Debatt: Sluta behandla taluppfattning som ett separat moment
”Jag har bara testat detta under ett läsår, men jag tycker ändå att resultatet är lovande och att metoden med fördel skulle kunna användas även på högstadiet”, skriver gymnasieläraren Ahoo Sh. Fard (till höger).
Debatt Efter många års erfarenhet och arbete med att hjälpa eleverna att nå målen i matematik bestämde jag mig för att göra något nytt det gångna läsåret. Jag hoppade över det inledande momentet om taluppfattning i matematik 1a, skriver gymnasieläraren.
Jag går ett varv i skolan med ett papper i handen som innehåller tre frågor om taluppfattning i matematik. Jag frågar några i skolpersonalen och några lärare om de kan svara på frågorna. Några lärare gör ett försök och funderar på möjliga vägar framåt, minns några metoder: ”Minsta gemensamma nämnare?” Frågorna handlar om grundläggande taluppfattning i matematik.
100/0,5
(-2) – (-6)
⅕ + ⅓
Det var självklart några rätta svar och några felaktiga, men från de flesta fick jag samma svar: ”Jag orkar inte!”
Jag reflekterar över mattelärares resonemang kring vikten av matematik i vardagen. Samtidigt vet vi att de flesta människor i de flesta sammanhang har klarat sig utmärkt utan att använda särskilt mycket matematik i vardagen. Vi vet också att vardagsmatematiken har förändrats i takt med den tekniska utvecklingen och AI-eran.
Börjar med kapitel om taluppfattning
Nästan alla matteböcker som jag har använt, från årskurs 6 till år 1 på gymnasiet, börjar med ett omfattande kapitel om taluppfattning, med det självklara resonemanget att ”eleverna måste förstå taluppfattning för att klara resten av matematiken”. Under de många veckor – oftast sex till åtta – som vi arbetar med taluppfattning i början av varje årskurs försöker vi motivera eleverna genom att säga att de behöver dessa kunskaper för att klara de kommande kapitlen.
Det som för oss lärare låter som motivation kan dock eleverna tolka på ett helt annat sätt: ”Jag kommer inte att klara matte, för jag klarar inte taluppfattning.”
Det känns ibland som att jag som lärare ägnar flera veckor i början av varje årskurs åt att visa eleverna att de inte kommer att klara matematik. Men vi mattelärare vet att elever inte är bra eller dåliga på matematik. De är helt enkelt olika bra på olika områden inom matematiken.
Jag har sett exempel på detta vid flera tillfällen. En elev som inte nådde målen i kapitlet taluppfattning började lösa förstagradsekvationer. En elev som ”hatade matte” eftersom hen ”inte fattade någonting” började svara på frågor på C-nivå i sannolikhet och statistik. En elev med stora svårigheter i matematik visade mig hur hen tänkte kring matematiska mönster och hur hen skrev formler för dem. Det är en metod som jag än i dag använder i min undervisning.
Bestämde mig för att tänka nytt
Efter många års erfarenhet och arbete med att hjälpa eleverna att nå målen i matematik bestämde jag mig för att göra något nytt det gångna läsåret. Jag hoppade över det inledande momentet om taluppfattning i matematik 1a. Under hela läsåret gick jag i stället igenom de delar av taluppfattningen som behövdes i respektive moment. Till exempel arbetade vi med negativa tal i algebra, tallinjen i funktioner, kvadrater och kvadratrötter i geometri, potensform i enhetsomvandling samt bråk och procent i sannolikhet. I stället för att ägna flera sammanhängande veckor åt taluppfattning i början av läsåret hade jag i genomsnitt en lektion per vecka där vi tränade på de grundläggande kunskaper som behövdes i det aktuella momentet.
Jag har bara testat detta under ett läsår, men jag tycker ändå att resultatet är lovande och att metoden med fördel skulle kunna användas även på högstadiet.
Två stora fördelar
Jag upplevde två stora fördelar. Den första var att vi i princip arbetade med taluppfattning under hela läsåret. Den andra var att jag frigjorde de sex till åtta veckor som vanligtvis ägnas åt taluppfattning i början av läsåret. Det gav mig i genomsnitt ungefär en extra vecka för varje kapitel. Därmed fick vi tid att repetera de grunder och den taluppfattning som behövdes inför varje nytt område, samtidigt som vi kunde avsätta några veckor för repetition inför det nationella provet.
Detta upplevdes positivt av de flesta elever, och jag fick också bra återkoppling från andra lärare. Nu är vi flera som funderar på att arbeta på samma sätt detta läsår. Jag tycker därför att detta är en metod som absolut skulle vara intressant att undersöka vidare.
Ahoo Sh. Fard
Lärare i matematik och naturkunskap
Krokslättsgymnasiet, Mölndal
LÄS ÄVEN
Debatt: Matten stänger dörren för många komvuxelever
Debatt: Fem steg till en bättre matematikundervisning
