Stående ovationer på vägledarkonferensen!

Vi Vägledares Ida Lindell höll ett bejublat föredrag.

Hur hjälper vi elever att upptäcka fler möjligheter och utveckla förmågan att välja? På Vägledarkalendariets konferens möttes forskning, skolvardag och frågor om framtidens gymnasieskola.

LÄS MER Ida Lindell om konferensen: ”Handlingsplan: förändra världen”

Åtta yrken. Det var vad eleverna i forskningsprojektet kunde nämna i median, berättade Karl Wennberg, professor vid Handelshögskolan i Stockholm. Ofta handlade det om polis, läkare, lärare eller föräldrarnas yrken. Fysioterapeut och miljöingenjör dök mer sällan upp.

Med den siffran fick frågan om ungas utbildningsval en konkret innebörd. Vilka möjligheter går att överväga om man aldrig har hört talas om dem?

Karl Wennberg

Vägledarkalendariet den 5 november samlade deltagare i Stockholm och digitalt, med Kristina Salenstedt Linder som moderator. Genom dagen återkom frågor om vad som begränsar elevernas val och hur vägledarnas kompetens kan göra skillnad.

Karl Wennberg beskrev hur föreställningar om ett yrke kan stå i vägen för själva intresset. Programmering kan presenteras som kreativ problemlösning och lagarbete. Men den som föreställer sig en helt annan arbetsmiljö kanske aldrig överväger alternativet.

– Du kanske tror att det här är ett yrke bara för svettiga killar som dricker joltcola på jobbet.

I projektet Bättre utbildningsval undersöker forskarna betydelsen av information och förebilder inför gymnasievalet. Klasser får möta yrkesverksamma personer eller ta del av information som presenteras av skolans egen personal. Genom att slumpa insatserna vill forskarna urskilja vad som faktiskt påverkar eleverna.

Wennberg efterlyste också mer systematisk utvärdering. Många satsningar bärs av eldsjälar, men utan uppföljning blir det svårt att veta vilka arbetssätt som är värda att sprida.

Ida Lindell och Kristina Salenstedt Linder

Därefter bad Ida Lindell, studie- och yrkesvägledare och krönikör i Vi Vägledare, publiken att uppmärksamma vilka inre bilder ett enda ord väckte: hund.

Själv hade hon hunden Tejp i tankarna. En deltagare tänkte på Bilbo. Samma ord betydde uppenbarligen inte samma hund.

Så fungerar också många av vägledningens begrepp, menade Ida. En särskilt stor ”hund” är formuleringen att studie- och yrkesvägledning är hela skolans ansvar. För någon betyder det samarbete genom hela skolgången. För någon annan att hänvisa elever med frågor om gymnasieval och prao till SYV.

Med humor och konkreta exempel skruvade hon på invanda föreställningar om uppdraget. Ett genomfört gymnasieval eller ett avklarat samtal säger inte allt om vad eleven har fått med sig.

– Man glömmer att vår uppgift är att de ska lära sig göra val.

Hon uppmanade också vägledare att granska sina arbetsuppgifter. Vilka kräver specifik vägledarkompetens? Vilka är till för eleven, vilka för organisationen och vilka har bara följt med från personen som hade tjänsten tidigare?

 

Att vägledning kan förändra utbildningsval fick också stöd i den forskning som David Reimer, professor vid Islands universitet, presenterade. Han lyfte experimentella studier där personlig vägledning bidragit till att fler elever från mindre privilegierade hem påbörjat och fullföljt högre utbildning.

En tysk studie visade en särskilt intressant rörelse. Bland elever utan högskoleutbildade föräldrar ökade övergången till högre utbildning efter individuell vägledning. Bland elever med högskoleutbildade föräldrar valde i stället fler en yrkesutbildning. Vägledningen kunde alltså bryta sociala mönster åt båda håll.

Men ett erbjudande om samtal når inte automatiskt alla. I Reimers eget forskningsprojekt tackade långt ifrån alla elever ja till individuell vägledning. I de danska resultaten deltog flickor och elever med högre betyg oftare, medan elever med migrationsbakgrund mer sällan nappade. Hur stödet erbjuds och vilka som faktiskt tar del av det blir därför avgörande frågor.

Mats Brorsson

Mats Brorsson, professor i datorteknik och tjänstledig från KTH, kom till konferensen med ett verktyg som börjat i familjens egna utbildningsfunderingar. När hans döttrar skulle söka högskoleutbildning satt han med Excelblad och antagningsstatistik. Ur arbetet växte den kostnadsfria sajten Kommer jag in fram.

Där kan användaren ange sina meriter och söka utbildningar med prognoser för antagningschanserna. Brorsson betonade osäkerheten: historiska antagningsgränser kan ge vägledning, men inga garantier. Publikens testande visade också hur mycket sökorden betyder. ”Statsvetare” och ”statsvetenskap” gav olika resultat, en påminnelse om att man ibland behöver hjälp redan för att hitta alternativen.

Aino Collmar

Efter lunch riktade Aino Collmar, universitetsadjunkt och studie- och yrkesvägledare, uppmärksamheten mot själva samtalet.

– Jag brukar säga till studenterna att ta fram popcornskålen. Lyssna som om det vore en film.

Nyfikenheten behöver hållas levande och relationen byggas genom hela mötet. Ibland måste vägledaren backa eller börja om. Collmar ville också ge hoppet en tydligare plats i samtalsmodellen. Hon berättade om personer som kommit till vägledningen på KTH med bekymmer över matematikbetygen, men som genom samtal om sitt intresse för ämnet kunnat upptäcka nya vägar framåt.

Karl Larsson

Karl Larsson, huvudsekreterare i 2025 års gymnasieutredning, avslutade dagen med frågor om systemet eleverna ska navigera i. Utredningen undersöker bland annat om uppdelningen mellan yrkesprogram och högskoleförberedande program hjälper eleverna eller döljer viktiga möjligheter.

Även valfriheten behöver granskas, menade han. Utrymmet att komponera lokala profiler ligger framför allt hos huvudmännen. Eleven kan upptäcka för sent att ett ämne som behövs för vidare studier inte erbjuds på den valda skolan.

När deltagarna fick göra medskick gick åsikterna om meritpoäng isär: stress och strategiska val för vissa, motivation att läsa mer för andra. Behovet av överblick återkom däremot, liksom frågan om hur vägledarnas kompetens kan hjälpa eleverna att förstå vilka dörrar deras val öppnar.

Från morgonens åtta yrken till eftermiddagens frågor om gymnasieskolan återkom behovet av att göra fler vägar synliga. Men också att ge eleverna tid och stöd att undersöka dem. Aino Collmars berättelse från samtalsrummet gav en bild av vad det kan betyda: någon kommer in med blicken på ett otillräckligt betyg och går därifrån med en möjlig framtid som ingenjör.

LÄS ÄVEN

Anders Lovén skällde ut lärarutbildningarna

Så måste SYV förändras med vår tid

Vägen tillbaka – fullt hus på vägledarekonferensen