På Leksands folkhögskola får böckerna en själ

År 1947 författade konstnären, hantverkaren och arkitekten Gustaf Theodor Wallén sitt testamente och donationsbrev. Han ville skänka sitt hem och sin ateljé för att starta en skola: ”Här skall de få snickra, snida och rita av hjärtans lust, inte som i skolan, där får de inte göra vad de vill, utan bara vad de blir tillsagda att göra, och det kan inte väcka någon skaparlust.” Den som numera besöker Leksands folkhögskola, bland timmerbyggnader och trähus i äkta dalamiljö, kan konstatera att hans önskan gick i uppfyllelse. Här finns flera kreativa utbildningar, varav en är en tvåårig grundutbildning i bokbinderi – Skandinaviens enda bokbindarutbildning – med Linda Allard Forsman som lärare. För henne är cirkeln sluten. Hon gick själv bokbindarutbildningen på Leksands folkhögskola för 20 år sedan och för ett och ett halvt år sedan blev hon erbjuden tjänsten här.

Just i dag har det serverats lax på Leksands folkhögskola och doften når ända ut till matsalens terrass, som bjuder på utsikt över Siljan. Linda Allard Forsman slår sig ner vid ett bord, med solen i ögonen, och berättar att hennes intresse för bokbinderi började med böcker om typografi och kalligrafi.

– Där var det mycket bilder på gamla manuskript och gamla böcker, vilket jag tyckte var fascinerande. Långt efter det gick jag en kurs på Grafiska institutet där vi gjorde ett studiebesök på ett bokbinderi. Jag blev eld och lågor och sökte den här utbildningen, säger Linda Allard Forsman.

Sedan berättar hon att hon började driva ett eget företag efter utbildningen och att hon även är utbildad bibliotekarie.

Det tar allt ifrån en timme till tre månader att binda en bok.

Nu är hon lärare för 16 deltagare, varav elva går första året och fem sitt andra. Alla har varsin arbetsplats i ett kreativt myller av verktyg, manuella maskiner, papper och böcker. Här lär man sig allt ifrån att binda böcker, laga och göra boklådor till att marmorera, tillverka papper och förgylla titlar och dekorer på pärmar. Deltagarna i årskurs ett är mitt uppe i arbetet med att binda skrivböcker med blanka blad och det är tydligt att man hjälps åt mellan årskurserna. Amelia Björklöf, som går årskurs två, hjälper Ellie Kihlström att slå fals på bokens rygg genom att banka med en stor hammare. Ett av de allra svåraste momenten, förklarar de. Boken, som än så länge består av hopsydda pappersark är fastspänd i en press med ryggen uppåt.

– Här ska man lära sig hur mycket kraft man ska använda. Basically ingen alls ... Allt kräver noggrannhet, särskilt om det inte sitter i handleden, vilket det inte gör för mig än, säger Ellie Kihlström och börjar banka lite lätt, stannar upp, synar rundningen och bankar lite till.

Den stora utmaningen i bokbinderi är just precision.

– Ja, det må vara vinkelrätt, säger Linda Allard Forsman, halvt på skämt, halvt på allvar.

– Men det måste vara lite fritt också och inte så styrt. Jag vill hellre att de ser att ett avstånd är bra, i stället för att enbart lita på mätverktygen.

För en utomstående kan det tyckas vara en ”smal” utbildning. För den mer insatta är den väldigt bred.

– Du ska kunna bemästra så många olika sorters material och många tekniker. Det är så komplext. Det är inte ”bara att binda böcker”, säger hon och berättar att den som vill gå vidare för att avlägga gesällprov behöver fyra års utbildning och erfarenhet för att bli färdig. När hon får den smått okunniga frågan om hur lång tid det tar att göra en bok blir hon först tyst. Sedan ställer hon en motfråga – vad räknas som en bok för dig?

– En spiralbunden bok kan ta 10 minuter … Men jag skulle säga att det kan ta allt ifrån en timme till tre månader att binda en bok.

– Allt beror på hur många moment som krävs och vilka tekniker du använder: om du jobbar med skinn, vilken typ av inlaga du arbetar med, vilka material du använder. Och att bli skicklig på att förgylla en skinnrygg med dekor och titel kräver många, många timmars övning.

BILD 4

Amelia Björklöf är tillbaka vid sin arbetsplats. Hon håller på att ta isär en gammal bok som ska bli ett halvskinnband. Just den här boken är tryckt på slutet av 40-talet.

– Nu har jag fått bort allt gammalt lim och ska repa upp trådarna med hjälp av bokbindarkniven. Sedan ska jag dra loss trådarna. Halvskinnböcker ska ligga i press i några månader så det här är en förberedelse inför ett kommande projekt. 

Amelia Björklöf upplever ofta en känsla av stolthet när hon håller i sina handinbundna böcker. 

– Man kan alltid se saker som har gått fel men för varje bok som jag binder in så blir jag lite bättre. Och oavsett skavanker är det väldigt coolt att ha skapat någonting, säger hon och berättar att hon har siktet inställt på att arbeta på bibliotek och reparera böcker när hon har studerat klart. Eller att starta eget företag.

BILD 5

Linda Allard Forsman tycker att det är viktigare än någonsin att föra kunskapen om bokens uppbyggnad och beståndsdelar vidare.

– Pappersindustrin har ju degraderats sedan jag började för 20 år sedan. Då fanns det mycket papper och trycksaksproduktion i Sverige men det har lagts ut på andra länder och då försvinner kunskaperna. Ibland när man köper en bok i bokhandeln står sidorna rakt upp när man öppnar den. Då ligger fiberriktningen i pappret på fel håll. Och det är A och O. Du kan inte bläddra i en bok om inte bladen ligger i rätt fiberriktning, säger hon och tillägger att det är tvärtom med bokbindarföreningarna. De lever och frodas och deras kurser är populära.

– Själva intresset för handboksbindning verkar inte dö ut, det snarare ökar.

Dessutom, konstaterar hon, pågår en ”artist book-explosion”, där hela boken är ett konstverk. Innehåll, papper, typografi, bindning, format och hur läsaren använder boken kan vara delar av det konstnärliga uttrycket. Boken är ett konstverk.

BILD 6

Ett vanligt önskemål när privatpersoner vänder sig till en bokbindare är lagning av böcker med affektionsvärde. Gamla kära föremål.

– Det kan handla om en barnbok som gått sönder, det är ganska vanligt. Eller någon som vill ha en boklåda för att skydda en gammal bok. Bokbindare kan göra enklare lagningar men vi är inte bokkonservatorer. Vi går inte in i en 1700-talsbok och härjar, säger hon och ler.

Deltagaren Oskar Strömberg sitter framför en så kallad häftlåda som används när boken ska sys ihop med bindgarn.

– Allt det här är helt nytt för mig och det är jätteroligt att hålla på med. Tidigare, innan det här momentet, har jag sågat små hack i själva bokblocket som jag nu kan trä tråden i. Anledningen till att man syr på banden är att bokens rygg ska kunna formas efteråt, säger Oskar Strömberg.

Alla i verkstaden är ense om en sak – den magiska känslan av att hålla i en handbunden bok. Och det riktigt syns när de håller och behandlar sina arbeten, med respekt för föremålet.

– Jag tror alla känner så när man får en handinbunden bok i handen. Dels erbjuder den bättre kvalitet om den är rätt gjord, dels finns det en själ i boken, säger Linda Allard Forsman.