Debatt: Onyanserat om transspråkande pedagogik

Robert Walldén är gästprofessor i svenska som andraspråk vid Linnéuniversitetet och docent i svenska med didaktisk inriktning vid Malmö universitet. Foto: Linnéuniversitetet och Ämnesläraren

Det behövs både kritik och nyansering för att driva forskningen inom svenska som andraspråk vidare, och jag hoppas med detta inlägg kunna bidra med det senare, skriver Robert Walldén, gästprofessor i svenska som andraspråk vid Linnéuniversitetet.

Anders Agebjörn och Frida Splendido, båda forskare inom svenska som andraspråk, beskriver i en intervju med Ämnesläraren sina farhågor om att transspråkande pedagogik sprids utan att ha bevisad effekt på elevers inlärning av svenska (se även svar från Carles Fuster och Camilla Bardel). Jag håller med om att transspråkande har fått ett starkt genomslag, och välkomnar en kritisk diskussion. Det spelar dock stor roll på vilka grunder sådana diskussioner förs, och jag vill därför bemöta tre problematiska påståenden i intervjun.

Lärande i olika ämnen

Det första påståendet gäller att transspråkande förespråkas trots att det saknas nationella studier som kan visa att elever lär sig svenska bättre genom metoden. En hänvisning görs även till internationell forskning med slutsatsen att stöd saknas för att ”transspråkande skulle vara en universallösning vid inlärningen av ett nytt språk”. Detta förespeglar att transspråkande felaktigt har lyfts fram som en universallösning för andraspråksinlärning, men så är knappast fallet i den nationella forskningen inom svenska som andraspråk.

Studier har i stället ofta belyst flerspråkiga elevers lärande i olika skolämnen när de får möjlighet att visa och utveckla ämneskunskaper på sina förstaspråk (t.ex. Karlsson, m.fl., 2019; Nordman, 2024). Andra studier har utgått från en bred syn på språk- och litteracitetsutveckling med flerspråkigheten snarare än andraspråksinlärningen i fokus (t.ex. Wedin, 2017; Snoder, 2021). Ett mindre antal studier fokuserar direkt på sva-undervisning, till exempel samtal om grammatiska strukturer där språkliga jämförelser görs (Walldén m.fl., 2025). Dessa studier visar didaktiska möjligheter med transspråkande pedagogik utan att göra anspråk på att visa hur elever förbättrar sin svenska.  

Finns många detaljrika exempel

Det andra påståendet är att forskningen sällan specificerar hur transspråkande går till i klassrummet, vilket möjligen förklaras av att forskarna i en översikt har begränsat sig till att studera definitioner av transspråkande. Om studier läses i sin helhet finns det många detaljrika exempel på hur transspråkande omsätts i svenska klassrum. De didaktiska möjligheterna jag berör ovan svarar slående väl mot de tips för att tillvarata elevernas flerspråkighet i undervisningen som forskarna själva ger i intervjun, vilket visar forskningens värde för lärarutbildningen. Aktuella studier, såsom av Nordman (2024), har dessutom kritiskt diskuterat utmaningar med pedagogiken som lyfts fram i intervjun, till exempel när eleverna talar olika språk och inte kan stöttas på ett likvärdigt sätt.   

Ett av många teoretiska perspektiv

Det tredje påståendet är just att lärarutbildningen har ett stort fokus på transspråkande och okritiskt sprider pedagogiken. Jag delar visserligen bilden att många studenter väljer transspråkande som ämne i sina uppsatser. Men utifrån min erfarenhet av lärarutbildningar i svenska som andraspråk, både som lärare, lärarutbildare och granskare av lärarutbildningar, kan jag inte se att transspråkande har en särställning. Tvärt om behandlas flera forskningsperspektiv i sva-lärarutbildningar, såsom språkstruktur, andraspråksinlärning, sociolingvistik, ämnesspråk och litteraturdidaktik. Detta gäller förresten också de ämnesspecifika instruktionerna för nya kursplaner i svenska som andraspråk, där transspråkande nämns bredvid åtta andra teoretiska perspektiv.

Det behövs både kritik och nyansering för att driva forskningen inom svenska som andraspråk vidare, och jag hoppas med detta inlägg kunna bidra med det senare.

Robert Walldén
Gästprofessor i svenska som andraspråk vid Linnéuniversitetet och docent i svenska med didaktisk inriktning vid Malmö universitet

Referenser

Karlsson, A., Nygård Larsson, P., & Jakobsson, A. (2019). Multilingual students’ use of translanguaging in science classrooms. Nordand, 41(15), 2049–2069. https://doi.org/10.1080/09500693.2018.1477261  

Nordman, C. (2024). När blir flerspråkighet en resurs? En aktionsforskningsstudie om pedagogiskt transspråkande i ämnesundervisning. Malmö universitet.

Snoder, S. (2021). ”Var i kroppen känns språken liksom?” Fyra flerspråkiga lärares reflektioner över yngre elevers språkliga identitetskonstruktioner. Nordisk Tidskrift för Allmän Didaktik, 7(1), 19–37. https://noad.ub.gu.se/index.php/noad/article/download/166/56

Walldén, R., Eiesland, E. A., & Laake, S. (2025). Supporting adult L2 learners’ contextualized grammar knowledge and presentation skills when working with tasks related to work placements. L1-Educational Studies in Language and Literature, 25(1), 1-29. https://doi.org/10.21248/l1esll.2025.25.1.830  

Wedin, Å. (2017). Arbete med identitetstexter. Flerspråkigt skrivande för identitetsförhandling och engagemang. Nordand, 12(1), 45–61. https://doi.org/10.18261/issn.2535-3381-2017-01-04