Debatt: Steg för steg tystnar våra musiksalar

Jag minns det tydligt från min tid i Piteå. Röster som sjöng i korridorerna. Någon tog en stämma bakom en stängd dörr. Det var inte bara ljud – det var en känsla av riktning. År 2020 lades musiklärarutbildningen i Piteå ner.

I dag finns stoltheten kvar – men också en växande rädsla för vad som håller på att gå förlorat.

Musikutbildningar runt om i landet har de senaste åren förändrats, krympts eller ifrågasatts. På papperet ser det ut som tekniska beslut. Men bakom varje förändring finns något större: en kunskapstradition som riskerar att tunnas ut. Och när utbildningsmiljöer försvagas märks det inte direkt. Det märks några år senare – i klassrummen.

”Allt fler överväger att lämna yrket”

Jag har arbetat som musiklärare i över 25 år. Jag har sett vad som händer när elever som tvekar vid dörren får möta en utbildad musiklärare med rimliga förutsättningar: hur de efter några veckor står mitt i rummet och klappar händerna i takt med andra. Inte perfekt. Inte högt. Men tillsammans.

All musik börjar någonstans. Men för att få fortsätta växa krävs något mer: utbildade lärare, tid och en arbetsmiljö som gör undervisning möjlig.

I dag undervisar många musiklärare 28–30 elever i lokaler som aldrig var byggda för så stora grupper. Allt fler överväger att lämna yrket.

När färre söker sig till musikläraryrket startar en kedjereaktion. När utbildningarna tystnar, tystnar till slut också klassrummen. Färre utbildade lärare ger färre möjligheter för elever att musicera tillsammans. I förlängningen påverkas det som Sverige gärna kallar sin stolthet – ett levande musikliv som vuxit fram ur landets klassrum.

Musiksverige tystnar 

Inför valet 2026 talas det mycket om kunskap och lärares villkor. Det är bra. Men en avgörande fråga saknas: Hur ska vi långsiktigt säkra återväxten av utbildade musiklärare?

Vi behöver politiker som ser musiklärarfrågan som en del av skolans kärnuppdrag – inte som en trivselfråga vid sidan av. Antingen väljer vi att rusta utbildningarna. Eller så väljer vi att sakta avveckla dem.

Sverige beskriver sig gärna som ett musikland. Men de musikaliska framgångarna börjar inte på stora scener. De börjar i klassrum – i röster som vågar sjunga tillsammans, i händer som hittar en gemensam puls.

När rösterna tystnar där, tystnar till slut också en del av Musiksverige. Frågan är inte om vi har råd att satsa på musiklärare. Frågan är om vi har råd att låta bli.

Karin Hassle, musiklärare, specialpedagog och verksam inom lärarutbildning

LÄS ÄVEN

Debatt: Missuppfattning att elever saknar motivation

Debatt: Resursbristen slår direkt mot elever med störst behov

Debatt: Elever rycks från musiken för att få extra stöd i matte

Debatt: NPF-eleverna är de första som sorteras ut ur musiksalen