Slutreplik: Ansvar kan inte delegeras – och inte heller förskjutas
I en slutreplik på en replik kritiserar Anneli Dahlqvist, Bona folkhögskola, Folkbildningsrådets syn på ansvar för känsliga personuppgifter.
Slutreplik Folkbildningsrådet hänvisar till SCB:s rättsliga grund för insamling av känsliga personuppgifter. Men det är folkhögskolorna som ska samla in, bedöma och lämna vidare uppgifterna, vilket kan strida mot dataskyddslagen. Folkbildningsrådet ger order, vi får ta risken, skriver Anneli Dahlqvist på Bona folkhögskola.
Folkbildningsrådet skriver i sin replik att den rättsliga grunden för insamlingen av uppgifter om deltagarnas funktionsvariationer finns hos Statistiska centralbyrån. Det är korrekt. Men det är inte där problemet ligger. Ansvaret uppstår inte först hos SCB. Det uppstår redan hos oss som utbildningsanordnare. Det är vi som ska samla in uppgifterna, göra bedömningar och lämna dem vidare. Det är vår behandling och vårt ansvar enligt dataskyddsförordningen.
Folkbildningsrådet konstruerar ett system där de ger order men vi tar risken.
Det är inte SCB som riskerar sanktioner om behandlingen visar sig strida mot dataskyddslagen. Det är vi folkhögskolor som skulle vara personuppgiftsansvariga för vår del av behandlingen. Folkbildningsrådet konstruerar ett system där de ger order men vi tar risken. Det ansvaret kan inte delegeras bort genom att hänvisa till en annan myndighets rättsliga grund. Den frågan har återkommande lyfts sedan rapporteringen infördes 2018, utan att få ett tydligt svar. Av den anledningen har vi på Bona folkhögskola inte deltagit i rapporteringen. Och frågan kvarstår: vilken rättslig grund har vi för att samla in och lämna vidare dessa uppgifter?
Pedagogiska uppskattningar
Den advokatfirma vi anlitat konstaterar att registreringen dessutom inte skulle bygga på medicinska diagnoser eller formella utredningar, utan på pedagogiska uppskattningar från vår personal. Det är känsliga personuppgifter som skulle registreras på subjektiv grund, av personal utan medicinsk kompetens att göra sådana bedömningar. Det innebär en betydande risk för felaktiga uppgifter – och felaktiga uppgifter om en persons hälsa är inte bara ett juridiskt problem. Det är ett intrång i en enskild människas integritet som är svårt att motivera och ännu svårare att rätta till. Att hänvisa till SCB:s rättsliga grund besvarar inte frågan om vårt ansvar i det ledet.
Saknar dialog
Folkbildningsrådet beskriver också sina förslag som resultatet av en lång dialog med sektorn. Det är svårt att känna igen den bilden. Varken vi eller de folkhögskolor vi känner i vår närhet har deltagit i någon sådan dialog. Vi ställer oss frågan: när ägde den rum, och i vilken form? Var finns konsekvensanalysen som visar vilka grupper som påverkas av en 50-procentsgräns för distansundervisning? Det är två olika frågor, men de pekar i samma riktning. När rapportering av känsliga uppgifter görs obligatorisk utan att ansvarsförhållanden klargörs, och när styrande villkor införs utan faktisk dialog, sker en förskjutning – från ansvar nära verksamheten till styrning på avstånd. Det är en principiell förändring.
Ingen legitimitet
Folkbildningen bygger på tillit, frivillighet och ett tydligt deltagarperspektiv. Den förutsätter också att ansvar inte bara utkrävs – utan är begripligt, motiverat och möjligt att bära. Att hänvisa till SCB besvarar inte frågan om vårt ansvar. Att hänvisa till dialog som inte ägt rum skapar inte legitimitet. Ansvar kan inte delegeras. Men det kan förskjutas. Frågan är om Folkbildningsrådet ser – och är berett att ta ansvar för – konsekvenserna av just det.
- Anneli Dahlqvist är rektor på rektor Bona folkhögskola.
LÄS ÄVEN:
