LÄS MER Efter Pisa-raset – här samlas mattelärare från 14 kommuner för att bli bättre

Jag höll en yrkesträff för specialpedagoger och speciallärare från tio olika skolor. Vi gjorde det vi brukar. Hur ser rutinerna ut? Vad fungerar hos dig? Vad ger effekt? Vi vred och vände och försökte höja kvaliteten på det vi gör.

Mitt under träffen kom beskedet. 466 poäng i läsförståelse, 21 ner sedan 2022. Det sämsta Sverige uppmätt i Pisa. 31 procent av 15-åringarna når inte grundläggande nivå, mot 24 procent förra gången.

Svaren kom fortare än analysen. Det är skärm till pärm. Det är den gamla läroplanen. Marknadsskolan. Lata elever. Nedskärningarna. Det undervisas fel om läsning.

Även Pisas definition av läsförståelse har förändrats. 2009 lades läsengagemanget till. 2018 skrevs textvärderingar in. Definitionen har flyttat sig flera gånger, därför att läsningen i samhället gjort det.

Vi på träffen ställde frågor den dagen. Alla andra hade svar. Jag skämtade med en kollega: ”Nu ska de väl säga att det är invandrarnas fel också.” Vi skrockade lite för oss själva.

Innan dagen var slut hade det sagts på riktigt. Jag behöver knappast säga från vem.

Gemensamt för alla dessa uttalanden var att inget av dem uppfanns den morgonen. De låg färdiga.

Jag såg regeringens pressträff live på mobilen under rasten. Den började inte i Pisa. Simona Mohamsson började i det senaste avslöjandet om Vänsterpartiet, och stannade där i flera minuter: judehat, riksdagsgruppen, kritik mot Nooshi Dadgostar. Det var inte det presskonferensen var kallad till. Den skulle ju handla om skolan.

Nä. Inget handlar numera om skolan. Inte på riktigt.

Och så den större bilden: mellan 2018 och 2025 faller 56 av 74 länder med jämförbara data signifikant i läsförståelse. Det är inte lilla pluttlandet Sverige det handlar om. Det är nästan överallt man mäter. Räknat som OECD:s tioårstrend tappar Island 64 poäng (hallå Island, vad händer?) Sverige 36, OECD-snittet 27.

Kan det vara fel på alla barn överallt? Fel på alla invandrare? På alla länders skärmar (utom skolunderlandet Estland, då, där Katja Kallas varnar för att skylla på skärmarna?) Gör verkligen alla lärare fel?

Det är just här ett specialpedagogiskt perspektiv får oss att höja blicken.

När ett fåtal elever kör fast ger vi dem stöd. Men när halva klassen kör fast slutar vi titta på eleverna. Då är det något med undervisningen eller kravbilden som felar. För man kan inte springa på varenda boll. Gör man det hinner man aldrig fråga varför bollarna hamnar på samma ställe hela tiden.

Det är den frågan jag inte har hört någon ställa den här veckan. Alla har hunnit svara. Ingen har hunnit titta.

Titta på de fyra förslagen vi fått från våra politiker igen. Skärmarna. Nedskärningarna. Marknadsskolan. Massinvandringen. De låter som om de bråkar med varandra. Men de gör samma rörelse: var och en pekar ut en färdig orsak att åtgärda. Och några av dem pekar rakt på barnen och på deras vanor och bakgrund.

Vi specialpedagoger och speciallärare brukar kalla detta för ett kategoriskt tänkande, där svårigheten läggs på dem som inte klarar sig. Motsatsen är relationellt tänkande. Det perspektivet letar utmaningarna i mötet mellan människan och miljön. Det är där vi förstår vad som sker och varför.

Har läsningen förändrats hos oss alla kan skolan inte lösa det ensam. Då duger det inte att peka åt ena eller andra hållet för att vinna politiska poänger.

Jag valde därför när jag kom hem att läsa Pisa-rapporten lite mer i detalj och dra fram mina trogna kalkylark. En gång mattelärare, alltid mattelärare!

Hittade saker direkt. Ta pandemin. Sverige genomförde ingen generell stängning av grundskolan. Colombia höll stängt stora delar av tiden. Mellan 2022 och 2025 tappade Colombia 9 poäng i läsning, Sverige 21. Eleverna flyttade sig alltså relativt mindre i ett land där de inte ens hade undervisning under delar av perioden.

