Vad är det som håller oss samman? I veckan kom jag att tänka på en av mina favoritböcker som barn; ”Djuphavspirater” av Eric Linklater, som plötsligt kändes väldigt aktuell. En central del av boken är att longituderna och latituderna du ser på en jordglob finns fysiskt under havsytan och är det som håller världsdelarna på plats. Under havsytan lever förlista sjömän vidare i en undervattensvärld. Där, liksom ovanför vattnet, finns skillnader mellan de onda och de goda. De som varit pirater fortsätter med det och ser sitt uppdrag i att skapa kaos genom att hugga av knutpunkterna där longituderna och latituderna möts och på så sätt få världsdelarna att flyta fritt.

Tillitsfulla relationer

Givetvis finns ett motstånd i boken ledd av Kapten Boles och bläckfisken Cully som tillsammans med de högst vanliga pojkarna Timothy och Hew tar upp kampen om att hålla världsdelarna på plats. Jag tänker att det i vårt samhälle finns longituder och latituder som håller delarna på plats på samhällskartan. Trådarna består av tillitsfulla relationer mellan alla de delar som utgör samhället. Ett sunt samhälle tål granskning, men det som har hänt är att hela tilliten ifrågasätts, i syftet att vi ska tappa taget om varandra. Jag hade förmånen att på bokmässan prata med Sverker Sörlin om hans senaste bok, ”Till folkbildningens försvar”, där han menar att detta systematiska ifrågasättande av saker vi alla varit överens om skapar en situation där vi riskerar att tappa greppet om samhällsstrukturen. Det är svårt att sätta fingret på vem som styr denna utveckling, men tydligt är att det sker under ytan med ett tydligt syfte, att skapa kaos. Folkhögskolan har alltid varit viktig i stärkandet av samhällets minsta beståndsdel, medborgaren.

Undergrävs av misstro

I en tid då länders ledare spelar poker med världsordningen och vårt eget samhälle undergrävs av misstro får vi som folkhögskollärare fortsatt möta våra deltagare i det som Sverker Sörlin kallar ”den tredje zonen”; platsen, skärningspunkten där människor gör nya vägval. Vi gör det med alla våra olikheter och då kan mötet stärka de knutar som håller samman rutnätet, även om vi ibland skulle behöva Cullys alla åtta armar när krafterna skär i kablarna för att få oss att glida isär till öar. Samhället byggs underifrån och där spelar vårt arbete roll. I skrivande stund har vi ingen regering, men oavsett vem som får det uppdraget måste vi ha en hyfsat intakt karta att navigera efter, med tydliga longituder och latituder, för vad händer annars med demokratin?

Tomas Rosengren är ordförande för Sveriges Lärare Folkhögskola.