”Jag valde att skapa min egen historia”

Två röda ballonghjärtan strävar åt alla håll samtidigt. Det blåser halv storm och Kalle Norwald, klädd i svart kostym med vit tröja under, kämpar för att ha kontroll på ballongerna samtidigt som fotografen Oskar ger honom instruktioner. Men socionomen, den stolta socialarbetaren, psykoterapeuten, sexologen och folkbildaren Kalle Norwald utstrålar tålamod och lugn, precis som inne på mottagningen en stund senare.

– Om mitt femtonåriga jag hade sett mig nu så hade han nog blivit ganska förvånad. Jag var så jävla mobbad i grundskolan så jag trodde inte ens att jag skulle leva nu. Om vi hade mötts så hade jag bara velat krama honom och hjälpa honom förstå att det faktiskt skulle bli bättre.

 Intervjun börjar med en lågmäld men hård känslosmäll. Utan det som pågick då i Orminge i södra Stockholm hade han inte bestämt sig för att göra det han ägnar sig åt nu. Kalle Norwald uttrycker sig både noggrant och precist med få svordomar. Därför dånar ”… så jävla mobbad” i rummet. Trots att han inte höjer rösten. Den enda han gör för att markera, förutom ordvalet, är att dra ut på orden just i den stunden. Om han alls såg en framtid skulle det inte vara i någon form av offentlighet. Det är ingenting han har strävat efter. Det har bara blivit så. Det har kommit med jobbet. Mer om det senare. Men han visste tidigt att han ville jobba med sexualitet på något sätt även om han inte ens visste vad en psykoterapeut eller en sexolog gör.

– Det låter som en klyscha men jag drömde om att få vara en som hjälper andra att inte må som jag gjorde då. Så det är verkligen en jobbförmån att få sitta i stolen du sitter i nu och hjälpa människor att må bättre.

Man måste själv gå i psykoterapi för att äga sin egen skit.

Själv sitter Kalle Norwald i den soffa hans klienter brukar sitta i. Han konstaterar att det är vanligt bland till exempel personer med ätstörningsproblematik eller personer som har haft djupa depressioner, att de sedan väljer att arbeta med att själva hjälpa andra med liknande problem och att det både handlar om att vilja göra vad man kan för andra människor och om att skapa klarhet och förstå sin egen historia.

Jag frågar om han mitt i allt mörker måste haft en tro på sin egen förmåga, att han skulle göra det bra?

– Ja, när jag tittar i backspegeln måste det väl ha
funnits något som gjorde att jag höll mig kvar. Det har jag tänkt mycket på. Som psykoterapeut måste man själv gå i psykoterapi för att äga sin egen skit, för att sedan applicera den på sina klienter. Jag hade inte så många kompisar men några av dem räddade livet på mig. Två av dem är jag fortfarande otroligt tight med.

Men det var inte bara kompisarna som gjorde livsavgörande skillnad. 1996 kom det brittiska bandet Spice Girls. Tjejerna i bandet tog för sig och slog igenom stort. Själv var han tio år gammal och tänkte: Kan de så kan jag. Han uttrycker det som att han med deras hjälp fejkade en självkänsla som hjälpte honom att faktiskt få bättre självkänsla på riktigt. Den mobbning han utsattes för var kopplad till den han var. Han var flamboyant, han satt med benen i kors, hans röst var ljus.

Kalle Norwald ville bort och bestämde sig för att inte gå på den kommunala gymnasieskolan i Nacka utan valde med stor omsorg i stället en liten friskola inne i Stockholm. Han säger att det var ett av de bästa beslut han någonsin har fattat. Då kom han ut som homo­sexuell och det steget var otroligt viktigt för honom även om vissa i hans närhet redan visste.

– Det var jättejobbigt men jag visste att jag hade
två val. Antingen ta livet av mig eller skapa min egen historia, och då valde jag att skapa min egen historia.

Ansiktet skiner upp, det är som om han andas ut även nu många, många år senare. Han konstaterar apropå mobbarna att även mobbare ofta mår väldigt dåligt och att det är viktigt att komma ihåg. Som vuxen.

– Än i dag har jag nog inte förlåtit mina mobbare men jag har haft det som en eld i baken, att motbevisa dem. Jag är inte en jävla bög i negativ mening. Jag är en jävla bög med pondus. Men det är inte det som definierar hela min personlighet. Inte alls.

Än i dag har jag nog inte förlåtit mina mobbare.

Tidigt märkte han hur stämningen i rummet förändrades när något som alls påminde om sex och sexualitet nämndes eller antyddes. Hans farmor och farfar var frireligiösa så hos dem var sex-tystnaden kompakt och ja, likadant var det i skolan när det skulle pratas om sex och samlevnad. Läraren satte på en videofilm och lämnade rummet. Kalle Norwald lämnar inte rummet. Han vill vara en som gör svåra saker begripliga, gärna med humor. Han har, som han säger det, ena benet i forskningen och det andra i klinik. Han träffar människor. Han är inte bara en expert som syns i media utan han jobbar evidensbaserat.

Det stora mediala genombrottet kom år 2020, precis i början av pandemin, när hans första säsong som sexolog i SVT:s ”Gift vid första ögonkastet” sändes. Redan innan hade han pratat om sexualitet och relationer i public service och Nyhetsmorgon men igenkänd av den stora massan, det blev han i det så populära relationsprogrammet. Sedan var han med i fem säsonger och nu är det i stället Suzann Larsdotter som har tagit över hans uppgift i rutan. De två delar för övrigt mottagning på Södermalm.

Att vara sig själv och att säga vad man tycker kan provocera, han har sina haters. Det kostar på att synas och höras i offentligheten. Det kostar också på att jobba mer än heltid lite för länge. För så har det varit för Kalle Norwald.

– Jag älskar mitt jobb, men jag måste lära mig att älska andra saker också. För att hålla längre. Jag är fortfarande, tack och lov, en nyfiken person och jag gillar att utmanas i mina perspektiv och få andras berättelser och syn på saker och ting. Därför är psykoterapi så spännande.

Entusiastiskt pratar han om forskning, om hur det plötsligt kan komma en ny studie som säger tvärtom, som kommer med något helt nytt. Han beskriver det som otroligt tillfredsställande. Och när Kalle Norwald är ute och undervisar uppskattar han att få träffa människor som inte tycker som forskarna.

– ”Gud vad spännande, låt oss stanna här och se vad som sker.” Vissa tycker att det osäkra och ovissa är obehagligt, men det tycker inte jag.

Han har många roller, många hattar och en av dem är folkbildarmössan, oavsett om han talar om konst och sexualitet på en folkhögskola eller om han är i tv eller radio. Han gör som han gör några gånger under vårt samtal, börjar om för att orden ska hamna rätt.

– Sexologi är ett ämne som väcker många tankar och känslor hos folk. Många tänker att sexualitet är något som bara är men så är det inte. Som med så många andra av våra beteenden måste vi anstränga oss för att bli bra. Vi har också en lång tradition av att inte lära ut tillräckligt med kunskap om våra kroppar, säger Kalle Norwald.

För att exemplifiera pekar han på en klitorismodell i fönstret. Hur stor är egentligen klitoris? Ja, det är det många som inte vet. Så rätar han på ryggen och förklarar att han inte tar lätt på sitt uppdrag som folkbildare. Då gäller det att ha forskningen i ryggen. Han tittar på klockan. Snart kommer nästa klient.

LÄS ÄVEN:

Med leken som motståndskraft

”Jag blev förälskad i folkbildning”

Johan Söderman: Kunskap är ett maktverktyg