”Låt oss prata om pedagogisk auktoritet”

När någon på ett möte vill diskutera lärarens auktoritet i klassrummet får många för sig att diskussionen ska handla om auktoritärt ledarskap. Och det är synd. Varför hamnar vi där? Därför att ordet ”auktoritet” inte har definierats och fyllts med innehåll. Ordets konnotationer för snarare tankarna till militärt kommando.

Läraren är en auktoritet för de studerande vare sig hon vill eller inte. Hon är den som får betalt och hon är den som vet vad lektionspasset ska innehålla. Den typen av auktoritet tilldelas läraren hur hon än uppträder i klassrummet. Hon kan i grund och botten vara ointresserad av ämnet hon ska undervisa i. Det vill säga ungefär som jag var när jag började vikariera som lärare direkt efter gymnasiet.

En medveten hållning

För att lektioner ska bli verkningsfulla och de studerande ska få ett utbyte av dem, måste läraren ha en medveten hållning till sin auktoritet. Hon behöver ta ställning till hur hon skapar en struktur som gör att det etableras en trygghet i lärosalen, för henne själv och för de studerande. Lärare som inte förmår skilja på auktoritet, å ena sidan, och auktoritärt ledarskap, å den andra, hemfaller lätt åt kommandon och kommer ironiskt nog inte att skapa en fungerande läromiljö på lång sikt. Varför inte? Därför att sådan auktoritet bottnar i rädsla. Och om vi ska vara ärliga – visst har vi själva hemfallit åt den sortens ledarskap då och då?

Demokratiskt ledarskap

Den typ av auktoritet som får undervisningen att fungera på lång sikt fokuserar på tydlighet: läraren som sätter ramar för passet, läraren som ser till att införa en viss kultur i klassrummet, läraren som hittar system för att lyssna in gruppen – genom rundor, genom talarordning, genom regelbundna utvärderingar. Du får till exempel auktoritet som lärare genom att dela med dig av talutrymmet och ta reda på vad de studerande kommer in med för förväntningar. Sådan slags auktoritet lägger grunden för ett demokratiskt ledarskap som leder till att studerande vet vad som gäller, som i sin tur leder till att respekten dem emellan ökar.

Ett demokratiskt lärosätt

Jag har varit på studiebesök på skolor och ibland bevittnat lektionspass där det har varit svårt att avgöra om lektionen ens har börjat. Läraren börjar prata, fortsätter att prata och sedan är lektionspasset slut. Jag har till och med bevittnat hur pedagoger som undervisar på lärarutbildningen inte själva har gjort en medveten analys av sin auktoritet i klassrummet. Vad förväntar de sig då att studenterna ska ta med sig till sitt framtida yrkesliv? Kan vi kanske ladda om ordet ”auktoritet” så att det inte bara förknippas med pekpinnar och auktoritärt ledarskap, utan snarare är en del av ett demokratiskt lärosätt? Varför inte prata om ”pedagogisk auktoritet” när det handlar om skolan? Pedagogisk auktoritet handlar om att den pedagogik jag bedriver ska få ramar så att den fungerar fullt ut. All annan slags auktoritet kan vi lämna åt militära befäl i krigssituationer.  

• Hans Carstensen är folkhögskollärare på Färnebo folkhögskola och författare.