Forskaren sågar bluffen: ”Fastnar i ett moras”

Magnus Haake, docent i kognitionsvetenskap vid Lunds universitet, är förstummad över genomslaget som det vaga och breda begreppet differentierad undervisning haft i Skolsverige. Han bedömer att det vetenskapliga stödet för differentieringsidén är minst sagt skakigt.

– I Sverige finns det – vad jag vet – inte en enda effektstudie som på riktigt mätt elevernas kunskapsutveckling, säger Magnus Haake.

Även internationellt är det skralt med studier som fokuserat på elevernas lärande. Av de uppföljningar som har gjorts visar de flesta inte på någon effekt alls, enligt Magnus Haake.

I en del fall har mindre positiva effekter uppmätts men vad lärarna faktiskt har gjort i klassrummen spretar. Någon konsensus kring vad differentierad undervisning är och hur det ska implementeras finns inte.

Finns uppenbara risker

Även om den övergripande idén – att se till enskilda elevers behov och intressen och inkludera alla – är god finns det uppenbara risker att den leder undervisningen fel och att de elever som har det tuffast fastnar i sin utveckling, anser Magnus Haake.

– När vi tappar bort att eleverna ska utvecklas och lära sig något fastnar vi i ett moras där vi bara ser till att de är sysselsatta och någorlunda tillfreds i skolan. Om eleverna är lyssneläsare i årskurs 3 kommer de att vara lyssneläsare i årskurs 9 också.

Han ser besparingar som det främsta skälet till att differentierad undervisning omfamnats och pumpats ut av huvudmän och skolledningar.

När extra anpassningar infördes och skolor drog ner på speciallärare och mindre undervisningsgrupper blev lärarnas arbetsbelastning ohållbar, menar Magnus Haake. Han liknar situationen vid ”en krutdurk som riskerade att explodera”.

– Då såldes differentiering in som en ”ny” lösning, men jag menar att det i mångt var en manöver för att fortsatt hålla kostnaderna nere och försvara stora klasser med stora variationer i elevernas förutsättningar. Någon faktisk lösning är det inte om målet är att stödja alla elevers lärande och kunskapsutveckling.

”Sätt klackarna i marken”

Magnus Haakes förhoppning är att lärarna ska syna chimären och kräva att metoder utan robust evidens inte förespråkas av skolmyndigheter och huvudmän.

– Jag vill att lärarna ska kunna sätta klackarna i marken och säga ”nej, ni har inte på fötterna när ni lanserar detta”.