till ”ett” har det blivit knäpptyst i klassrummet.

– Nu ska vi låtsas som att det är på riktigt. I morgon kommer en förskoleklass och tittar. Ni kan börja med att ta på era scenkläder, så sätter jag på er låt under tiden.

När Erica Heed tog över klassen passade hon på att skriva en låt till dem. Med läroplanens formuleringar om att känna växandets glädje, att göra framsteg och övervinna svårigheter framför sig, blev det en låt med textrader som ”Vi är som en familj här varje dag, hjälper varandra oavsett vad, vi vågar göra fel och stå kvar, tillsammans tar vi oss alltid mot nya svar” med AI-genererad musik i Avicii-stil.

– Jag skrev låten för att de skulle känna sig sedda. De kände ingen klassgemenskap och det hade varit rörigt för dem i ettan och tvåan. Låten blev som en första programförklaring till vilken atmosfär jag vill ha i klassrummet. Att vi pausar allt som pågår där utanför och är som en familj under dagen. Alla är olika, men vi ska respektera varandra.

Vi träffar Erica Heed och hennes klass ett par månader in i vårter­minen och det är uppenbart att det finns en tillit och känsla av gemenskap i rummet. Ett exempel är hur en av eleverna som glömt en del av sina scenkläder genast får låna av en klasskamrat, utan att Erica Heed behöver påtala det.

– Det här var inte självklart i höstas. Jag har jobbat mycket med att coacha dem att själva komma på lösningar. Nu börjar det gå av sig själv.

Fanns mycket oro i klassen

Innan skådespelet kan börja stannar vi upp lite och går tillbaka till varför Erica Heed valde att jobba med just teater för att få upp nivån på läsningen i klassen.

– Det var inte bara läsningen som halkat efter. Det fanns också mycket oro i klassen efter alla lärarbyten. En del elever hade också flyttats runt mellan olika klasser, så vi behövde jobba med både läsningen och det sociala samspelet. Det var nästan som att börja från början med en etta.

Erica Heed började höstterminen med att jobba intensivt med avkodning, tillsammans med speciallärare och lärare i svenska som andraspråk. Den första boken de tog sig an var ”Tågmysteriet”, en av böckerna i serien om Lasse-Maja. För att få med sig både läsningen och en tolerantare atmosfär delade hon in klassen i grupper där eleverna kommit olika långt med läsningen.

– De som kunde läsa fick turas om att läsa högt i sina grupper. Specialläraren och sva-läraren hjälpte dem som ännu inte hade avkodningen. Och de som redan kunde läsa bra, blev uppmuntrade att läsa mer med inlevelse.

”Jag kunde också tydligt se hur de fått en inre motivation att förstå sammanhang, att vilja läsa och inte minst komma till skolan.”

För Erica Heed är det viktigt att från början skapa ett klimat där alla känner sig inkluderade, oavsett hur långt de kommit. Det har hon gjort genom att ständigt påminna om att alla har olika behov och behöver stöttas på olika sätt.

– Vi har jobbat med att de ska våga säga att de inte hänger med. Nu hör jag dem ofta själva säga till varandra: ”Är alla med?”

Manuset blev en morot

Erica Heed visste att det fanns ett färdigt pjäsmanus till ”Tågmysteriet”, men var först tveksam. Skulle det ta tid från arbetet inför de nationella proven? Men när eleverna själva ville prova, var hon inte sen att nappa. Snart märkte hon hur manuset blev en morot för både avkodningen och viljan att förstå vad de läste.

– För eleverna blev det något som var på riktigt. De fick träna på hur man läser ut skiljetecken och att läsa med inlevelse. Det märktes också att de blev tryggare i gruppen. Många har fått nya kompisar, säger Erica Heed.

Redan efter klassens första teaterpjäs kunde Erica Heed se ett resultat. Från att klassen i höstas i snitt låg på tvåans nivå i Legilexi har flera av eleverna höjt sig en årskurs i både avkodning och läsförståelse.

– Jag kunde också tydligt se hur de fått en inre motivation att förstå sammanhang, att vilja läsa och inte minst komma till skolan.

Upplevelsebaserad undervisning

När Erica Heeds klass sedan skulle fortsätta med en uppgift i läroboken, att återberätta en enkel folksaga, hade hon först inte tänkt att fortsätta med teatern som metodik. Men när hon förklarar sin lärarfilosofi, är det lätt att förstå att det ändå blev teater igen. Hon kallar det för upplevelsebaserad undervisning och är en variant av John Deweys ”Learning by doing”. För Erica Heed betyder det att hon arbetar mer fritt utifrån var eleverna befinner sig och vad som intresserar dem.

– Ofta frångår jag den planering jag har, eftersom saker dyker upp längs vägen. Eleverna ger mig input när de inte förstår och då kan jag behöva lägga upp en ny plan.

Så när det visade sig att många elever inte kände till våra gamla folksagor, spann hon vidare på det. Hon lånade ihop alla sagoböcker hon kunde hitta i skolan och precis som med ”Tågmysteriet” började ­klassen med läsning. Erica Heed följde cirkelmodellen från förförståelse till läsning, gemensamt skrivande och till sist enskilt skrivande av olika folksagor.

– Då såg de själva att deras egna versioner av folksagorna liknade manus och frågade om de fick göra teater igen.

Ett exempel på hur hon använde teatern för att nå språkmålen, var att hon i samband med repetitionerna introducerade ordklasserna – helt enkelt för att de var ett medel för att dramatisera bättre.

– Vi tryckte till exempel på verben som extra viktiga när man levandegör vad som händer på scenen, som när bockarna Bruse trampar på bron.

Så har det blivit dags för general­repetition. Tre bockar, två troll under bron och en berättare gör entré. De flesta behåller sina manus, även om det märks att de egentligen kan replikerna. Den lilla bocken pratar med svag röst och trollen dundrar när de hotar med att äta upp honom. Publiken, det vill säga klassen, får också se ”Snövit” och ”Tre små grisar” innan det blir dags för rast. Efter varje liten föreställning får skådespelarna tacka med bugningar till publikens applåder. Nu är de redo för kommande dagars föreställningar för förskoleklasserna.

Eleverna i klass 3B har fortsatt att fråga efter ”riktiga situationer” så nu planerar Erica Heed att göra fiktiva restaurangbesök i engelskan och iscensätta en rättegång i SO-ämnet.

LÄS ÄVEN

Fiktionen som redskap för lärande

Estetiska lärprocesser lyfter tidiga SO- och NO-undervisningen

Dans är så mycket mer än ett hjälpämne

Israelsson: Låt eleverna gå till kulturskolan under skoltid!