Ny film om folkhögskolan som förändrade Sverige

Ordet blir levande och verkligt först när det används och uttalas. Undervisningen ska vara ett levande utbyte mellan lärare och elever. Och sången är en andlig väg till kunskap. Tankarna kommer från den danske folkbildningspionjären Nikolaj Grundtvig (1783-1872) och blev vägledande när en av Sveriges första folkhögskolor, Hola folkhögskola, växte fram. Det är också den röda tråden i Kurt Skoogs nya film ”Folkbildning – ett levande kulturarv”.

I centrum står Hola folkhögskolas grundare Johan Sandler, som började som skomakarlärling och startade skolan 1896, i en tid då folkbildning ännu inte var ett etablerat begrepp. I filmen är det släktingen Elisabeth Sandler som för berättelsen framåt. Hennes skildring vävs samman med ett större perspektiv på folkrörelsernas betydelse för Sveriges utveckling, där forskare bidrar med historisk bakgrund.

– Jag hoppas att filmen ska bidra till att de som ser den och själva arbetar inom folkrörelserna känner stolthet över att vara en del av folkbildningen. Och att de som inte har så stor egen erfarenhet av folkbildning ska få en bättre förståelse för vad den står för, säger Kurt Skoog som har arbetat med dokumentärfilm i 30 års tid.

Johan Sandlers folkhögskola riktade sig till fler än de självägande böndernas barn. Här skulle även arbetarbarn och människor från andra samhällsklasser få möjlighet att studera, både män och kvinnor.

– Johan Sandler var en otrolig människa. Han bar på en stark vilja och en stor idé, men drabbades av svåra motgångar, som när skolan brann ner. Han satsade sitt liv på det här och gjorde stora ekonomiska förluster. Men till slut bar det frukt, säger han.

En av de kraftigaste motgångarna kom att kallas för Hola-striden, då folkhögskolan fick kritik från konservativt håll. Man menade att folkhögskolorna var socialistiska nästen, osedliga och inte tillräckligt kristna. Konsekvensen blev att skolan blev av med sina landstings- och statsbidrag, men deltagarna tog saken i egna händer, sökte upp donatorer och verksamheten kunde fortgå.

En central person är också Johan Sandlers son Rickard Sandler, som senare blev statsminister och utrikesminister och var med och grundade ABF. Han undervisade på Hola folkhögskola och var under en period rektor för Brunnsviks folkhögskola. För honom skulle bildningen vara fri och frivillig, en gräsrotsrörelse som växte underifrån, där nyfikenhet och lust drev människor att lära sig nya saker. Den som ser filmen får även ta del av hur folkrörelserna och studiecirklarna växte fram i Sverige, med rötter i arbetarrörelsen, väckelserörelsen och nykterhetsrörelsen. Människor samlades för att läsa och lära och började se sig som en grupp som kunde ställa krav på inflytande.

Inledningsvis gav Kurt Skoog filmen den mer poetiska arbetstiteln ”Ordet, mötet och det livslånga lärandet” – en titel som säger mycket om hans syn på folkbildning. Själv beskriver han en filmtitel som ett slags roder för ”hela båten man skickar iväg”.

– Just de tre sakerna, ordet, mötet och det livslånga lärandet, tyckte jag var väldigt centrala när jag gjorde researchen. Det finns något väldigt starkt i att människor fick tillgång till ordet när folkrörelserna växte fram och lade grunden för den samhälleliga demokratin. Det kan vara svårt att förstå vidden av det i dag. Ordet i sig är ju grunden för hela det mellanmänskliga trådarna som är viktiga för att det överhuvudtaget ska bli något samhälle, säger han och fortsätter: 

– Det är när människor möts som det händer någonting. I början av 1900-talet växte det fram ordenshus i snart sagt varenda by, Folkets hus och bygdegårdar. Allt byggdes upp ideellt och de här mötesplatserna blev jätteviktiga för samhällsutvecklingen.

Och så den sista delen i hans arbetstitel: det livslånga lärandet.

– Det är också en viktig del av folkbildningen. Det handlar inte bara om att gå i skolan och lära sig grundkunskaper. Bildningen pågår hela livet.

Ett brett begrepp

Att folkbildning är ett brett begrepp råder det ingen tvekan om. Så hur kan det definieras? Forskaren Anders Burman sätter ord på det när han beskriver Rickard Sandler:

”Oavsett vilken definition av folkbildning man utgår från var Rickard Sandler idealisk. Han var nyfiken och i ständig rörelse. Den bejakande inställningen till livets möjligheter är en kärna i all form av bildning och den uttrycker han bättre än de allra flesta.”

Här kan du läsa mer om hur du får tillgång till filmen.