Årets stora konferens: Så stärks ungas röster

På vilka sätt kan klassrummet främja ungas samhällsengagemang? Det var en av de stora frågeställningarna på konferensen ”Nordic Summit 2026: Folk High School – The Beacon of Democracy” i Stockholm i mitten av april. Konferensen var arrangerad av det Nordiska folkhögskolerådet. Flera länder var på plats: Ukraina, Norge, Finland och Danmark. Anna Ekström, ordförande i Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation (RIO), var en av konferensens deltagare.
– Det här var en pedagogiskt inriktad konferens. Den handlade inte om styrsystem eller folkhögskolans plats i samhället, utan verkligen om pedagogiken i klassrummet, vilket var väldigt intressant, säger hon och påpekar att det blev tydligt hur mycket nordiska folkhögskolor har gemensamt, trots att styrsystem, regler och traditioner ofta skiljer sig åt.
– När man pratar om situationer i klassrummet kliver folkhögskolepedagogiken fram – då spelar det ingen roll om man arbetar i Lillehammer, Köpenhamn, Umeå eller utanför Helsingfors. Det var verkligen något som slog mig: hur lika villkoren i klassrummet är.

Vi vill ta reda på hur unga tänker kring hur samhället ska styras.

En av de stora programpunkterna handlade om projektet Hope for Democracy, ett initiativ från Nordiska folkhögskolerådet som drivs av sex folkhögskolor i Norden. Projektets ambition är att ta vara på den potential som finns i regionens omkring 400 folkhögskolor, med cirka 100 000 heltidsstuderande unga, berättar Tomas Rydsmo, verksamhetsutvecklare på folkhögskoleförvaltningen i Västra Götalandsregionen.
– Vi vill ta reda på hur unga tänker kring hur samhället ska styras. Ungdomsbarometrar visar att bortemot 25–30 procent av unga i de nordiska länderna ifrågasätter om demokrati är det bästa sättet att styra samhället.

Under konferensen presenterade Hope for Democracy de enkätundersökningar och djupintervjuer som projektet bygger på. Det blev startskottet för en av konferensens större workshops, där deltagarna fick diskutera en rad frågor, bland annat:
– Hur kan folkhögskolor stärka ungas förmåga att göra självständiga politiska bedömningar, stå emot algoritmiska filterbubblor och hatdrivet innehåll – och känna sig tryggare i mötet med motstridiga åsikter?
– Hur kan klassrummet användas som en katalysator för ökat samhällsengagemang bland unga?

Starka krafter

Marie Höglund, folkhögskollärare på Löftadalens folkhögskola, var på plats på konferensen.
– Jag var helt upplyft när jag kom hem. Man inser hur viktigt det är att vi samtalar om vad demokrati är, vad som händer i världen och vilka starka krafter som finns.

I grunden handlade konferensen om att få människor att uttrycka vad de tycker och tänker, konstaterar hon, och syftar bland annat på diskussionerna under workshopen.
– Vi gav varandra idéer och pratade om olika tekniker för att få deltagare att våga göra sin röst hörd. Och hur vi kan få dem att respektera varandras åsikter, säger hon och fortsätter:
– Någon uttryckte att den som inte har hittat sin röst kanske inte har fått tillräckligt djupa frågor – och det tror jag att vi måste jobba mer med. Vi pratade också om att ett sätt att öva kan vara att låta deltagarna sätta på sig en ”mask” och spela rollspel. Då blir det inte ”jag” som blir attackerad på samma sätt.

”Jag, vi, världen”

Marie Höglund var också en av dem som höll i en av dagens parallella workshops, med rubriken ”Jag, vi och världen”, en undervisningsmetod som utgår från individen och mynnar ut i ett förändringsarbete, förklarar hon.
– Först får deltagarna skriva ”min berättelse”, där de utgår från egna erfarenheter och beskriver vad de har i kappsäcken. Sedan får de återge sin berättelse för någon som lyssnar aktivt och ställer frågor. På så vis får man sin röst hörd, även om många tycker att man inte har något att komma med. 

Nästa steg är att koppla berättelsen till de globala målen.
– Ofta handlar det till exempel om hälsa. Då kan man se att man själv är en del av de globala målen, och den insikten blir ofta stark. Därefter får deltagarna fundera vidare på vad de är intresserade av inom målen och försöka genomföra ett eget förändringsarbete. En deltagare började till exempel gå promenader med ensamma pensionärer tillsammans med sin hund.

Efter Marie Höglunds presentation fick konferensdeltagarna själva pröva metoden.

Delegation från Ukraina

Det fanns också en delegation från Ukraina på plats, som har startat landets första folkhögskola. Under deras presentation kunde man höra en knappnål falla, berättar Anna Ekström, som också uppskattade besöket av Ukrainas tidigare utbildningsminister Liliia Hrynevych.

– Hon beskrev hur det under lång tid har funnits en omfattande utbildningspolitisk debatt i landet. Den började långt före ockupationen av Krim 2014 och handlade om huruvida utbildningssystemet skulle bygga vidare på den gamla sovjetiska modellen eller närma sig den europeiska. I den sovjetiska modellen fanns kortare, tvååriga yrkesutbildningar på gymnasiet, medan den europeiska modellen bygger på treåriga utbildningar. Det kan låta som en utbildningspolitisk fråga, men blir snabbt en fråga om hela landets framtid.

Även Margot Wallströms medverkan uppskattades, berättar Anna Ekström.
– Hon satte folkhögskolans verksamhet i ett större perspektiv och talade om att vi kan fortsätta drömma om fred och demokrati, trots att världen rör sig i fel riktning. Hon lyfte också vår roll i det – vi är vana vid att se oss som viktiga för människor och bygder, men hon betonade att vi är viktiga för demokratin i stort och kan bidra till en fredligare värld.

LÄS MER: 

Folkbildning som bygger framtid – mitt i kriget