Debatt: Årets NP i matte blev ett slag i magen

Maj månad brukar vara summeringens månad i skolans värld. Säckar ska knytas ihop och punkter ska sättas. Det är ibland med en blandad känsla av glädje och ledsamhet, men de nationella proven i matematik har alltid varit en viktig del i de avslutande reflektionerna. Jag har alltid med stolthet talat varmt om de nationella proven i matematik. Det väl speglade ämnesinnehållet och den direkta korrelationen till betygskriterierna har gjort att provet med sin tyngd och allvarsamhet, också blivit ett stöd för bedömning och en viktig grund för fortsatt utvecklingsarbete både på individ- och skolnivå.

Men i år har någonting gått galet. I år möttes vi av en ny utformning av provet, och utgången av det är förödande. Jag har arbetat med matematikdidaktiskt utvecklingsarbete i olika roller under många år. En viktig del har varit balansen mellan olika förmågor och samspelet mellan dem i såväl undervisning som bedömning. Jag har under lång tid arbetat för en matematikundervisning som i linje med forskning på området syftar till rika klassrum som innebär utrymme för reflektion, diskussion och samtal. Klassrum som syftar till att undersöka, analysera, pröva, samtala, dra slutsatser, värdera och se mönster. Årets prov är en direkt vägledning till alla lärare i Sverige att premiera undervisning där elever sitter en och en med sina matematikböcker och nöter metoder och strategier. En vägledning som i så många avseenden går rakt emot forskning om hur undervisning i matematik bör utformas för att vara framgångsrik.

Resonemang och kommunikation är borta

Först tog man bort det muntliga delprovet. Det var ett delprov där många elever fick visa prov på god resonemangsförmåga och förmåga att kunna leda ett matematiskt samtal framåt genom att lyssna in andras perspektiv och bidra med egna. Delprovet har kritiserats för att generera för lätta poäng, men kanske hade man då snarare behövt se över den mycket frikostiga bedömningsmatrisen, snarare än att helt sonika ta bort hela provdelen. Men det stannande inte där. Istället införde man delprov C; en provdel där elever ska bevara matematiska frågeställningar med bara svar. Frågeställningar som behöver lösningar för att komma till svar, men det enda som skulle lämnas in var svaren.

I årets prov är förmågorna resonemang och kommunikation helt bortglömda och/eller bortprioriterade och det får konsekvenser. Inte ens i problemlösningen är frågeställningarna skrivna på ett sätt att uppmuntra till matematiskt resonemang eller ställningstagande, mer än i någon enstaka uppgift. Det är ett slag i magen för alla de som försökt utveckla Sveriges matematikundervisning. Man visar med hela handen att viktigast av allt – det är att eleverna kan använda metoder och strategier för att svara på matematiska frågor. När lärare sätts under press där betygsättning och provresultat nästan minutiöst ska överensstämma är det problematiskt. Det uppmuntrar till en traditionell undervisning där elever individuellt nöter uppgifter i en matematikbok utan samverkan med andra och det är inte en strategi som lett till högre matematiskt kunnande tidigare, så varför skulle det göra det nu? Är det ett signalsystem som kommer att göra elever mer motiverade för matematiken? Kommer de att få ett ökat självförtroende och en ökad nyfikenhet för att närma sig ämnet ytterligare? Jag är tveksam. Det jag mötte var elever, på alla nivåer, som kände sig nedslagna och som aldrig vill arbeta med matematik igen. Det är en sorg att se.

Vad är resultatet värt?

Årets prov innebär också problematiska ställningstaganden avseende bedömning. Lärare runtom i landet vittnar om elever som underpresterar resultatmässigt på alla nivåer jämfört med tidigare prestationer under läsåret. En viktig fråga att ta ställning till är hur obalansen i de olika förmågorna påverkar elevernas totala resultat och kunnande. När vi ska göra bedömningar av deras matematiska kunnande ska vi ta ställning till hur väl de använder och förstår matematiska begrepp, hur de väljer och värderar metoder, hur de resonerar och kommunicerar matematik och hur de löser problem. I resultatet på provet saknas två av förmågorna tydligt. Hur man då ska kunna förvänta sig likvärdiga resultat är för mig obegripligt. Om de nationella proven inte i sin helhet provar det som det syftar till att prova, vad är då resultatet värt?

Den stolthet jag tidigare känt över de nationella proven är fullkomligt bortblåst. Istället kommer maj månad att bestå av diskussioner kring hur vi kan värdera provets resultat och hur vi ska komplettera för elever där vi trodde att säcken bara skulle knytas ihop och där vi kunde stärka eleverna i ett väl utfört arbete under läsåret. Istället ska vi torka tårar, dela ut målvarningar hejvilt åt elever där det inte ens varit på tal och meddela högpresterande elever att deras insatser egentligen aldrig varit tillräckliga.

Ledsen för alla elevers räkning

Men den största sorgen är att det inte stannar där. Det är också ett signalsystem i att den matematikdidaktiska forskningen inte är viktig och att vi bör gå tillbaka till något som inte bedömts vara gynnsamt för elevers matematiska utveckling. Det talas om att den stora förändringen är för att provet ska passa i digitaliserad form. Jag har även arbetat med digitaliseringsfrågor i många år och det som digitaliseringen har inneburit i sammanhang som tillgänglig lärmiljö går inte att beskriva med ord. Men allt har sin tid och sin plats. Om det här är resultatet av digitaliserade matematikprov, är digitaliseringen lika malplacerad som tomteutstyrsel vid midsommar.

Jag är ledsen för alla elevers räkning, för de orättvisa bedömningar som kommer att äga rum i år, och för den prägel det sätter för fortsatt matematikdidaktisk utveckling. Min stolthet har bytts mot oro, och jag hoppas att det är ett prov som tas tillbaka till ritbänken där man gör en ordentlig översyn över hur det utföll och vad man verkligen provade. Något man bör fundera över är hur delprov C hjälper oss lärare i alla de dagliga diskussioner där vi försöker få elever att samla mod och försöka, även om man ibland inte kommer hela vägen fram.

För att citera Ken Blanchard: ”Ingen är lika smart som oss alla”, som syftade till att människor blir mer intelligenta och kreativa när vi förenar våra perspektiv. Det borde gälla även i matematikundervisningen.

Maria Flodin Sikström, specialpedagog

LÄS ÄVEN

Debatt: Muntliga NP utsätter eleverna för en orimlig stress

De tar stor hänsyn till NP – kritiseras av kommunen

NP-resultaten i mattekurs störtdök – men inte betygen

Allt fler godkänns på NP i matematik 1

Debatt: Orimligt att NP i matte görs efter gymnasieansökan