Så blev stökiga övergången mycket mjukare

Sezin Imamovic ansvarar för två skolor i Huddinge, Hörningsnässkolan (F–3) och Ängsnässkolan (4–6).

– Vi började undra när vi såg hur elever som hade klarat sig bra i trean plötsligt fick stora problem i fyran. Visst, det är en omställning som kan vara svår för vissa barn, men vi misstänkte att det också handlade om vår egen organisation.

Lite av en slump träffade hon forskaren Ylva Spånberger Weitz på Södertörns högskola som intresserat sig för övergången från låg- till mellanstadiet. Och de beslutade sig för att samarbeta i ett ULF-projekt som ledde fram till rapporten ”Nya arbetsformer för övergången mellan årskurs 3 och årskurs 4”.

– Vi utgick från ett elevperspektiv, vi ville få in så många åsikter som möjligt genom enkäter och intervjuer med elever i både trean, fyran och femman. För att få en helhetsbild tog vi också in röster från föräldrar, lärare och elevhälsans professioner.

En första tydlig slutsats var att information om övergången till vårdnadshavarna visade sig bristfällig.

– Föräldrar vill veta mer, de vill ha mer information än bara ett mejl. De behöver kunna svara på barnens frågor om vad som händer med klassen och vad de får för lärare, och så vidare.

Från klasslärar- till ämneslärarsystem

Barnen beskrev en oro över att plötsligt lära känna så många nya vuxna, vilket gjorde att skolan bestämde sig för att se över klasslärarsystemet.

– Det är ju oundvikligt att eleverna får fler vuxna att relatera till i fyran, inte minst genom nya ämneslärare i praktisk-estetiska ämnen. Och det är förstås utvecklande. Men vi landade i att göra en mer smidig övergång från klasslärar- till ämneslärarsystem.

Så stor andel av eleverna har ett åtgärdsprogram i årskurs 3, enligt Skolverkets senaste statistik. Under mellanstadiet stiger siffran stadigt till 8,8 procent i årskurs 6. Sedan dyker andelen till 5,3 procent i årskurs 7 för att stiga kraftigt till 10,8 procent i årskurs 9.

När eleverna nu flyttar över till Ängsnässkolan – några hundra meter bort från Hörningsnässkolan – får de en klasslärare i fyran också. Syftet är att de ska känna sig tryggare genom att tillbringa mer tid med en och samma lärare.

Men modellen har inte saknat kritiker.

– Genom att vara klasslärare i ett år behöver de undervisa i ämnen där de inte är behöriga. Vissa kämpar fort-farande med det, men i det stora hela är lärarna positiva till nyordningen.

Kartlade problemen

Mellanstadieläraren Malin Karlsson var med i arbetet med att kartlägga problemen vid överlämning. Vad tycker hon är det viktigaste som skolan nu har åtgärdat?

– Att både elever och vårdnadshavare blivit mer delaktiga. Nu vet de vad som kommer att hända. När elever träffar mig första dagen i fyran har de redan varit i mitt klassrum, de vet hur det ser ut, vet mer om mig.

Hon har en sexa nu, så till hösten är det dags igen. Då blir hon på nytt klasslärare i ett år, vilket hon tycker känns bra.

– Absolut. Tidigare missade vi litegrann dessa mjuka värden, att tioåringar behöver en vuxen att särskilt knyta an till. Visst är det en utmaning för oss att behöva undervisa i ämnen där vi inte har ämneslärarkompetens, i mitt fall är det NO. Men jag får stor hjälp av skolans NO-lärare.

Sezin Imamovic är stolt över att de nya rutinerna numera är en naturlig del av skolornas systematiska kvalitetsarbete – överlämningen har helt enkelt blivit en del av årshjulet.

Eleverna mår inte bara bättre nu, man har också färre antal incidenter mellan elever och färre samtal från oroliga vårdnadshavare.

– Mitt råd till andra skolor är att stanna upp och fundera: är det något vi behöver ändra på för att göra överlämningen bättre? De kanske hittar andra saker än vad vi hittade, det viktiga är att göra elever och vårdnadshavare delaktiga i alla förändringar.

LÄS ÄVEN

Så kan lärare förenkla barns tidiga skolövergångar

Så förenklas kritiska övergången till mellanstadiet

Israelsson: Bra samarbete med fritids avgörande för många elever

Här knäcker alla sexåringar läskoden