Under alla år jag arbetat som slöjdlärare har jag mött elever som inte riktigt vaknar till förrän i slutet av terminen när betygen närmar sig. Många elever verkar se slöjden som ett tillfälle till rekreation i schemat medan veckorna rullar på. Det går fint att chilla och snacka medan man väntar på hjälp. Det verkar liksom vara okej att sitta och vänta tills läraren kommer och löser ens problem, utan att man ens försökt fundera ett varv själv först. Anledningarna är många om man blir ifrågasatt:

”Jag väntar på hjälp. Jag förstår inte instruktionen. Datorn är död. Jag hittar inte knappnålarna. Jag vet inte vad jag ska göra.”

Närvaron är så viktig

Det verkar också rent allmänt finnas en vana hos elever att vänta tills precis innan en deadline, att kunna plugga dagen innan provet och förlita sig på att det alltid kommer en andra chans i form av omprov. I slöjdämnet fungerar detta särskilt dåligt eftersom prov inte är vårt vanligaste sätt att få reda på elevers hantverkskunskaper. Det är snarare i själva undervisningen, i det praktiska arbetet, lektion efter lektion som kunskaper övas, förmågor prövas, användbara problem uppstår och det går att samla ihop ett bedömningsunderlag. Slöjd på schemat sker ju bara en gång i veckan och därför är närvaron, både den fysiska och den mentala så viktig, och det är dumt att invänta deadline. Då är ju terminens lektioner slut. 

Att göra jobbet i slöjden handlar om att inte ge upp vid första hindret, slöjd är snarare som en hinderbana att ta sig genom, att med hjälp av ledtrådar från tidigare slöjdterminer hitta strategier för att ta sig i mål. Jag vet ärligt talat inte hur jag ska kunna hjälpa eller undervisa elever som inte vill eller orkar försöka själva. Undervisning sker inte bara när läraren pratar eller visar, utan under varje minut i salen när eleven själv snubblar fram i sina försök att nå ett resultat och det är också då jag som lärare gör störst nytta genom att ta ett steg tillbaka.

Felen och misstagen är själva poängen

Felen och misstagen är så viktiga i slöjden. Uppstår aldrig problem att lösa är arbetet för enkelt och inget lärande sker. Även om det är tryggt att repetera det man redan kan, leder det sällan till ny kunskap och utveckling. När något går fel i slöjden finns det inte heller ett facit med rätt svar, snarare flera vägar att ta sig framåt. Använt fel söm? Sprätta och gör om. Sprättat hål i tyget? Byt ut den delen av plagget eller gör en applikation? Det finns alltid en lösning men frågan är om eleven vill och orkar ta nästa steg, ett steg som innebär ett visst mått av engagemang och tidigare inhämtad kunskap att luta sig mot.

Slöjd är inte enkelt och det ska det inte heller vara. Slöjd kräver närvaro, uthållighet och eget arbete. När det kommer till det finns inga genvägar, varje lektion räknas. Det är i motståndet lärandet sker, och det är där kunskapen tar form.

Felen och misstagen är inte hinder i lärandet. Det är själva poängen.

Eva Söderberg är slöjdlärare på högstadiet på Glöstorpsskolan i Göteborg.

LÄS ÄVEN

Söderberg: Insikten fick mig att lägga om min slöjdundervisning

Söderberg: Den garanterade undervisningstiden är ett luftslott

Söderberg: Jag fixar inte att utgå från elevernas intresse

Söderberg: Lura inte eleverna att lärande alltid är lätt!