Vi Vägledares Ida Lindell på högre uppdrag

Hur mycket har du kommit in i styrelsearbetet hittills?

– Det har blivit en del med strategi och kommunikation, men jag ingår även i det etiska rådet. Styrelsen består av en grupp väldigt kompetenta människor, och det både sporrar och utmanar mig.

Vilka förväntningar har föreningen på dig, och vilka förväntningar har du själv?

– Förväntningarna på alla ledamöter är att representera medlemmarna och bidra till att driva kvalitativa vägledningsfrågor. Jag vill också bidra med mitt personliga perspektiv om att våga ställa frågor, tänka nytt och utmana sånt vi kanske tar för givet.

Vilka är de viktigaste frågorna för dig att driva via föreningen?

– Jag har egentligen två områden som jag ständigt återkommer till. Det viktigaste är vägledningens framtid. Hur följer vi med i samhällsutvecklingen utan att förlora kärnan i vårt uppdrag? Vad behöver förändras, vad måste vi vara rädda om?

– Det andra är individens utveckling i relation till verksamhetens och samhällets behov, särskilt hur vägledning ska förstås och bedrivas inom skolsystemet, hur den kan både möta individen där den befinner sig och bygga förmågor över tid.

– Det är frågor som alltid öppnar för diskussion, och jag lär mig enormt mycket om mig själv, uppdraget och yrkesrollen i de forum där diskussionerna förs.

Var det ditt jobb som krönikör i Vi Vägledare som gjorde att föreningen fick upp ögonen för dig?

– När jag fick frågan förekom formuleringen ”vi har följt dig ett tag” … så jag tror det? Det kändes maxat, nästan surrealistiskt! Som fantasynörd fick jag känslan av att ett dolt sällskap hade tagit kontakt. Jag tror att man i mina texter kan se en väldigt stor kärlek till både yrket och uppdraget, även om jag ibland kan framstå som ganska ambivalent. Ifråga-sättandet är också en del av kärleken till yrket.

LÄS ÄVEN

Det blir en spännande syv-höst

Ida Lindell: Är syv-uppdraget för flummigt?

Ida Lindell: Låt oss sluta försöka ”integrera” vägledningen