Så skapar de trygg övergång mellan skola och fritidshem

För ett par år sedan konstaterade man på skolan att antalet elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar eller liknande utmaningar hade blivit fler. Och att personalen behövde ytterligare fortbildning för att kunna stötta dessa elever. I synnerhet på fritidshemmet.

Specialpedagogen Thomas Ivarsson beskriver hur det såg ut på skolan tidigare:

– Det var liksom skolan för sig, fritids för sig och hemmet för sig. Visst fanns ambitionen att samarbeta, men utan tydliga strukturer blev det ryckigt och oförutsägbart. Det var lite så att barnen kastades in på fritids på eftermiddagen med frågan hängande i luften: ”Vad ska jag göra?”

Skolan, som har drygt 160 elever i F–6, kontaktade Specialpedagogiska skolmyndigheten – och förra läsåret genomfördes projektet Npf-säkra övergångar. Lärdomarna från det året har man fortsatt att utveckla.

Anton Larsson, som tar examen som lärare i fritidshem till sommaren, beskriver skillnaden mot när han började på skolan för sju år sedan:

– Som på många andra skolor var det inte så mycket fokus på fritids, det var något som bara skulle flyta på under eftermiddagen. I dag har vi styrt upp det helt otroligt, eleverna vet på ett helt annat sätt vad som ska hända både på raster och på fritidshemmet.

Viktigt vara förberedda

Det börjar redan på morgonen, då har föräldrarna där hemma med hjälp av veckobrevet kunnat förbereda barnen på vad som ska hända både i skolan och på fritidshemmet. 10–15 elever på skolan äter frukost på morgonfritids, sedan vet de vilka vuxna som är rastvärdar innan lektionerna börjar 08.10.

– Det är oerhört viktigt, i synnerhet för barn med npf, att veta vilka vuxna som kommer att ansvara för vad under dagen, säger han. Den långa förmiddagsrasten kan vara knepig för barn med npf, de vet inte riktigt vart de ska ta vägen. Därför har vi noga planerade aktiviteter och lekarna ska vara välstrukturerade, säger Anton Larsson.

En ytterligare åtgärd är att fler olika professioner på skolan går in som rastvakter numera, vilket gör att fler barn lär känna fler vuxna. Skolsköterskan är till exempel där en gång i veckan, skolbibliotekarien oftare än så.

En som är där extra ofta är skolkuratorn Kalle (som inte vill ha med sitt efternamn i tidningen):

– Jag är både med och arrangerar aktiviteter på rasterna och jag arbetar ofta på fritids. När jag sitter där och spelar spel med dem blir jag någon de kan relatera till, känna trygghet hos, inte någon konstig ”soc-tant”!

Genom att vara med på rasterna kan han också upptäcka om någon elev har det jobbigt, om energin håller på att ta slut.

– Då vet jag när jag har barnet på fritids att jag måste hitta en lugn plats där batterierna kan laddas upp igen. Vi använder till exempel biblioteket. Och vi har en zonindelad skolgård vilket borgar för vissa lugna miljöer där också.

När expertisen beskriver hur en skoldag bör organiseras för att göra det lättare för barn med npf så talar man ofta om tydliga strukturer, noggrann information och bildstöd. Det tänket följer inte alltid med till fritids, men Hyllie Park Grundskola har lagt sig vinn om att det ska ske.

”Det gynnar alla”

Inför eftermiddagen på fritidshemmet får alla barn studera aktivitetstavlan där de olika alternativen finns och där det framgår vilken vuxen som ansvarar för vilken aktivitet. Sedan tar de magneten med sitt namn på och sätter den där de vill delta.

– Det är en modell som gynnar alla barn, bildstöd kan alla uppskatta, säger specialpedagogen Thomas Ivarsson. Och så är det ofta med anpassningar för barn med npf, att de fungerar fint för alla.

När de diskuterade sig fram till vad som behövde göras för att ”npf-säkra” hela skoldagen återvände de ofta till de tre olika lärmiljöer som SPSM lyfter fram: den pedagogiska, den fysiska och den sociala. Det var den sistnämnda som de skulle behöva arbeta mer med.

– Det sociala lärandet sker ju i hög grad på fritidshemmet, men vi hade inte i tillräcklig utsträckning uppmärksammat detta. Det är så mycket som handlar om mål och prestationer i skolan, men under skoldagen ska de ju också få utveckla sina sociala färdigheter, säger Thomas Ivarsson.

Med på utvecklingssamtal

En ytterligare förändring till följd av den insikten är att elevens tillvaro på fritidshemmet lyfts fram mer på utvecklingssamtalen. Anton Larsson förklarar:

– Ibland är vi från fritidshemmet med fysiskt, men oftare handlar det om inspel från vår sida, beskrivningar av hur barnet fungerar i sociala interaktioner och i gemensamma aktiviteter.

Skolkurator Kalle fyller i:

– Nisse kanske har problem att sitta stilla på mattelektionen, men på fritids kommer hans påhittighet och impulsiva drag till sin rätt. Han kommer på roliga saker och får andra barn med sig, det är ju egenskaper som ska lyftas i utvecklingssamtal.

Färre konflikter

Det brukar vara en knapp handfull barn i varje klass som har npf, på Hyllie Park är andelen något högre, då det har spritt sig bland föräldrar att skolan är duktig på npf. Så hur har stämningen på fritidshemmet förändrats under snart två år med nya inslag? Fungerar fritidshemmet bättre för alla?

Det är för tidigt att säga något bestämt, det måste gå längre tid. Men Anton Larsson och Thomas Ivarsson märker att barn med npf deltar i högre grad än tidigare i fritidsaktiviteter, de är gladare och deras energi räcker längre.

– Och det är färre och mer hanterbara konflikter än tidigare, säger Thomas Ivarsson.