”Folkhögskolans luddiga frihet”
Krönika Ska folkhögskolan fortsatt finnas kvar måste vi se till att vi lärare och rektorer håller och då måste vi med våra lokala avtal synliggöra utbildningsformen folkhögskola, skriver Tomas Rosengren, ordförande för Sveriges Lärare Folkhögskola.
Folkhögskolan är en ideologisk konstruktion som sätter mötet i centrum, mötet som grund för att deltagare och lärare kan göra en gemensam bildningsresa. Att möta en deltagare där denne befinner sig är centralt inom utbildningsformen och det bör även synas i hur vi undervisar. Undervisningen i folkhögskolan bygger på en stor pedagogisk frihet och en samtalsmetodik, men undervisningen stannar sällan i klassrummet, vilket är helt i sin ordning. Mötet fortsätter i korridorer och fikarum och därmed i någon mån även i undervisningen. Det här ger ju bilden av något som forskaren Sam Paldanius beskriver som en mer ”luddig” pedagogisk verksamhet än traditionell skola, men han beskriver samtidigt luddigheten som en av våra viktigaste framgångsfaktorer när vi ser på vad vi åstadkommer varje år sett till hur många människor som kommer vidare i livet via folkhögskolan.
Den luddiga friheten
Utmaningen ligger i att den här luddiga friheten lätt omvandlas till gränslöshet och där behöver vi som fack vara vakna. Diskussionen i Skolsverige 2026 handlar väldigt mycket om lärares arbetstid och regleringen av densamma. Nu ligger det lagförslag på att införa ett tak på antal undervisningstimmar per år och frågan är hur det kommer påverka folkhögskolan? Förslagen handlar om skollagsreglerad verksamhet, men en folkhögskollärare tillhör också professionen lärare som arbetar terminsbundet. Vi ser hur utvecklingen inom folkhögskolan går åt andra hållet. Många skolor har tangerat, vissa passerat, 20 timmars undervisning i veckan. Vårt största kollektivavtal bjuder in till det då det är väldigt öppet i sina formuleringar. Centralt är det dit vi nått i våra förhandlingar vilket gör att det är lokalt vi måste hitta lokala tillämpningar som tydligare sätter ramarna för våra lärare.
Prissätta vår verksamhet
Ett arbetstidsavtal på en folkhögskola ska utstråla förtroende och frihet, men inte gränslöshet. Det ska vara en ram som samtidigt ger frihet. Ska folkhögskolan fortsatt finnas kvar måste vi se till att vi lärare och rektorer håller och då måste vi med våra lokala avtal synliggöra utbildningsformen folkhögskola. Det är bara då vi kan prissätta vår verksamhet, ställa det i relation till vad vi uträttar samhällsekonomiskt och förmedla det till våra folkvalda. I slutändan är det detta valår en politisk fråga kopplat till folkhögskolans existens. Folkhögskolan är en fantastisk välbeprövad idé, men vi jobbar inte ideellt!
P.S. Hur ser ert lokala arbetstidsavtal ut?
- Tomas Rosengren är ordförande för Sveriges Lärare Folkhögskola.
LÄS ÄVEN:
