Debatt: Vem får betala priset för arbetstidsreformen?

Den kommande arbetstidsreformen beskrivs som en av de största satsningarna på skolan på länge. Ambitionen är både nödvändig och välkommen. Lärare behöver mer tid för planering, uppföljning och utveckling av undervisningen. En hållbar arbetsmiljö är en förutsättning för en hållbar skola. Men reformen bygger på en avgörande förutsättning, att den också finansieras.
SKR har varnat för att reformen är underfinansierad och att huvudmännen riskerar att tvingas göra svåra prioriteringar. När ekonomin inte räcker till måste undervisningen ändå organiseras. Frågan blir då inte om något förändras, utan vad.

Historiskt har de praktisk-estetiska ämnena ofta fått bära konsekvenserna när skolans resurser blivit ansträngda.

Undervisningsgrupper slås samman, halvklasser försvinner och lärare får ansvar för allt fler elever. På papperet fungerar schemat. I klassrummet försämras undervisningens förutsättningar.

Det här är inte en fråga om bekvämlighet. Det är en fråga om kvalitet.

500 elever är vår verklighet

Redan för över tio år sedan konstaterade Skolverket att stora undervisningsgrupper i bild, musik och slöjd försvårar elevernas möjligheter att nå goda resultat. Myndigheten visar också att stora undervisningsgrupper gör det svårare för lärare att ge den individuella handledning och återkoppling som eleverna behöver.  

Samtidigt lyfter Skolverket fram att de praktisk-estetiska ämnena utvecklar kreativitet, analysförmåga, kommunikation, problemlösning och skapande. Förmågor som skolan har ett tydligt uppdrag att utveckla och som har ett egenvärde.  

Facket har tidigare visat att en musiklärare i genomsnitt undervisade drygt 230 elever varje vecka. Jag har själv undervisat över 500 elever i årskurs 2–6 på en och samma skola. Det är ingen unik erfarenhet. Det är verkligheten för många lärare i de praktisk-estetiska ämnena.

Som musiklärare och specialpedagog vet jag också vilka elever som påverkas först när grupperna blir större. För många elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är en lugn lärmiljö, tydlig struktur och möjlighet till individuell vägledning avgörande.

När gruppstorleken växer krymper just den möjligheten.

Arbetsmiljön är avgörande för kvaliteten

Lärares arbetsmiljö och undervisningens kvalitet går hand i hand. När lärare får bättre förutsättningar stärks också elevernas möjligheter att lyckas. Därför måste arbetstidsreformen finansieras fullt ut och inte genom försämrade villkor i de ämnen som redan har de mest sårbara förutsättningarna.

Därför bör regeringen ge Skolverket eller Skolinspektionen i uppdrag att följa hur arbetstidsreformen påverkar gruppstorlekar, undervisningens kvalitet och elevernas möjligheter att nå målen i de praktisk-estetiska ämnena. I dag finns ingen sådan konsekvensanalys. En reform som ska stärka skolan får inte leda till att musik, bild, slöjd och hem- och konsumentkunskap blir priset vi betalar.

Om arbetstidsreformen ska bli en verklig kvalitetssatsning måste även de praktisk-estetiska ämnena ges de förutsättningar som krävs för att eleverna ska kunna nå målen. Estetämnena får inte ännu en gång bära konsekvenserna när skolans ekonomi inte går ihop.

Karin Hassle, musiklärare, specialpedagog och läromedelsförfattare

LÄS ÄVEN

Debatt: Musik fungerar – ändå används den allt mindre

Debatt: Steg för steg tystnar våra musiksalar

Debatt: Missuppfattning att elever saknar motivation

Debatt: Resursbristen slår direkt mot elever med störst behov

Debatt: Elever rycks från musiken för att få extra stöd i matte

Debatt: NPF-eleverna är de första som sorteras ut ur musiksalen