Forskarstrid om framtiden för sva-ämnet

Nya läro- och kursplaner för grundskolan har lyfts fram som ett av regeringens främsta vapen för att vända elevernas kunskapsras. Men nu varnar flera andraspråksforskare för att elever som har svenska som andraspråk riskerar att få sämre möjligheter att lära sig svenska när skolan styrs om.

Mindre individualisering och mer gemensamt strukturerad undervisning fungerar inte i andraspråksundervisningen, anser Åsa Wedin, professor emerita i pedagogiskt arbete vid Högskolan Dalarna.

– Ska andraspråkseleverna lära sig svenska snabbt måste vi möta varje elevs behov och bygga vidare på elevens tidigare språkerfarenheter. Differentiering är grunden för svenska som andraspråk, säger hon.

Åsa Wedin var en av huvudskribenterna till den ämnesspecifika instruktionen som skulle utgöra ett underlag till en ny kursplan till svenska som andraspråk (sva), men som fått hård kritik av läroplansutredningens experter.

Ser flera risker

Nu är det klart att Linda Fälth, professor i pedagogik vid Linnéuniversitetet, som skrev den ämnesspecifika instruktionen till svenskämnet, ska vara med och skriva de nya kursplanerna – både i svenska och sva. Enligt Skolverket kommer hennes kursplaneunderlag i svenska även att användas som ett viktigt underlag för sva.

Men Åsa Wedin ser flera risker om sva-kursplanen i hög grad lånar undervisningsstrategier från svenskan, till exempel i den tidiga läs- och skrivundervisningen.

– Man kan inte kopiera svenskans kursplan, säger hon.

Förutom att sva-undervisningen måste utgå från elevens tidigare språkkunskaper måste den muntliga förmågan komma först, understryker Åsa Wedin. För de yngre barnen är lek och umgänge på svenska viktigare än explicit undervisning, anser hon.

– Ofta är det en traumatisk upplevelse att komma i en andraspråkssituation. När de yngre barnen ska lära sig ett nytt språk behöver de känna sig trygga, uppskattade och välkomna. Då kan den explicita undervisningen vara sekundär, säger hon.

”Måste genomsyra båda kursplanerna”

Linda Fälth anser tvärtom att det finns klara vinster med att de båda ämnena i flera fall bygger på samma undervisningsstrategier, till exempel en strukturerad undervisning i ljudningsmetoden phonics.

– När vi nu vet vilken undervisning som gynnar den tidiga läsinlärningen, oavsett språk, måste det genomsyra båda kursplanerna. Det är märkligt om större språkliga utmaningar ska mötas med mindre språklig medvetenhet. Tvärtom måste sva-undervisningen vara ännu mer explicit, säger Linda Fälth.

Hon understryker att de två kursplanerna inte ska vara identiska men att skillnaderna måste vara forskningsgrundade och tydligt definierade. Att förorda ett generellt andraspråksperspektiv hjälper inte lärarna.

– Kursplanen får inte vara fluffig utan ska vara specifik och lärarnära, säger Linda Fälth.

Hon konstaterar att all språkinlärning kräver att ord bearbetas och används upprepade gånger för att de ska införlivas i det egna kunnandet. Andraspråksundervisningen behöver fokusera ännu mer på just ordförråd, men även på grundläggande grammatiska strukturer, språkförståelse, uttal och ljudsystem.

Men det är inte tillräckligt, enligt Åsa Wedin.

Vilka andra undervisningsmetoder behövs i sva?

– De måste bygga vidare på elevernas tidigare språkkunskaper. Utbildade sva-lärare kan identifiera vad det innebär för olika elever utifrån deras olika språk. En kursplan kan inte ersätta lärarkunskap.

Hur ska en så hög grad av individualisering genomföras i en skola där undervisningen är kollektiv och resurserna begränsade?

– Det är upp till skolledningen att organisera verksamheten så att det fungerar. Det är viktigt att sva-lärarna arbetar nära övrig skolpersonal så att hela skoldagen blir språkutvecklande. Vi ser skolor där det fungerar väl.