Världen är en orolig plats just nu. I Sverige talar vi om att det är skarp läge sett till att vi nu måste höja beredskapen och att var och en har ett ansvar i detta. Det är ju sant, hur obehaglig tanken än kan kännas bör vi alla ha en beredskap. Det finns så klart vissa komponenter man ska tänka på då rent fysiskt och praktiskt, har du en vattendunk i källaren och en vevradio et cetera. Men hur är det med din personliga beredskap? Ser man på hur det ukrainska folket agerar i den situation de är i handlar det om att i möjligaste mån upprätthålla en vardag som är så lik en vanlig vardag utan krig. Hur förbereder man sig för det?

Ett motståndskraftigt samhälle

Att upprätthålla en samhällsordning kräver också en samhällsdefinition. För mig är samhället något vi utgör tillsammans, det ligger liksom i ordet. Detta liksom att du inte kan vara en medborgare ensam, det ligger också i ordets direkta mening. Ett samhälle där människor möts och pratar med varandra är också ett motståndskraftigt samhälle. En tillvaro där vi i sociala medier står i varsitt stuprör och skriker åt varandra är inget samhälle, det bryter ner det samma. Men för att mötas behöver vi också ha något att mötas kring. Winston Churchill lär på frågan om det under kriget inte var läge att skära i kulturbudgeten svarat: Vad är det vi slåss för? (Om inte kulturen.)

8 000 missade mötesplatser

De senaste fyra åren har vi haft en regering som konstant skurit i kulturbudgeten under mantrat ”kulturen ska bära sig själv”, som om framgångsrika musiker och konstnärer föds ur luften och genast kan bidra till musikundret. Samtidigt har det skurits i folkbildningen vilket resulterat i att många framtida musiker eller konstnärer aldrig har fått en chans att gå ett år på folkhögskola eller möjligheten att stå på en lokal scen med andra lokala förmågor. 8 000 inställda spelningar pratar studieförbunden om. Det är också 8 000 missade mötesplatser.

Måste göra ett omtag

Nu är det dags för omtag i den svenska politiken. Världen kanske inte är en mindre orolig plats om ett år, men att även göra ett omtag och åter satsa på folkhögskolorna och folkbildningen i stort, och därmed hela civilsamhället, är också en satsning på totalförsvaret och beredskapen. Om det skulle bränna till i Sverige – vad är det vi ska ha beredskap att stå upp för om inte saker att samlas kring? Samhället är inte en Jag-grej, det är en Vi-grej. Rent vatten i en dunk håller oss vid liv, mötet och samtalet gör oss levande. 

• Tomas Rosengren är ordförande Sveriges Lärare Folkhögskola.