Replik: Ingen tvekan om att transspråkande uppfattas som en slogan
Anders Agebjörn är lektor i svenska som andraspråk vid Malmö universitet och Frida Splendido är lektor i svenska som andraspråk vid Lunds universitet.
Debatt Det råder ingen tvekan om att transspråkande ofta uppfattas som en slogan, vilket är olyckligt eftersom andraspråkselevers flerspråkiga utveckling och inlärning av svenska är så viktiga frågor, skriver Anders Agebjörn och Frida Splendido.
I en artikel i Ämnesläraren den 11 maj intervjuades vi med utgångspunkt i frågan om huruvida transspråkande bidrar till andraspråkselevers inlärning av svenska. Vi framhöll att det saknas studier som besvarar den frågan. Vi betonade också att frågan är svårbesvarad eftersom transspråkande inte är en definierad pedagogik utan ett samlingsbegrepp för en rad olika pedagogiska praktiker och förhållningssätt, liksom för flerspråkiga språkpraktiker generellt samt för olika teoretiska och ideologiska synsätt på språk och flerspråkighet (se Splendido & Agebjörn, 2025).
Avgörande för språkinlärningen
Intervjun bemöttes av Carles Fuster och Camilla Bardel (Ämnesläraren, 18 maj) och av Robert Walldén (Ämnesläraren, 19 maj). Carles Fuster och Camilla Bardel uppfattade att vi hade sagt att transspråkande inte bidrar till språkinlärning. Så är det inte. Vi lyfte internationella studier som ibland och ibland inte funnit positiva effekter av pedagogiska praktiker som benämns transspråkande (se översikten av Huang & Chalmers, 2023) eller som hade kunnat benämnas transspråkande (t.ex. Gyllstad m.fl., 2020). Oss veterligen har inga studier funnit negativa effekter av transspråkande. Samtidigt har många studier inom andraspråksinlärning och andraspråksdidaktik visat att målspråksanvändning är avgörande för språkinlärningen (t.ex. Rousse-Malpat m.fl., 2022).
Det stämmer, som Robert Walldén påpekar, att forskare ofta erbjuder utförliga beskrivningar av pedagogiska praktiker som benämns transspråkande. Dessa praktiker inbegriper exempelvis användning av ordböcker och översättningsverktyg, metalingvistiska språkjämförelser samt synliggörande och uppmuntran av elevers flerspråkiga kompetens. Det bör ha framgått av våra undervisningstips att vi ser potential i sådana praktiker, men just eftersom de är av så olika karaktär är det svårt att besvara frågan om generella effekter på språkinlärning. Att svensk forskning inte heller undersökt detta bekräftas både av Carles Fuster och Camilla Bardels (2024) forskningsöversikt och av Robert Walldéns debattartikel.
Illustrerar det genomslag begreppet fått
I intervjun lyfte vi avslutningsvis vår farhåga att begreppet transspråkande, om det uppfattas som en slogan (se Schmenk m.fl., 2018), riskerar att bidra till en negativ inställning till flerspråkighet och flerspråkiga undervisningspraktiker. Vi påstod inte att skolmyndigheter och lärarutbildningar endast fokuserar på transspråkande, men Robert Walldéns beskrivning av transspråkande som ett forskningsperspektiv på samma sätt som exempelvis andraspråksinlärning och språksociologi illustrerar det genomslag begreppet fått. Visst förekommer det nyanserade diskussioner om begreppet – Carles Fuster och Camilla Bardels (2024) översikt är ett exempel – och det kan så klart diskuteras i vilken utsträckning det har sloganiserats. Det råder dock ingen tvekan om att transspråkande ofta uppfattas som en slogan (se t.ex. Auer, 2022), vilket är olyckligt eftersom andraspråkselevers flerspråkiga utveckling och inlärning av svenska är så viktiga frågor. Som forskare har vi ett ansvar för detta och behöver vara nyanserade i vår kommunikation om pedagogikens potential.
Anders Agebjörn, lektor i svenska som andraspråk vid Malmö universitet, och Frida Splendido, lektor i svenska som andraspråk vid Lunds universitet.
Referenser
Auer, P. (2022). ’Translanguaging’ or ’doing languages’? Multilingual practices and the notion of ’codes’. I J. MacSwan (Red.), Multilingual perspectives on translanguaging (s. 126–153). Multilingual Matters. https:// doi.org/10.21832/9781800415690-007
Fuster, C. & Bardel, C. (2024). Translanguaging in Sweden: A critical review from an international perspective. System, 121, 1–23. https://doi.org/10.1016/j.system.2024.103241
Gyllstad, H., Sundqvist, P., Sandlund, E., & Källkvist, M. (2023). Effects of Word Definitions on Meaning Recall: A Multisite Intervention in Language-Diverse Second Language English Classrooms. Language Learning, 73(2), 403–444. https://doi.org/10.1111/lang.12527
Huang, X. & Chalmers, H. (2023). Implementation and effects of pedagogical translanguaging in EFL classrooms: A systematic review. Languages, 8(3), 1–20. https://doi.org/10.3390/languages8030194
Rousse-Malpat, A., Steinkrauss, R., Wieling, M., & Verspoor, M. (2022). Communicative language teaching: Structure-Based or Dynamic Usage-Based? Journal of the European Second Language Association, 6(1), 20–33. https://doi.org/10.22599/jesla.86
Schmenk, B., Breidbach, S. & Küster, L. (2018). Sloganization in language education discourse: Introduction. I B. Schmenk, S. Breidbach & L. Küster (Red.), Sloganization in language education discourse: Conceptual thinking in the age of academic marketization (s. 1–18). Multilingual Matters. https://doi. org/10.21832/9781788921879
Splendido, F., & Agebjörn, A. (2025). Definitioner och beskrivningar av translanguaging i svensk forskning – en litteraturöversikt. Nordand, 20(2), 216–231. https://doi.org/10.18261/nordand.20.2.7
