Debatt: Transspråkande har potential i det flerspråkiga Sverige

I en intervju i Ämnesläraren (maj 2026) beskriver Anders Agebjörn och Frida Splendido (A & S) transspråkande som ett vagt begrepp som inte går att mäta och samtidigt menar de att transspråkande ”inte leder till att elever lär sig svenska bättre”. De befarar till och med att lärare kommer att återgå till en enspråkighetsnorm efter att ha insett att transspråkande bara är en ”slogan”. Vi håller med om att det behövs fler effektstudier inom området. Just för att effektstudierna är få går det dock inte att dra slutsatsen att transspråkande inte är effektivt. Vi vet helt enkelt inte tillräckligt mycket om vare sig positiva, negativa eller obefintliga effekter.

Att begreppet ibland uppfattas som oklart kan bero på att det under de senaste åren utvecklats i olika riktningar i olika samhällen. Men bredd innebär inte i sig begreppslig tomhet. Många teoretiska och pedagogiska begrepp rymmer olika nivåer och praktiker utan att därmed behöva reduceras till slogans. Eftersom vi ser pedagogiskt transspråkande som ett värdefullt inslag i undervisningen har vi nyligen gett ut en bok för att bena ut de olika betydelser som transspråkande kan ha och utforska hur det kan tillämpas i svensk kontext (Fuster & Bardel, 2026). 

Flerspråkig undervisning

Till skillnad från många andra didaktiska begrepp härrör transspråkande från lärares praktik i skolan. Det myntades av Cen Williams (1994) som trawsieithu på walesiska för att beteckna en strategi som utvecklats av lärare i Wales som ofta saknade läromedel på walesiska, ett minoritetsspråk som tidigare hade satts på undantag i skolan. Strategin innebar att eleverna arbetade med ämnesinnehåll på både engelska och walesiska under samma lektion, där de fick ta emot information på det ena språket och sedan aktivt utvecklade informationen på det andra språket. I den walesiska kontexten ses fortfarande transspråkande som ett effektivt sätt att främja läs- och skrivförmågan i båda språken.

Medan transspråkande i Wales var en planerad undervisningsstrategi handlar Ofelia Garcías tolkning av transspråkande om flerspråkig kommunikation, eller vad som ibland kallas spontant transspråkande. Garcías fokus ligger på elever med latinamerikansk och socioekonomiskt utsatt bakgrund i USA som ofta använder element från både spanska och engelska. Hon förespråkar att skolan ska acceptera dessa elevers autentiska sätt att uttrycka sig istället för att bara erkänna standardengelska som legitimt. För García är transspråkande inte en ”undervisningsmodell” eller något som handlar om andraspråksinlärning, utan en fråga om social rättvisa (García m.fl., 2021). I en kritisk granskning av svensk forskning kunde vi se att det framför allt är denna förståelse av transspråkande från USA som dominerat i Sverige och att det nästan uteslutande kopplats till elever med svenska som andraspråk (Fuster & Bardel, 2024). Vi uppfattar det som att det är Garcías spontana transpråkande som A & S syftar på i sin kritik och att även de endast intresserar sig för andraspråksinlärare av svenska när de diskuterar begreppet.

En tredje version av transspråkande, som vi lyfter fram i vår bok, är pedagogiskt transspråkande,  som Jasone Cenoz och Durk Gorter i de baskiska provinserna i Spanien har utvecklat. Det har också rönt internationell uppmärksamhet. Pedagogiskt transspråkande knyter an till den ursprungliga idén från Wales och innebär att läraren aktivt planerar aktiviteter där flera språk används för att nå ett visst lärandemål snarare än för att kommunicera. Det handlar om att få eleverna att se sambanden mellan språk så att de i större utsträckning kan utnyttja sina språkliga resurser. Pedagogiskt transspråkande handlar inte om att målspråket ska användas mindre, utan om ett strategiskt samspel mellan språk för att stärka språk- och kunskapsutvecklingen. Lärare och elever kan bl.a. göra jämförelser mellan språken (ord, strukturer, uttal m.m.).

Relevant för alla

En växande mängd studier, både kvalitativa och kvantitativa, visar att pedagogiskt transspråkande kan bidra positivt till språkinlärning (se t.ex. Cenoz et al., 2022; Cummins, 2021; Leonet et al., 2020; Yuzlu & Dikilitas, 2022). Det är dessutom viktigt att notera att studier som har visat positiva effekter av flerspråkig undervisning inte alltid har använt termen transspråkande. Redan under 1990- och 2000-talen, långt innan begreppet hade blivit så välkänt, visade flera projekt med lärare att arbete med flerspråkiga resurser kan stärka elevernas språkliga medvetenhet och lärande. Dessa studier visar också att det går att integrera elevers hemspråk i undervisningen trots att lärarna inte talar dessa språk (se Cummins, 2026).   

I svensk skola är det inte enbart elever med svenska som andraspråk som är flerspråkiga. Alla elever använder och utvecklar flera språk parallellt, inte minst svenska och engelska och oftast även moderna språk som franska, tyska och spanska. Transspråkande är därför relevant för alla. Vi noterar att A & S trots allt förordar vissa flerspråkiga strategier (i ”Forskarnas fyra tips”), strategier som vi har skrivit mer om i vår bok och som ofta lyfts fram inom ramverket för pedagogiskt transspråkande. Det sammanhållande begreppet transspråkande sätter ord på något som många lärare redan gör och tänker mycket på i det flerspråkiga Sverige.

Carles Fuster, lektor i svenska som andraspråk vid Mälardalens universitet

Camilla Bardel, professor i moderna språk vid Stockholms universitet

Referenser:

Cenoz, J., Leonet, O. & Gorter, D. (2022). Developing cognate awareness through pedagogical translanguaging. International Journal of Bilingual Education and Bilingualism, 25(8), 2759-2773.

Cummins, J. (2026). Efterord/Afterword: Teachers as knowledge generators in the implementation of pedagogical translanguaging I: C. Fuster & C. Bardel, Pedagogisk translanguaging i svensk kontext. Natur & Kultur.

Cummins, J. (2021). Rethinking the education of multilingual learners. A critical analysis of theoretical concepts. Multilingual Matters.

Fuster, C. & Bardel, C. (2026). Pedagogisk translanguaging i svensk kontext. Natur & Kultur.

Fuster, C., & Bardel, C. (2024). Translanguaging in Sweden: A critical review from an international perspective. System, 121, 103241.

García, O., Flores, N., Seltzer, K., Wei, L., Otheguy, R., & Rosa, J. (2021). Rejecting abyssal thinking in the language and education of racialized bilinguals: A manifesto. Critical inquiry in language studies, 18(3), 203-228.

Leonet, O., Cenoz, J. & Gorter, D. (2020). Developing morphological awareness across languages: Translanguaging pedagogies in third language acquisition. Language Awareness, 29, 41-59.

Williams, C. (1994). Arfarniad o ddulliau dysgu ac addysgu yng nghyd-destun addysg uwchradd ddwyieithog. Doktorsavhandling. Bangor University.

Yuzlu, M.Y. & Dikilitas, K. (2022). Translanguaging in the development of EFL learners’ foreign language skills in Turkish context. Innovation in Language Learning and Teaching, 16(2), 176-190.