Debatt: Professorns ord avslöjar en sorglig syn på estetiska ämnen
Musikläraren Karin Hassle reagerar starkt på ett av betygsutredaren Magnus Henreksons citat i Ämneslärarens artikel.
Debatt Jag blir orolig när vissa ämnen får större tyngd i systemet samtidigt som betygen i de praktisk-estetiska ämnena överlag kommer att väga lättare i meritvärdet, skriver musikläraren.
Betygsutredaren Magnus Henrekson, professor i nationalekonomi, säger i Ämnesläraren att ”vill man bli läkare och psykolog är det inte jättesmart att välja ett estetiskt gymnasium…”. Jag fastnar vid formuleringen, inte för att alla måste se estetiska ämnen som de viktigaste utan för att den säger något om hur vi värderar olika sorters kunskap.
Musik, bild, dans, drama och slöjd behandlas fortfarande ibland som något vid sidan av det ”riktiga” lärandet. Men i de här ämnena tränar barn och unga på att lyssna, tolka, skapa, samarbeta och uttrycka sig. De möter också sådant som inte alltid är lätt att formulera i ord men som spelar stor roll i mötet med andra människor.
Glömmer ”den kulturella hjärnan”
Därför blir exemplen läkare och psykolog så märkliga för mig. Båda yrkena kräver självklart gedigna ämneskunskaper och lång akademisk utbildning. Samtidigt finns många läkare och psykologer som själva musicerar, målar, skriver eller på andra sätt har starka estetiska erfarenheter. Jag vill gärna möta en läkare som ser människan bakom provsvaret och en psykolog som kan lyssna efter mer än det som sägs rakt ut. Vid Karolinska Institutet finns ett växande forskningsfält kring kultur, hjärna, lärande och hälsa, samlat på webbplatsen ”Den kulturella hjärnan”.
Jag förstår ambitionen med ett nytt betygssystem. Vi behöver mer likvärdig bedömning och vi behöver komma åt betygsinflationen. Utredningen har också valt en kalibreringsmodell för att kunna hantera ämnen som inte lämpar sig för nationella slutprov. Men modellen svarar fortfarande inte på hur vi ska skapa större likvärdighet i själva bedömningen av praktisk-estetiska kunskaper.
Jag blir orolig när vissa ämnen får större tyngd i systemet samtidigt som betygen i de praktisk-estetiska ämnena överlag kommer att väga lättare i meritvärdet. Det förändrar inte bara hur poäng räknas. Det säger också något till eleverna om vilka kunskaper vi värderar högst.
Sorglig syn på utbildning
Vad säger vi till en femtonåring som älskar musik eller dans men som också kanske vill bli läkare, psykolog, jurist eller forskare längre fram? Att hen borde ha tänkt mer strategiskt redan vid gymnasievalet?
Det vore en ganska sorglig syn på vad utbildning är till för.
Jag tror att vi behöver skapa mer likvärdig bedömning i de praktisk-estetiska ämnena utan att pressa in dem i en form som inte passar. Frågan är inte bara hur vi skapar ett mer likvärdigt betygssystem utan om likvärdigheten också omfattar kunskapsformer som inte lämpar sig för standardiserade prov. Det kan handla om gemensamma bedömningsexempel, sambedömning och tydligare referenspunkter.
Vi behöver ett betygssystem som klarar av att värdera också den kunskap som inte enkelt låter sig mätas. Annars riskerar vi att göra det mätbara till måttstock för det viktiga.
Karin Hassle, musiklärare, specialpedagog och speciallärare
LÄS ÄVEN
Debatt: Vem får betala priset för arbetstidsreformen?
Debatt: Musik fungerar – ändå används den allt mindre
