Debatt: Skolfrånvaro är inte ett beteendeproblem
Debatt Skolstarten ser ofta ut som en perfekt filmtrailer: klippt, lovande, glänsande. Men bakom glansbilden finns barn, oavsett om de är sju eller femton, som tar sig an skolan i millimeter, inte i stora kliv, skriver läraren i fritidshem Maria Ljung.
Den kommer alltid med samma glansbild: nystart, struktur, förväntan. Lite som en filmtrailer, perfekt klippt, full av löften, som sedan inte riktigt stämmer när man ser hela filmen. Barn, oavsett om de är sju eller femton tvekar på samma sätt i dörröppningen. För i min vardag är skolstarten också något annat. Den är barnet som står där och väger mellan att gå in eller gå hem. Barnet som dyker upp en minut, försvinner två. Barnet som inte kommer alls, men som jag ändå tänker på när jag lägger fram pysselmaterialet på eftermiddagen.
Närvaro är relationer, trygghet, rytm
Den är barnet som står där och väger mellan att gå in eller gå hem. Barnet som dyker upp en minut, försvinner två. Barnet som inte kommer alls, men som jag ändå tänker på när jag lägger fram pysselmaterialet på eftermiddagen.
Som fritidslärare befinner jag mig i mellanrummen, morgonens oro, rastens kaos, mellanmålets förhandlingar. Det är där jag ser det som inte syns i statistiken. Närvaro är inte en siffra. Närvaro är relationer, trygghet, rytm. Det är i de där små millimetrarna av trygghet som närvaro faktiskt börjar ta form. Och frånvaro börjar långt innan någon klickar i en ruta i ett system. Barn, oavsett årskurs, visar tidigt samma små signaler som aldrig syns där.
Barnen behöver tid – inte snabba lösningar
Skolan vill ofta ha snabba lösningar. Men barnen behöver tid. De behöver vuxna som inte tolkar tvekan som motstånd. Som förstår att problematisk skolfrånvaro inte är ett beteendeproblem – det är ett relationsproblem. Ett systemproblem. Ett vuxenproblem.
Och ibland händer det där lilla: ett barn som vågar komma en kvart. Ett barn som säger ”jag vill försöka”. Ett barn som ler när jag säger ”jag såg att du kom idag”. Det är millimeter av mod, men det är millimeter som betyder allt.
Jag leder inte genom att räkna närvaro.
Jag leder genom att se den.
Och varje dag försöker jag lägga ännu en liten millimeter i riktning mot en skolstart som bär alla barn, inte bara några.
Maria Ljung, fritidshems- och bildlärare på Sjöängsskolan i Stockholm.
LÄS OCKSÅ:
Debatt: ”Fritidshemmet är inte ett stödhjul – det är motorn”
Debatt: Heja oss som jobbar på fritids i sommar
Fyra roller på fritidshemmet som stärker elevernas identitet
