LÄS ÄVEN ”Tack, skolfolk, för hur ni formade mina barn!”

Mormor var lärarinna och hon älskade yrket. Men hon pratade också ibland om en grupp pojkar som varit så uppkäftiga att mormor suttit vid köksbordet och gråtit. Det kunde inte morfar tåla. Därmed åkte chefredaktör Gustaf med pondus, hatt och rock till skolan. En hel förmiddag satt han vid katedern och stirrade stint på de lea pojkarna.

Därefter upphörde buset i mormors klassrum. Hur det gick för de så kallade pojkuslingarna förtäljde aldrig historien.

Barns utagerande beteende är ett uttryck för otrygghet, frustration eller avsaknad av förmåga att hantera övermäktiga situationer. Då räcker inte auktoritära metoder.

För en herrans massa år sedan såg jag en dokumentär som handlade om en nybakad lärare med odrägliga elever. Han kontaktade därför sin gamla magister - känd för sin stränga framtoning, och bad om hjälp. Så äntrade magistern klassrummet och höjde ilsket rösten för att få tyst i klassen. Eleverna tystnade, tittade förvånat på varandra, men minuten efter väsnades de igen. 

Därefter intervjuades magistern som kunde konstatera att eleverna nuförtiden var av annat skrot och korn än förr. Det verkade helt enkelt vara svårare att vara lärare i dagens skola, tyckte han.

Är eleverna mer svårhanterliga nu än förr? 

Det har runnit mycket vatten under broarna sedan mormor undervisade och sedan magistern var verksam. När mormor började sitt yrkesliv under tidigt 1940-tal byggde ordningen på ett auktoritärt styre. Aga för att tukta var tillåtet. I skuggan av andra världskriget betonade 1946 års skolkommission skolans demokratiska uppdrag: vi skulle fostra kritiska medborgare som kunde stå emot totalitär kontroll. Med nya reformvågor och skiftande politiska vindar ändrades elevsynen successivt. Vi agar inte längre våra barn och vi har blivit bättre på att se och lyssna till dem.

Förr satt ungarna i prydliga bänkrader och arbetade flitigt. I dag kastar åttaåringar på vissa håll saxar och lärare lämnas ensamma i övermäktiga situationer. Hela arbetslag sjukskriver sig. Mormors lea pojkar framstår i jämförelse med dagens barn, som rena rama korgossarna. Även eleverna från dokumentären framstår i bättre dager än saxkastande åttaåringar. De förde oväsen – men något våld var det då rakt inte tal om.

Så visst tycks det svårare att vara lärare i dag. 

Men bristen på respekt har inte uppstått i ett vakuum och det är knappast förvånande att det inte längre räcker att män med rock, hatt och pondus spänner ögonen i ostyriga elever. Äldre metoder som skamvrå, dumstrut eller rentav aga är det nog dessutom få som längtar tillbaka till. Samtidigt tycks barn i dag ha fått ett för stort spelrum: barn mår bra av gränser och rimliga krav. Det är ingen förlegad auktoritär idé att visa respekt, och våld i klassrummet måste alltid mötas med tydliga konsekvenser.

Att okritiskt tro att auktoritära metoder skulle lösa dagens ordningsproblem är dock både bakåtsträvande och verklighetsfrånvänt. Barns utagerande beteende är ett uttryck för otrygghet, frustration eller avsaknad av förmåga att hantera övermäktiga situationer. Vi behöver därför vara mer kreativa än att enbart ta på oss hårdhandskarna: Vi behöver skapa trygga och relationella klassrum med ramar och med förutsägbar undervisning. Barn som slåss måste dessutom få vuxenstöd att lära sig att hantera och reglera. 

Lättare sagt än gjort!

För att läraren överhuvudtaget ska få möjlighet att arbeta på ett sådant sätt krävs rimliga förutsättningar. Paradoxalt nog har våra beslutsfattare åstadkommit motsatsen. Systematiskt har man bantat ned skolan så till den milda grad att lärararna lämnas ensamma i olösliga situationer och elevhälsoteamen går på knäna.

Jag undrar verkligen vad vi egentligen diskuterar? Vi vill väl ha en skola utan sparkar? Då vill jag och mormor tipsa om vad som borde vara en ganska simpel lösning: fram med degen! Respekt och resurser hänger nämligen ihop.

LÄS ÄVEN

Skolans problem är lätta att lösa – här är hela manualen

Elin Z: ”Ge politikerna åtgärdsprogram, de behöver särskilt stöd!”

Varför vill vi sätta dumstrutar på elever igen?