Här grupperas eleverna utifrån sina olika behov

Några elever är redan klara och väntar uttråkade. Andra har fortfarande inte förstått uppgiften men törs inte fråga igen.

Trots ansträngningar för att variera och anpassa undervisningen är det svårt att räcka till som lärare i en klass där skillnaderna i elevernas förkunskaper och förutsättningar är stora, konstaterar Ann Charlotte Kontio.

– I den vanliga helklassundervisningen är det jättesvårt att hinna med alla. Då är det de som drar i dig mest som får hjälp. De andra sitter mer av tiden, säger hon.

Hon och kollegan Benita von Bahr arbetar som matematiklärare på Carlssons skola – en fristående grundskola i Stockholms innerstad.

Samma innehåll – olika tempo

Även om skolan har ett relativt homogent elevunderlag, sett till elevernas socioekonomiska och språkliga bakgrunder, så är de överens om att det är tufft att differentiera helklassundervisningen och möta alla elever på rätt nivå.

– Jag har arbetat i Järfälla tidigare och det är ingen skillnad. Spridningen i grupperna är en lika stor utmaning här, säger Benita von Bahr.

På Carlssons skola har matematiklärarna därför undervisat högstadieeleverna i behovsgrupper i många år.

Från och med årskurs 7 blandas elever från tre klasser och delas in fyra olika grupper. Alla elever skriver samma prov och arbetar med samma centrala innehåll och betygskriterier, men hastigheten i undervisningen skiljer sig åt.

Grupperna där eleverna behöver mer stöd och mer tid på sig att befästa kunskaper är också mindre än de grupper där undervisningen går snabbare framåt.

Det är ett arbetssätt som har gynnat alla, tycker lärarna.

– De elever som har haft det jobbigt med matten ser jag som de stora vinnarna. De blir tryggare och törs prata och fråga mer. Även de elever som varit uttråkade tidigare får glädjen tillbaka och når längre. Och så är det vinst för oss lärare, säger Ann Charlotte Kontio.

Benita von Bahr håller med.

– Vi differentierar fortfarande undervisningen men i behovsgrupperna är det görbart på ett helt annat sätt, säger hon.

Parallell schemaläggning

I höst har skolan återgått till att ha behovsgrupper redan i årskurs 6. Indelningen görs utifrån elevernas egna önskemål och lärarnas bedömningar av deras behov, kunskaper och av sociala faktorer.

Grupperna utvärderas sedan löpande och om det behövs kan eleverna – i samråd med lärarna – byta grupp efter ett arbetsområde eller vid terminsskiftena.

Upplägget kräver att alla matematiklektioner i årskursen schemaläggs parallellt och att skolan har fyra matematiklärare, i stället för tre.

Å andra sidan sparar skolan in en speciallärartjänst som annars hade stöttat den vanliga klassundervisningen, konstaterar lärarna, som bedömer att kostnaden för skolan blir den samma.

De varnar skolledningar för att se differentiering av den ordinarie undervisningen som ett billigare alternativ.

– Risken är att du får elever som inte når målen och att du får lägga in en massa panikresurser då i stället. Dessutom mår alla elever bättre om de har en lärare som verkligen hinner med och kan stötta och utmana där det behövs, säger Benita von Bahr.

Gruppen avgör inte betyget

På Carlssons skola är det bara matematikundervisningen som är organiserad i behovsgrupper men Benita von Bahr och Ann Charlotte Kontio vet att kollegor i andra ämnen skulle vilja arbeta på ett liknande sätt.

Även om lärarna är övertygade om vinsterna med behovsgrupperna så händer det att elever och vårdnadshavare är kritiska vid indelningen. Börjar det pratas om den långsamma gruppen som den sämsta gäller det att lärarna är tydliga och verkligen förklarar syftet med grupperna, menar Ann Charlotte Kontio.

– Du kan nå vilket betyg som helst, oavsett grupp. När eleverna kommit in i sina grupper och märker att de klarar matten bättre än tidigare så brukar det där vända.