Eldsjälen på folkhögskola: att brinna utan att brinna ut

Begreppet eldsjäl är svårdefinierat, men ändå vanligt förekommande i det ständigt pågående samtalet om både det svenska samhället och den svenska folkhögskolan. Så vad bär begreppet på? Eldsjälar figurerar, för att bara nämna några exempel, inom landsbygdsfrågor, kultur, föreningsliv och sport. Och här måste nog folkhögskolan vara en femte kategori.

Att hitta vetenskapligt dokumenterad forskning om begreppet visar sig vara nästintill omöjligt. I boken ”Arrangera det du vill”, som handlar om att starta kulturprojekt, beskriver författarna Stefan Skoglund och Marcus Frödin en eldsjäl som en starkt drivande person – en idérik kraft som förverkligar projekt i olika former. Författarna lyfter också baksidan av fenomenet och kallar den för ”eldsjälssyndromet”. Även om engagemanget ofta bottnar i goda avsikter kan det i allra värsta fall få förödande konsekvenser. Både för eldsjälen själv och för de inblandade. Eldsjälen kan tas för givet av sina medarbetare, känna sig ouppskattad och ha ett kontrollbehov som riskerar att skapa konflikter.

Om folkhögskolan blir mer som gymnasiet kommer vissa att tappa den nödvändiga drivkraften.

I jakten på svar om vad en eldsjäl är och vad de betyder för folkhögskolan, frågar vi Andreas Fejes, professor i vuxenpedagogik i Linköping, hur han ser på begreppet eldsjäl. Han är även en av de drivande bakom startandet av en forskarskola för folkhögskolornas lärare.

– Utifrån en vardaglig förståelse av ordet eldsjäl, tänker jag på en person som brinner, är otroligt intresserad och engagerad av något den sysslar med. Den har ett intresse och ett engagemang som går utöver det vanliga eller det som normalt ska krävas, säger han.

Sedan ber Andreas Fejes om tillåtelse att vara lite akademisk, och att vi härmed slår fast den ovan nämnda definitionen, hans definition, av ordet eldsjäl, och att nästa fråga, en empirisk sådan, handlar om att reda ut om det finns den typen av personer inom folkhögskolan. Direkt poängterar han att han inte vet om det finns fler eller färre eldsjälar inom folkhögskolan än det gör i andra verksamheter.

– Däremot finns det en allmän bild av folkhögskolan och enligt den bilden är folkhögskolan ett sammanhang där det finns ett stort engagemang bland de anställda, eftersom de har valt att jobba i en utbildningsform som är organiserad på ett annat sätt än det övriga utbildningsväsendet, konstaterar Andreas Fejes.

Användandet av begreppet eldsjäl är svårt att ringa in. Så här ser det ut när man mäter dess förekomst i tidningar.

Snabbt lägger han till att det inom folkhögskolan också är vanligt med lärare som inte alltid har gått den traditionella lärarutbildningsvägen. Det är människor som ofta är erfarna när det kommer till olika typer av kulturella och konstnärliga uttryck och som engagerar sig i arbetet med att undervisa personer som ska ägna sig åt samma sak som de själva.

– Absolut finns det väldigt engagerade lärare i folkhögskolan, men det är väl viktigt och positivt att ha engagerade lärare, oavsett i vilka sammanhang dessa eldsjälar verkar, funderar Andreas Fejes.

Nu är det dags att ta begreppet eldsjäl ett steg längre och koppla ihop det med tankarna om att betrakta sitt yrke som ett kall. På engelska kan man använda sig av ordet ”vocation” för yrke. Det kommer av det latinska ”vocare” som i sin tur betyder ”att vara kallad”.

– En eldsjäl känner ett kall till det den gör. Det kan vara till ett yrke, som att vara lärare i folkhögskolan, eller till att jobba med människor på olika sätt. Den typen av kall, den metaforen, blir en del av en maktrelation där människors engagemang utnyttjas, säger han.

Tidigare har han skrivit om undersköterskor. Han menar att det är ett utmärkt exempel på en yrkesgrupp där det är vanligt att se sitt arbete som ett kall. Den här viljan, längtan, blir en sorts legitimitetsgivare för varför man fortsätter att arbeta med ganska dåliga arbetsvillkor och ganska låga löner. Arbetsgivarna och i nästa steg, samhället, drar nytta av engagemanget, trots att undersköterskorna i det här fallet får ”halvsunkiga löner”.

Så flikar han in en liten klassanalys, att det är skillnad på hur kallet blir del av maktrelationer om man till exempel jämför dedikerade kulturarbetare och lärare jämfört med exempelvis undersköterskor och poliser. Den första kategorin är om vi ska generalisera, medelklass, och den senare arbetarklass. Å andra sidan är lärarlönerna lägre på folkhögskolorna än de är för andra lärare.

Men om vi nu ändå slår fast att det finns extra många eldsjälar inom folkhögskolan, tar vi dem för givet?

– Det är en utbildningsform där folk får lägre betalt än de skulle få i andra motsvarande utbildningsformer och det kan fortgå utan att lönerna höjs. Arbetsgivarna lever högt på att många av folkhögskolans lärare drivs av andra värden än att de ska få skäligt betalt för det arbete de lägger ner. Lärarna mår bra av det de gör, ändå, menar Andreas Fejes och fortsätter:

– Folkhögskolan kommer alltid att attrahera människor som tycker att det är en bättre, trevligare och mer motiverande arbetsplats än en gymnasieskola. Det handlar om hur människor fungerar, om vad som värderas. Facket argumenterar förstås för att eldsjälarna kommer att försvinna om inte lönerna höjs. Naturligtvis ska alla ha skäliga löner, oavsett vad man arbetar med.

Samtidigt poängterar han att det är viktigt att värna folkhögskolans miljö och kultur, det som ibland
kallas för folkhögskolans särart.

– Om folkhögskolan blir mer och mer som gymnasieskolan, som det vanliga utbildningsväsendet, då kommer vissa som jobbar där att tappa den så nödvändiga drivkraften.