Karin Herlitz: Vi kan inte undvika böcker för att de är obehagliga

Det är sällan boken som är problemet när elever vägrar att läsa – det är många gånger läsningen i sig, skriver svenskläraren Karin Herlitz.

Det där med att läsa även det som uppfattas som obehagligt, det tycks bli mer och mer kontroversiellt. Vi är många lärare som läser mer med våra elever i dag, och det är verkligen ett steg i rätt riktning. Men ibland stöter vi på patrull – elever vill, av olika anledningar, inte läsa boken. Så kan det naturligtvis vara, och kanske finns det anledningar som är så starka att åtminstone delar av romanen kan väljas bort.

Samtidigt så säger min erfarenhet att det sällan är boken som är problemet när elever vägrar att läsa – det är många gånger läsningen i sig. Det är dock svårt att säga (eller kanske till och med veta) att det är så, och då blir det lättare att driva tesen att det som jag ska läsa är för obehagligt.

Viktigt att läsa och förstå

På gymnasiet ställs det höga krav på elevernas läsförmåga – de förväntas ha läst en hel del när de kommer till oss, och de förväntas kunna ta sig an litteratur som inte omedelbart är njutbar men som kan lära oss något om tiden vi lever i och om människans natur. Berättelsen i ”Doktor Glas” är ett gott exempel – det som beskrivs är hemskt på många sätt, men det säger mycket om vad det innebär att vara människa. ”Att döda en härmtrast” är ett viktigt tidsdokument som beskriver den strukturella och lagstadgade rasismen i 1930-talets USA – igen, viktigt att läsa och förstå, men det som beskrivs är inte precis vackert.

Jag tror att vi lärare är duktiga på att sätta kontexten runt olika skönlitterära verk för att på så sätt ge en stabil grund för att förstå romanen ur olika perspektiv, och förhoppningen är förstås att det ska ge ungdomarna en större förståelse för varför sakernas tillstånd ser ut som de gör och därför kanske kunna förändra det som skaver i det egna livet. När då elever inte vill läsa en viss roman för att den tar upp något som uppfattas som hemskt eller svårt så ska vi förstås inte avfärda den eleven. Men jag tror att om vi är för snabba att ta bort det som skaver så tar vi bort förutsättningar till att bättre förstå oss själva och andra. Jag menar, i resten av livet så tas inte det svåra och obehagliga bort!

Vi gör eleverna en otjänst

Det ter sig märkligt i min värld att vi just vad gäller litteraturen ibland vill skona eleverna från det som är svårt – i ämnet historia exempelvis så läser eleverna om de mest fasansfulla skeenden; ska vi ta bort även dessa för att minska obehaget? En elev som har problem med våld eller annan mänsklig grymhet i någon roman, hur ska den kunna läsa om Förintelsen? Nej, jag tror att vi gör eleverna en stor otjänst när vi faller till föga för deras argument om att något är för obehagligt att läsa, och jag tror att vi i lärarkåren behöver kunna ena oss kring detta. Skolan ska lära unga människor om världen. Det finns olika sätt att göra det på, och skönlitteraturen är ett av dessa. Världen är inte alltid vacker, och det är vad som speglas i romanerna.

Karin Herlitz är lärare i svenska och engelska på Nacka gymnasium samt författare.

LÄS ÄVEN

Herlitz: Elevdriven undervisning är en vansinnig tanke

Herlitz sex tips: Så skapar vi en läsande skola

Herlitz: Utan böcker kommer eleverna inte att läsa

Herlitz: Eleverna får allt svårare att förstå skolspråket

Herlitz: När formen styr skrivandet blir orden tomma på innehåll

Herlitz: Nationella provet bekräftar bara hur dåligt eleverna läser