I skrivande stund sitter jag här och funderar på vad jag vill skicka med inför läsåret som just börjat. Det känns viktigt, för det är nu vi som skola sätter ramarna och grunderna för vårt arbete. Har vi inte med oss fritidshemmets verksamhet i ramarna är risken att fritidshemmet kommer att få arbeta i bakvattnet resten av året, med känslan av att de aldrig hann i kapp. Om det här vore min sista krönika någonsin, vad skulle jag skriva om? Jo, om tre avgörande framgångsfaktorer jag har med mig i min ryggsäck.

Förutsättningarna avgör

En arbetslagsledare för fritidshemmet som får rätt förutsättningar är en avgörande faktor för att faktiskt förändra och förbättra verksamheten. En som har ett övergripande ansvar som möjliggör att denne kan vara där det behövs just där och då, den dagen, den stunden, den minuten. För att följa upp att vi arbetar som vi kommit överens om, se vad som behöver utvecklas och lokalisera olika sorters skav i verksamheten. Någon som med värme och glädje får med sig andra på tåget. Någon som ser behoven i arbetslaget. En som visar och genomför i praktiken när nya arbetssätt implementeras, någon som aldrig ger upp och har tankesättet att allt går att hitta vägar kring. Någon som håller i och håller ut, så att arbetslaget lyckas arbeta med planerade insatser och förändringsarbete.

Håll koll på detaljerna

Nummer två är samarbete, och inte vilket samarbete som helst. Ju längre tiden går förstärks min redan väldigt tydliga bild av att själva samarbetet mellan personal i grundskola och personal i fritidshemmet är avgörande för fritidshemmets vidareutveckling. ”It’s all in details.” Ta reda på vilka skav det finns i de små, små delarna under elevernas dag som personalen brottas med. Det kan vara att en personal i fritidshem inte kan vara på skolgården, i hallen och ta emot i klassrummet samtidigt. En enkel lösning skulle kunna vara att schematekniskt se till så att läraren i grundskolan möter eleverna i hallen när de kommer in efter rasten, några minuter innan lektionen börjar.

Personalen ute kan då samla in eftersläntrarna och lägga in sista bollen i boden och spaden som de hittade i en buske. Då slipper vi även antaganden som att fritidspersonal inte städar skolgården när rasten är slut. Min bild är att det tenderar att bli många antaganden som inte stämmer, vilket ofta beror på att vi inte sett över detaljerna som ger förutsättningar för ett gott samarbete. Jag har sett ringarna på vattnet när en skola leds in i just det samarbetet som till slut blir en självklarhet. Det är mäktigt att se vilka effekter det får för skolundervisningen, fritidshemmets verksamhet och elevens hela dag.

Ett gemensamt förhållningssätt

Avslutningsvis landar vi i den tredje faktorn: ”Hur”:et. Det är i hur:et vi samtalar om förutsättningar, förväntningar på varandra och allas aktiva ansvarstagande. Det är här vi hittar våra mallar, årshjul och teman. Det är här vi hittar metoder för att fånga elevernas intresse, behov och erfarenheter och skapa en verksamhet utifrån det. Det är här vi skapar ett gemensamt förhållningssätt kring hur vi bemöter eleverna på fritidshemmet.

Om det här vore min allra sista krönika vill jag skicka med: Låt oss se möjligheterna i att förvalta ett helt läsår tillsammans. Ett år där alla detaljer i ”hur:et” får bli viktiga – för elevernas skull.

LÄS OCKSÅ:

Grimm: Vad är vi egentligen värda i skolans värld?

Grimm: "Vi måste skynda oss ut!"

Grimm: Får vem som helst arbeta på fritidshemmet?

Sofia Grimm: Så lyfter vi fritidslärarnas betydelse