Två regioner redo att växa 20 procent

”Ser ni behov av extra årsstudieplatser på folkhögskolorna i er region? Om ja, hur många fler årsstudieplatser bedömer ni behövs för att täcka utbildningsbehovet?”

Det var två av frågorna som Folkbildningsrådet ställde till landets regioner i början av året. En undersökning som visade på ett samlat behov av totalt 5 000 årsstudieplatser, med Region Skåne och Region Västra Götaland i toppen. Båda ser ett behov av 900 platser vardera.

Anna-Carin Bylund, rådgivare på Folkbildningsrådet, var ansvarig för undersökningen.
– Just nu har vi 32 000 årsstudieplatser, så 5 000 är en ganska stor ökning, procentuellt sett. Vi har ansökt om medel till folkhögskolan i många budgetunderlag genom åren, utan att det gett effekt. Därför kände vi att vi behövde göra något nytt – uppenbarligen har regeringen inte tyckt att det har räckt, säger hon och förklarar att syftet med undersökningen var att Folkbildningsrådet ville synliggöra folkhögskolornas roll i det regionala kompetensförsörjningsarbetet.

Två sökande per plats

Informationen från regionerna samlades in till årets budgetunderlag för åren 2027–2029, men har ännu inte fått gehör.
– Resultatet visar tydligt att regionerna ser folkhögskolan som en mycket viktig aktör i det regionala kompetensförsörjningsarbetet.

Anders Ahlström är chef för folkhögskoleförvaltningen i Västra Götalandsregionen, som ansvarar för sex folkhögskolor: Göteborgs, Billströmska, Grebbestads, Dalslands, Vara och Fristads folkhögskola.

– Statistiken visade att vi i snitt hade två sökande per plats. Vi bedömer att vi skulle kunna öka antalet platser med ungefär 20 procent, säger han.

– Med lite skohorn och vissa förändringar skulle vi kunna utöka så pass mycket på en gång. Jag har även pratat med Västra Götalands Bildningsförbund, som samordnar alla 17 av Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisations folkhögskolor i regionen, och deras statistik visar ungefär samma sak. Men förutsättningarna skiljer sig: vissa skolor kan ta in många fler deltagare, medan andra inte kan öka alls, beroende på lokaler och söktryck.

Folkbildningsrådet ställde också frågor om vilka kursformer regionerna såg störst behov av; allmän kurs, särskild kurs eller yrkeskurser. I Västra Götalandsregionen varierar behovet mellan utbildningarna. Störst efterfrågan finns på allmän kurs med yrkesinriktning samt på särskilda kurser inom bristyrkesområden. På större orter finns också ett behov av allmän kurs utan specifik inriktning. Tobias Hedkvist är näringslivsutvecklare i Region Skåne. Han har undersökt skolornas förutsättningar att utöka sin verksamhet, liksom hur demografin i Skåne påverkar möjligheterna.

– Skåne har en något högre arbetslöshet än rikssnittet och en lägre sysselsättningsgrad. Det är många som är i behov av utbildning, och där ser vi att folkhögskolorna är mycket viktiga för att människor ska kunna gå vidare i utbildning och komma närmare arbetsmarknaden.

Region Skåne har främst tittat på vilka utbildningar som redan bedrivs och var behoven är störst ur ett arbetsmarknadsperspektiv. En stor majoritet av folkhögskolorna i Skåne ser möjligheter att utöka antalet platser. Sammanställningen pekar på en successiv ökning med omkring 20 procent.

– Skolorna själva vittnar om ett högt söktryck till både allmän och särskild kurs, säger han.

Folkhögskolans styrkor

Förra året hade allmän och särskild kurs tre sökande per plats – och ännu fler på yrkesutbildningar.

– Vi ser ett behov av socialpedagoger, kompetens inom vård och omsorg – undersköterskor och personliga assistenter – liksom personal inom servering, kök, kriminalvården och livsmedelssektorn. Men också inom den breda livsmedelssektorn, säger han.

De har även ett stort behov inom teknik och industri i Skåne.

– Kanske finns det folkhögskolor som framöver kan tänka sig att arbeta med den typen av tekniska och naturvetenskapliga profiler.

Sedan poängterar Tobias Hedkvist vikten av att folkhögskolor som bedriver yrkeskurser lever upp till arbetsmarknadens krav.

– Många folkhögskolor bedriver utbildningar inom vård och omsorg som är kopplade till vård- och omsorgscollege – en certifiering och kvalitetsstämpel, vilket är viktigt.

Anna-Carin Bylund instämmer i det resonemanget.
– Det är inte meningen att folkhögskolor ska bedriva yrkesutbildningar som de saknar kompetens och erfarenhet för. I stället ska man bygga på folkhögskolans styrkor, säger hon.