Så stärker skönlitteratur elevers tänkande
Forskaren och svenskläraren Björn Bradling bedrev sin forskning på sin egen skola genom klassrumsarbete, fokusgruppsamtal med övriga lärare och bibliotekarier samt genom att låta eleverna skriva läsloggar.
Forskning Skönlitteraturens roll på gymnasiet utmanas av den starka betoningen på mätbara kunskaper. Men litteraturen bidrar med något annat, den stärker elevernas omdöme och självständiga tänkande. Det konstaterar forskaren och svenskläraren Björn Bradling.
Kan litteraturundervisning bidra med något mer än att bara förbereda elever för prov? I sin avhandling vid Jönköping university slår han ett slag för det som kallas ”transformativt lärande”.
– Genom att få eleverna att ompröva sina föreställningar kan de också utveckla en ökad förståelse både av sig själva, den lästa texten och omvärlden. De får helt enkelt syn på sitt eget ”förgivettagande”.
Han bedrev sin forskning på sin egen skola genom klassrumsarbete, fokusgruppsamtal med övriga lärare och bibliotekarier samt genom att låta eleverna skriva läsloggar.
Valet av böcker var helt centralt för studien.
– ”Utvandringens tid” av sudanesen Tayeb Salih blev en ögonöppnare för många av eleverna. De fick en bild av förhållandet mellan väst och syd som de aldrig hade fått i vanliga läroböcker. Enskilda, mångfacetterade, människoöden kom nära.
”Oj, kan de tänka så om oss?”
Även på en annan punkt bidrog boken till att påverka eleverna på ett grundläggande plan, den fick dem att ifrågasätta sina invanda föreställningar.
– Huvudpersonerna talar nedsättande om européer, de kommer med fördomsfulla beskrivningar. Som en elev reflekterade i loggen: ”Oj, kan de tänka så om oss?”.
Även den andra romanen, ”Låt den rätte komma in” av John Ajvide Lindqvist, fick eleverna att tänka i nya banor.
– De får ta del av en sexualförbrytares egna tankar, vilket gör att personen blir mer än bara ett endimensionellt monster. De kommer in i en annan människas huvud.
Men studien handlar inte bara om hur litteraturen kan vidga elevernas perspektiv – den handlar också om det motstånd som många elever känner mot att läsa skönlitteratur istället för att ta sig an mer mätbara kunskaper.
– Man bör inte se detta motstånd och ointresse hos elever som ett misslyckande, man kan tvärtom använda motståndet pedagogiskt.
På vilket sätt?
– I samtal med eleverna och i deras loggböcker kunde vi tillsammans undersöka varför de reagerar som de gör. För några kunde det handla om en självbild, ”jag är ingen läsare”, för andra kunde det vara scener ur böckerna som var otäcka eller motbjudande.
Inte bara färdiga sanningar
Och i botten, i reflektionerna över läsningen, låg också frågan om vad som är möjligt att lära sig genom litteraturundervisningen.
– Det är svårt att knyta samman de kunskaper man får från skönlitteraturen med de kunskapskrav som formuleras i läroplan och kursplan. Men själva samtalen och läsloggarna om detta fick eleverna att reflektera kring sitt eget lärande.
Björn Bradling vill betona att hans forskning sätter fokus på en annan kunskapsform än den som mest brukar stå i centrum i skolan.
– Det handlar inte bara om att lära sig färdiga sanningar, att två plus två blir fyra. Det handlar också om att kunna betrakta sig själv utifrån och att utveckla ett eget kritiskt tänkande.
LÄS ÄVEN
”Skönlitteratur får inte reduceras till färdighetsträning”
Så öppnar de nya världar – med skönlitteratur
Forskaren: Elever får inte lära sig att njuta av skönlitteratur i skolan
Läsförståelse i fokus när elever läser skönlitteratur i skolan
