Lagarbetet får alla elever att erövra svenska språket

Lena Wilhelmsson har med stort intresse läst förra numrets uppmärksammade granskning ”Språksveket” i Ämnesläraren, om hur ämnet svenska som andraspråk (sva) fått en styvmoderlig behandling i många år.

– Väldigt bra att ni satte fokus på den här frågan! Ytterst handlar det ju om demokrati och att skolan tappat sitt kompensatoriska uppdrag. Det är helt galet! Ibland kommer elever till oss som gått flera år i svensk skola och som ändå har stora svårigheter med att läsa och skriva.

Känsliga ämnen och förortsslang

Vi träffas högst upp i den pampiga byggnaden från 1891, från fönstren kan man se ut över tak­åsarna på Söder­malm. Klassrummet är på väg att fyllas med elever från sju–åtta olika länder. De utgör en av tre klasser på SI, den klass som är nyast i språket.

Men här är de väldigt långt från ”mor ror och far är rar”, här läser de redan Nora Khalils hyllade bok ”Yani”.

– Ta fram era böcker, säger Lena Wilhelmsson. Vi talade om ordet ”namninsamling”, vi delade upp ordet i ”namn” och ”insamling”. Minns ni? Och vi skapade verbet ”samla in”.

Boken tar upp ett känsligt ämne för flera av eleverna, det handlar om en namninsamling för att kompisen Amir ska få stanna i Sverige. Den innehåller också förortslang, här får Lena Wilhelmsson ibland ta hjälp av eleverna.

– ”Alasas”, vad betyder det?

Hon riktar frågan till Esrar som har arabiska som modersmål.

– ”Typ”, svarar hon. Eller ”liksom”.

”De ska mötas av samma förväntningar och möjligheter som övriga elever.”

Sedan läser Lena Wilhelmsson högt ur boken, stannar upp för att förklara svåra ord. Och därefter får eleverna två och två svara på frågor som hon skrivit upp på tavlan.

– Vi jobbar väldigt mycket med ord, berättar hon när lektionen är slut. Det kan låta självklart, men det är helt centralt att de snabbt ökar sitt ordförråd, även om det kräver mycket arbete.

Du tog medvetet hjälp av en elev med ett arabiskt ord?

– Ja, delvis för att jag själv verkligen vill förstå, men framför allt för att visa att jag bryr mig om deras eget språk och kultur. Jag tror också att det är viktigt för eleverna att känna att de lär mig något, att de kan något som jag inte kan.

Prisad av Svenska Akademien

Lena Wilhelmsson är en av fyra lärare i landet som i fjol fick Svenska Akademiens svensklärarpris. I nomineringen nämns bland annat att ”hon skapar en inspirerande atmosfär som berikar elevernas ordförråd och ger dem nya sätt att uttrycka sig”. Hon prisas också för att ha ordnat författarbesök för sina elever som bäddat för ”samtal kring språk, skrivande och litteratur”.

– För några år sedan lyckades vi få hit Nora Khalil, det gjorde eleverna extra motiverade att läsa boken trots att språket kan vara svårt emellanåt. Sedan började vi se tv-serien parallellt, vilket också gjorde det lite lättare att börja läsa och följa med i handlingen.

I nomineringen lyfter man också fram Lena Wilhelmssons och arbetslagets arbete i projektet Intensivsvenska som drogs i gång av Svenska Akademien och Stockholms universitet. Tack vare detta arbete har flera av lärarna kunnat förbättra sitt arbete kring ordförståelse.

Priset för ”Året lärarlag” i Stockholm delar hon med 16 andra, en av dem är NO- och SO-läraren Madeleine Forsberg:

– Man måste jobba med språk­utvecklande undervisning i alla ämnen. Vi behöver till exempel stötta elevernas läsförståelse och ordinlärning samtidigt som de fördjupar sina kunskaper i historia.

Avvakta med betyg

Arbetslagets strategi är glasklar: låt inte språkintroduktionseleverna för tidigt börja jobba mot betyg i SO, NO och sva.

– Vi insåg det efter ett tag, berättar hon. Jag minns hur jag hade en klass i geografi och skulle sätta betyg, det blev omprov på omprov, det blev stressigt och oroligt. Det gagnade ingen, säger Madeleine Forsberg.

Lena Wilhelmsson formulerar det så här:

– Det är bra att avvakta med betyg tills kunskaperna i svenska nått en stabilare nivå.

Hon hänvisar till en formulering i Ämneslärarens granskning, från Åsa Wedin, professor emerita i pedagogiskt arbete: ”När barn ska lära sig ett nytt språk behöver de känna sig trygga, uppskattade och välkomna.”

– Vi har i stort sett varit samma gäng i arbetsgruppen i flera år nu, det ger en kontinuitet som i sin tur bidrar till att våra elever presterar bättre.

De är bra på att täcka upp för varandra, att de har en lärarassistent, Ellen Stolpe, i gänget är också guld värt. Hon känner alla elever, förstärker på lektionerna, deltar på studie­besök och kan följa med elever till exempelvis ungdomsmottagningen eller banken för att lösa praktiska problem.

Ett meningsfullt uppdrag

Arbetslagets framgångar med andraspråkselever beror också på den biträdande rektorn Monica Ekman, betonar Lena Wilhelmsson.

– Hennes dörr är alltid öppen och hon är ofta ute och träffar eleverna. Alla 69 elever vet vem hon är! Det ger en trygghet som bidrar till deras inlärning.

Monica Ekman ansluter till samtalet och berättar om sin erfarenhet efter att ha talat med rektorskollegor på andra skolor: Introduktionsprogram hamnar ofta i skymundan.

– Men hos oss söker sig lärare aktivt till språkintroduktion. Det är mycket positivt och värdefullt att våra lärare själva önskar undervisa där.

Sedan lyfter hon något som också Lena Wilhelmsson varit inne på flera gånger:

– Uppdraget upplevs som både meningsfullt och utvecklande, då undervisningen ger nya perspektiv på lärande och stärker lärarnas pedagogiska verktyg även i deras övriga undervisning.

Och så lägger hon till något som kan verka självklart, men som kanske inte alltid är det:

– Eleverna på språkintroduktion är lika viktiga som alla andra ungdomar på skolan. De är en självklar del av skolans gemenskap och ska mötas av samma förväntningar och möjligheter som övriga elever.

Arbetslaget är i skolan i dag för sitt sista möte före sommaren, vi ställer upp dem för en gruppbild framför den imponerande byggnaden. Vad betyder det för de här eleverna att gå på en skola med anor, där det krävs skyhöga betyg för att komma in?

Går åt rätt håll

En av lärarna citerar en kille som hon råkade höra nyligen: ”Nu fattar jag, detta är ju värsta skolan!”

Lena Wilhelmsson tror absolut att det kan vara inspirerande för språkintroduktionselever att gå här.

– Samtidigt vet jag att de också kan ha svårt att knyta kontakter med de andra eleverna.

Men det har blivit bättre, elevkåren engagerar sig alltmer i frågan.

– Vissa av våra ungdomar har varit med i volleyboll- och fotbollslag. De har deltagit på gemensamma fikor och byggt pepparkakshus ihop. Det går åt rätt håll.