Så kopplar han stora kriser till elevernas vardag

När vi kliver in i stora entrén ser vi Henrik Almqvist direkt. Inte för att han kommer fram och hälsar – utan för att han dansar. Varje fredag spelas det dansbandsmusik och då börjar dagen med att Henrik Almqvist dansar bugg med Marie Karlsson, som jobbar som administratör på skolan.

På Gullmarsgymnasiet är Henrik Almqvist inte bara känd för att han buggar varje fredag. Utan också för att han håller i skolvalen vart fjärde år, för att han tar med sig sina elever till demokratifestivaler i Göteborg, för att hans elever fått vara med i arbetet med kommunens översiktsplan och för att han tar med eleverna på riktiga rättegångar.

– En dag kom han till skolan i militäruniform. Det var när vi skulle lära oss om Nato. Morgonuppropet blev som en exercisövning, säger eleven Thuva Book, som går i ettan på samhällsprogrammet.

Även om uniformen just den dagen var lånad av en kollega, kan bilden av Henrik Almqvist i uniform berätta något om hur det kom sig att han blev lärare. För det var under militär­tjänstgöringen som det sa klick,
även om det kom att dröja några år till innan han hamnade på lärar­ut­bildningen.

– När jag hade hand om min grupp, märkte jag att folk lyssnade
på mig och att jag kunde styra diskussioner så det blev balanserat, säger Henrik Almqvist.

Med sig i bagaget hade han då tre år på idrottsgymnasium (triathlon) och ett stort intresse för downhill­cykling. Trots att han under gym­nasietiden fick ägna sig åt mycket av det han tyckte var roligt, skolkade han också en del.

– Om jag tyckte något kändes meningslöst kunde jag bara inte engagera mig. Det är en stark drivkraft för mig i dag som lärare, att även om jag inte alltid lyckas, vill jag försöka hitta kopplingar så att kunskapen känns betydelsefull för eleverna.

Henrik Almqvist har alltid haft ett starkt samhällsengagemang i olika frågor, bland annat inom Naturskyddsföreningen och nykterhets­rörelsen. När dessutom idrotts­karriären tog ett abrupt slut i och med ett armbrott låg alla pussel­bitarna där och väntade. Han var 28 år och nu ville han bli lärare.

”Även om jag inte alltid lyckas, vill jag försöka hitta kopplingar så att kunskapen känns betydelsefull för eleverna.”

Efter fredagsdansen samlar Henrik Almqvist sin samhällsetta i en av skolans mini-aulor, där han ska börja med en föreläsning om samhällsekonomi och utbuds- och efterfrågemodellen. Han ursäktar sig lite med att vi bara får vara med på ”en helt vanlig” lektion, men trots föreläsningsformen är det spännande att följa hur han gör för att försäkra sig om att de 25 eleverna i klassen hänger med.

– Välkomna hit! Ännu en dag i samhällets tjänst. I dag ska vi fort­sätta med samhällsekonomi och repetera utbuds- och efterfråge­modellen och det samhälleliga kretsloppet. Vi ska också ta upp växel­kursens påverkan på hela systemet – det enda vi inte pratat om förut.

Vad har ni hört på nyheterna?

Henrik Almqvist rör sig runt i rummet och har ett livligt kroppsspråk. Det är som om han vill visa med hela kroppen hur viktigt det är att förstå hur utbud och efterfrågan på världens marknader styr hela det ekonomiska systemet.

– Vad har ni hört på nyheterna nyss? frågar han.

– Att börserna går ner för att det är krig i Mellanöstern, svarar en elev.

– Precis! Kriget påverkar resurs­utbytet i världen. Folk blir oroliga och då blir börserna oroliga. Då trillar vi in i utbud och efterfrågan igen. Eller?

Han gör ofta så där. Stannar upp och väntar in med hjälp av en fråga eller bara ett ”Intressant!”. Och när han säger att utbuds- och efterfråge­modellen är ”viktig att förstå”, vilket han gör flera gånger under lektionen, låter han blicken gå från elev till elev.

– Som nu i Persiska viken när fartyg lastade med olja inte kan passera i Hormuzsundet. Mängden olja som världen har tillgång till minskar. Vad händer med bensinpriset om tillgången på olja minskar? Hur ritar vi in det i modellen?

Henrik Almqvist frågar, ritar och suddar på tavlan. Han ger fler exempel och ritar igen.

Nästa steg blir att koppla de ökande energipriserna till det samhällsekonomiska kretsloppet. Vad händer med hushållen, företagen, den offentliga sektorn och bankerna när energipriserna ökar? När en elev frågar vad som händer med efterfrågan i ett sådant scenario byter Henrik Almqvist bild direkt och går ännu en gång tillbaka till utbuds- och efterfrågemodellen.

För Henrik Almqvist handlar undervisningen om att knyta ihop detaljerna med helheten. Som när han går in på en detalj som bränslepriser för att i nästa steg hamna i världsmarknaden på olja och i förlängningen konflikten mellan Iran och USA.

– Plötsligt pratar vi om dynamiken i världspolitiken, om varför USA är där över huvud taget och då kommer vi in på både historia och till och med abstrakta filosofiska idéer om varför länder agerar som de gör. Alla de där knutarna är viktiga att kunna reda ut, men det är samtidigt viktigt att sätta gränser för diskussionerna som blir.

”Blev personligt känsligt”

Därför behöver en samhällskunskapslärare kunskaper i många andra ämnen också, enligt Henrik Almqvist som säger att han under en lektion ofta kommer in på både historia, filosofi, sociologi, stats­vetenskap och matematik. Hans hittills svåraste diskussion var när Israel-Gaza-konflikten var som starkast. I samma klass fanns de som stöttade Israel och de som till och med levt som palestinska flyktingar.

– Det blev personligt känsligt och då gällde det att ha historien med sig, om Gaza, om Palestina, om Mellanöstern. Jag behövde gå igenom vad som hänt över lång tid för att kunna moderera ett samtal som blev på en lagom nivå. För säger man nej till den typen av diskussioner, då undertrycker man tankar eleverna har och förstärker polariseringen.

Efter dagens lektion där han utöver utbuds- och efterfrågemodellen också kommit in på konflikten mellan USA och Iran, bränslepriser, valutakurser och inflation, landar Henrik Almqvist till sist i vad som egentligen är meningen med samhällskunskapsämnet.

– Jag vill inspirera eleverna till att förstå att samhället är till för dem. Att de ska tro på sig själva och våga vara sina egna agenter. Allt som jag undervisar om handlar egentligen om att understödja en meningsfullhet i livet. De ska våga tro på kärlek, våga prata med andra, ta del av konst och musik och andra saker som ger mening. Men för att det ska fortsätta vara så, behöver vi ett fungerande samhälle som vi behöver förstå och engagera oss i.

När detta skrivs är det en vecka kvar tills du får åka till Stockholm och ta emot Vitterhetsakademiens pris. Hur känns det?

– Det är ett otroligt erkännande, även om jag inte riktigt ser att jag gör något extra. Jag är inte så ordentlig och inte nödvändigtvis ett föredöme. Däremot är jag drivande när det gäller att hitta engagerande inslag i undervisningen och att vara med och skapa en skola som siktar högt och har ett förtroende i samhället. Nu ska jag till exempel vara med i en grupp på kommunnivå som ska arbeta för att öka valdeltagandet hos förstagångsväljare.

LÄS ÄVEN

Lärarutbildares digitala kompetens spretar kraftigt

Friberg: NP-lotteriet i SO är en cirkus

Därför rättar lärare inte elevernas skrivfel

Elevstyrda diskussioner – med begränsade ämneskunskaper