Ta sedan den förklaring mitt skämt landade i. Läsningen i OECD föll 25 poäng mellan 2018 och 2025. I OECD:s räkneexempel för 29 länder ökade andelen elever med invandrarbakgrund med 3,8 procentenheter under samma tid, medan skillnaden mot elever utan invandrarbakgrund legat still kring 40 poäng. En enkel uträkning visar det direkt. Invandring kan som mest påverka ungefär 1,5 poäng av de 25 vi tappade. Åkesson har alltså fel.

Läser vidare och ser att i Sverige föll de socioekonomiskt gynnade eleverna 21 poäng i naturvetenskap mellan 2022 och 2025. Bland de missgynnade är tappet inte säkerställt. Det är alltså inte hos de mest utsatta eleverna raset syns tydligast.

Och marknaddsskolan? Sverige faller mindre än Island, Norge, Finland och Nederländerna. Tre av dem har i praktiken ingen marknadsskola alls. Nederländerna har bara friskolor utan vinst. Nej, det faller också som förklaringsmodell.

Ju mer jag läser rapporten, desto mer börjar jag tänka på C. Wright Mills ord om arbetslösheten: ”Om bara en man är arbetslös i en stad på 100 000 är det hans personliga bekymmer, men 15 miljoner arbetslösa i en nation med 50 miljoner i arbete är en samhällsfråga.”

56 av 74 länder faller. OECD diskuterar i rapporten flera samverkande faktorer och skriver att de inte lägger ansvaret hos elever, lärare, skolor eller familjer, utan pekar på två saker: samhällsutveckling och förändrad lärmiljö.

En förändrad lärmiljö. Ett tamt ord för något som innefattar så mycket.

För vad betyder det i klassrummet? OECD:s egen analys pekar ut ett särskilt område: tappet är störst på de långa texterna. Överallt. I näst intill alla länder som mäts.

Vi tittar helt enkelt på en samhällsförändring som vi alla är en del av, och som medför att läsning 2026 inte är densamma som läsning var 2001. Pisa har alltså hittat en samhällstrend. Inte en avvikelse.

Även Pisas definition av läsförståelse har förändrats. År 2000 var läsförståelse att förstå, använda och reflektera över skrivna texter. 2009 lades läsengagemanget till. 2018 skrevs textvärderingar in. Definitionen har flyttat sig flera gånger, därför att läsningen i samhället gjort det.

OECD är dessutom ärlig med sina begränsningar och skriver att datan inte räcker för att avgöra om resultaten speglar att läsningen har fått en mindre roll i en tid då språkmodeller sammanfattar långa dokument åt oss.

Men har läsningen förändrats bara hos barnen då?

SCB har mätt bokläsning på fritiden bland 16–84-åringar. Veckoläsarna faller från 40 procent i början av 1980-talet till 31 procent 2021. Nordicom räknar in läsning via ljudböcker, och där var 2024 högsta noteringen under 2000-talet. Klart att vi förändrat hur vi läser. Och det gäller oss alla.

En fråga väcks i mig. Är våra barn en spegel av oss vuxna? Kan det, hör och häpna, vara allas vårt fel? Har läsningen förändrats hos oss alla kan ju skolan inte lösa det ensam. Då duger det inte att peka åt ena eller andra hållet för att vinna politiska poänger.

Det är till våra barn vi lämnar framtiden. Det uppdraget är så förbannat viktigt att jag önskar att vi tog ett större grepp.

Den specialpedagogiska blicken fungerar på en elev. Den fungerar på en klass. Den borde gå att använda på ett land.

Något kan vi göra i morgon, innan analysen är klar. Vi kan fråga vad det är för fel på uppgiften och lärmiljön minst lika ofta som vi frågar vad det är för fel på eleverna. Det gör många av oss redan. Vi kan också läsa längre texter själva, och låta eleverna se att vi gör det och sedan uppmuntra dem till att göra samma sak.

Den nya läroplanen lovar fokus på kunskaper. Det låter vettigt. Men fortsätter vi dala utan att tänka efter vilken skola vi vill ha och hur den ska kunna röra sig med sin samtid, har vi satt krokben på oss själva. Skolan kan inte ensam kompensera för samhällstrender.

Tillbaka till yrkesträffen. Vi hade inga färdiga svar. Vi hade nog mest frågor, och vi ställde dem om undervisningen och våra rutiner, inte om barnen. Det är den specialpedagogiska blicken. Den fungerar på en elev. Den fungerar på en klass. Den borde gå att använda på ett land.

Nästa gång jag skämtar med en kollega om vad våra politiker kommer att säga vill jag gärna ha fel.

LÄS ÄVEN

Dyskalkyli-krisen bakom Pisa-raset – så kan den lösas

Efter Pisa-raset – här får gymnasieeleverna göra omtag med matten

”Vad kan skolan göra när elever utvisas?”