Skolans nya mobilförbud kan bli en skadlig genväg
Bakgrundsfoto: Adobe Stock
Studiero Alla vill ha lugn och studiero i klassrummet. Men forskaren Martin Holmgren varnar för riskerna med det nya mobilförbudet.
LÄS MER Elin Z: ”Mobilförbud demokratihot? Det är ju omtanke!”
Från och med den 1 augusti 2026 är det lag på att skolan ska vara mobilfri: telefoner ska samlas in på morgonen och återlämnas vid skoldagens slut. Det nationella mobilförbudet gäller alltså även på rasterna. Undantag kan beviljas av rektor av pedagogiska eller medicinska skäl, och särskilt elever med NPF kan beröras av dessa undantag.
Martin Holmgren, postdoktor vid Umeå universitet, forskar om specialpedagogik, digitalisering och AI. Han menar att reformen aktualiserar en grundläggande specialpedagogisk fråga om hur generella regler ska förhålla sig till elevers olika behov.
– Ur ett specialpedagogiskt perspektiv aktualiserar reformen den återkommande spänningen mellan standardisering och individanpassning, det vill säga hur generella åtgärder kan balanseras med skolans ansvar att säkerställa delaktighet, tillgänglighet och likvärdiga utbildningsvillkor för alla elever.
Risken är att frågan om varför en elev är utåtagerande blir mindre relevant, och att fokus förskjuts från stöd och relationellt arbete till avskiljning och kortsiktiga åtgärder.
Lagen öppnar samtidigt för undantag av pedagogiska eller medicinska skäl, något som enligt Martin innebär nya avvägningar för skolorna.
– Vilka elever ska undantas och på vilka grunder? Sådana frågor ställer krav på tydliga riktlinjer och god dialog med elev och vårdnadshavare.
För vissa elever kan mobiltelefonen fylla viktiga funktioner i vardagen, exempelvis som stöd för struktur, kommunikation eller känsloreglering. Samtidigt ser han en risk att undantagen blir synliga för omgivningen.
– För de elever som undantas från förbudet blir mobiltelefonen en väldigt tydlig markör för avvikelse. Sådana problem finns i skolan även utan denna lagreform, i form av till exempel hörselkåpor, skärmväggar eller elevassistenter, men mobiltelefonen är samtidigt ett objekt som andra elever har en stark relation till och som därför lätt väcker uppmärksamhet. Det kan göra att undantag riskerar att tolkas som orättvisa privilegier snarare än som nödvändiga anpassningar.
Parallellt med mobilförbudet har regeringen också gett skolor större möjligheter att visa ut elever från undervisningen. Även här efterlyser Martin ett långsiktigt perspektiv.
– Jag tror att de flesta håller med om att lärare behöver ha mandat att upprätthålla ordning och trygghet i klassrummet, och att elever som utgör en risk för andra måste hanteras med tydlighet. Men även här uppstår en arena för svåra avvägningar för var gränsen går.
Martin Holmgren varnar för att vissa elevgrupper kan komma att drabbas oftare än andra:
– En uppenbar risk är att vissa elever, till exempel de med neuropsykiatriska eller sociala svårigheter, oftare kommer att bli avvisade från klassrummet eller få sin undervisning förlagd utanför klassen. Men jag tror att avvisning från klassrummet är en kortsiktig, och i vissa fall nödvändig, lösning på ett problem som kräver långsiktiga insatser.
– Risken är att frågan om varför en elev är utåtagerande blir mindre relevant, och att fokus förskjuts från stöd och relationellt arbete till avskiljning och kortsiktiga åtgärder.
LÄS ÄVEN
Skolpolitiken vill inte höra skolans verkliga berättelser
