När jag vill ta ett fotografi påminner de finska lärarna mig vänligt att skolan inte tillåter mobiler. Jag lägger genast mobilen i väskan. Inte tillrättavisad utan snarare inkluderad. Jag anammar det som skolans lärare och rektor kommit överens om. Det gör mig märkligt trygg. Den finska skolan omges av lovord och nyfikenhet. Man lyckas helt enkelt.

Nu är det valår. Jag gör valkompassen. Jag utmanar mig själv med att se om jag vet något om de politiska frågorna och den verklighet de ser ut att representera. Skolfrågorna lyckas jag med. Full pott. Men mina svar är inte desamma som de jag hör politikerna säga. Glaset är inte ens halvfullt. Bristerna når höjder jag inte känner igen. De flesta lärare trivs med att vara lärare. Eleverna är långt mer skötsamma än vad som basuneras ut. Lärare stannar i sitt yrke. Det finns alltid saker att utveckla i skolan. Vad vore skolan utan utmaningar. Barn av idag är andra än de elever vi hade för några år sedan. Vi vet att vi måste göra allt för att alla elever ska bli läsande. Vi arbetar oförtrutet vidare, möter eleverna varje dag, fem dagar i veckan, månad efter månad. Finns det inte något gott att säga om skolan?

”När man pratar med dig får man upp ögonen för skolan, den är långt mer positiv än det vi lär oss om den.”

Sitter inne med stoltheten

Ja, jag har besökt skolor sedan många, många år tillbaka. Jag har handlett lärare i undervisning under flera år. Jag har sett lärare både välkomna och värna om sina elevers lärande. Men jag har också lärt mig att de sitter inne med sin stolthet. Därför frågar jag om den. Det finns mycket att vara stolt över.

Stoltheten de finska lärarna förefaller uppleva är vad den svenska skolan behöver möta, det är vad varje lärare behöver bära i ryggraden. Den är inte oviktig i skolan. Det visar sig i forskningen att när kollegor är kollektivt stolta över yrket, skolan och kunskapsnivån påverkar det eleverna positivt. Att få känna stolthet är inte att framhäva sig. Det är inget för Jante att slå klorna i. Stolthet är att uppleva mening och sammanhang, uppleva vikten av att tillhöra och utveckla. Vi borde utmanas att utforska stoltheten för det vi lärare gör.

I enskilda samtal ställer jag därför frågan om den där stoltheten. Berätta om en lektion du är stolt över. Och mellan allt det förväntade negativa som läraren känner sig tvingad att först visa att läraren känner till sipprar stoltheten fram. Jag frågar om den. Läraren fördjupar sig i känslan. När vi avslutar samtalet tackar jag för yrkessamtalet. Också jag känner mig stolt. Vi är kollegor och är tillsammans viktiga för det som sker och som kommer att äga rum i skolan. Lite sisu med andra ord.

Anne-Marie Körling är lärare, författare och läsfrämjare.

LÄS ÄVEN

Körling: Snart kan min gamla elev vara min läkare

Körling: Så kan skolan möta barnens oro för krig

Körling: Därför fortsätter jag envist hälsa på alla elever jag möter

Körling: Pippi Långstrump behövs när galenskaperna sprider sig

Körling: Sluta skrämma elever med orden ”lätt” och ”svårt”

Körling: Schemalägg en lästimme varje skoldag!

Körling: Fler borde ha min mammas tillit till lärare