Så blir maten vägen till lärande för de yngsta
Både klassrummet och skolmatsalen blev viktiga arenor för elevernas lärande, konstaterar forskaren Louise Hård.
Forskning Under sina 15 år som lärare i hem- och konsumentkunskap märkte Louise Hård att de mest entusiastiska eleverna också var de yngsta. Detta ville hon ta vara på i sin avhandling som handlar om hur mat kan vara ett verktyg för lärande för ännu yngre elever – de som ännu inte har hem- och konsumentkunskap på schemat.
Eftersom mat är något som ligger nära allas vår vardag, borde det vara något som skapar engagemang och lätt att koppla till undervisningen, tänkte Louise Hård. Och om man betänker att det är under vår barndom som våra matvanor skapas, kanske det rentav är försent att börja med hem- och konsumentkunskap i årskurs sex som idag. Om dessutom eleverna på lågstadiet är de allra mest entusiastiska – varför inte ta vara på glädjen att lära och testa och lägga grunden för goda hälso- och hållbarhetsval i framtiden?
– Det är ju i lågstadieåldern som intresset är som störst. De yngre barnen är väldigt nyfikna och tycker det är spännande med olika smaker, säger Louise Hård.
I studien samarbetade Louise Hård med lärare i årskurserna F–3 på en fristående skola. Lärarna samarbetade runt upplägget under ledning av Louise Hård i en så kallad co-design-process (se faktaruta nedan). Sedan jobbade varje klass för sig i en ämnesintegrerad undervisning. Louise Hård följde arbetet genom enkäter, intervjuer, observationer och fältanteckningar.
Både klassrummet och skolmatsalen blev viktiga arenor för elevernas lärande. Med frukt, grönt och matsvinn som delteman var möjligheterna stora att undervisa ämnesövergripande.
Warhol-inspirerade bananmålningar
I klassrummet skrev eleverna dikter om gurkor. De fick göra Andy Warhol-inspirerade målningar av bananer, sida vid sida. De fick sätta ord på smaker och konsistenser, ibland med blindtester (för dem som vågade). De odlade smörgåskrasse och bönor och skrev observationsprotokoll. De kategoriserade vad som var frukt och vad som var grönsaker. De lärde sig om potatisens historia och mycket mer.
I skolmatsalen blev det ett ännu mer naturligt sammanhang för lärare att fånga upp elevernas matrelaterade frågor och att inspirera dem att prova nya smaker eller ta upp frågan om matsvinn på ett pedagogiskt sätt. Bland annat satte de upp planscher med text som ”Mat i magen, inte i soporna.”
– Matsvinn är ett bra exempel på ett ämne där lärarna behövde prata ihop sig i början av projektet. Där blev det diskussioner om det skulle vara okej för eleverna att prova en ny smak och om de sedan skulle få slänga maten om de inte gillade den.
Krävs självförtroende och kompetens
En av slutsatserna i avhandlingen var att man som lärare behöver både självförtroende och kompetens för att känna sig trygg i hur man möter eleverna.
– Den grundläggande nutritionskompetensen finns där och det har kommit många bra tips från både lärare och skolmåltidspersonal, men tiden finns inte alltid för att prata ihop sig, säger Louise Hård.
I den bästa av världar samarbetar all personal som möter eleverna runt måltider – lärare, fritids- och skolmåltidspersonal tillsammans med en stöttande skolledning, menar Louise Hård. Men att det inte så enkelt låter sig göras på grund av olika arbetstider.
– Det behöver också finnas någon facilitator eller eldsjäl på skolan som ser vinsterna med att mat kan vara ett verktyg i undervisningen samtidigt som man hjälper barnen till goda och hållbara matvanor på lång sikt, säger Louise Hård.
LÄS ÄVEN
Prisad restaurang lyfter hela skolan
Metoden som skapar matro på skolan
