Jag är så glad att det kommit upp på tapeten, att barn åker för mycket barnvagn nu för tiden. Eller nu för tiden, jag vet inte hur det var när jag var liten, förr i tiden, på 1900-talet. Min mamma brukade säga att anledningen till att barn slutade med blöja tidigare förut var att blöjorna var rätt dåliga och att det blev obekvämt att ha dem, så barn ville sluta med blöja. Nu för tiden är blöjorna alldeles för bra, barn känner inte att de är blöta och obekväma.

Kanske är det samma med barnvagnarna, för visst är det en viss skillnad på de gamla och de nya? Eller är det de vuxna som är för bekväma? Jag tror att det handlar mer om vuxnas behov faktiskt. Som det mesta gör nu för tiden. Vi har ju till och med hittat på vagnar som vi kan springa och cykla med, alltså de vuxna, barnen sitter stilla i vagnarna, kanske med en liten skärm att titta på, medan de vuxna rör på sig.

Förskolan får ordna barns rörelse

Förskolan får ett stort ansvar, barn rör sig för lite, de måste röra på sig mer, det kan nog personalen på förskolan ordna. Och ja, det kan vi. Verkligen. Jag tycker att det är utmärkt bra, att gå och gå med barnen på förskolan.

Jag arbetade en gång på en förskola som låg en liten bit från närmsta lekpark. Inte så långt, kanske 1 500 meter att gå. En dag skulle vi gå dit, några barn ville inte, eller snarare, de orkade inte, det var sååå lååångt. Jag höll på att tuppa av, och bestämde genast att vi skulle gå dit varje dag, tills det inte kändes jobbigt längre. Det är ju obligatoriskt att röra på sig i förskolan. Vi kan hjälpa till att normalisera för barn att gå för att ta sig fram genom att gå dit man ska. Vi har ju tid, eller borde planera för att ha tid.

När jag tänker tillbaka på hur olika föräldrar gör så är det ju väldigt stor skillnad. Bilen är ju en klassiker, såklart. Eller, föräldrarna som kommer stressade med barnvagnen i högsta hugg, det är bråttom, man hinner inte låta barnet gå, för det hinner man inte. Och jag kan tycka att det är helt okej på morgonen, att man kanske inte hinner för att man har tider att passa. Men på vägen hem då? Åh, jag minns den där familjen som lät sina barn vara kvar lite längre på förskolan, för att åka hem innan de hämtade. Lämna bilen och sedan komma gåendes eller cyklande till förskolan. För att barnen skulle kunna cykla eller gå hem. Väldigt bra prioritering, tänker jag.

Ironiskt med stressen kring aktiviteter

Det finns ju en viss ironi i att stressa med bilen för att hämta barnen, in i bilen och sedan stressa till någon aktivitet, för att barnen ska få röra på sig. I stället för att hämta barnen i lugn och ro, och sedan gå hem. En rätt talande bild av hur samhället ser ut idag. Kanske också hur förskolan ser ut.

Har ni diskuterat hur hämtningarna går till på er förskola? Att föräldrarna stannar kvar, de borde bara ta sina barn och gå. Det tycker inte jag, jag brukar göra tvärtom, bjuda in föräldrarna att sätta sig ner en stund, bara sitta, rita lite, leka lite med sina barn, andas.

Det finns faktiskt få saker som är så tillfredsställande som att vara med ett barn och låta barnet styra tiden. Följa barnets lust att vara i nuet. Att bara gå ut och gå med ett barn, följa barnet, det kommer inte gå fort, men det kommer att vara givande. Och det handlar inte bara om barnets behov av rörelse, utan också om oss vuxna och vårt behov av att få lugn och återhämtning.

Eva Lindström, lärare i förskolan i Stockholm.

LÄS OCKSÅ:

Lindström: Omsorg är den viktigaste undervisning barn kan få

Eva Lindström: Samma visa varje år … är ni redo för kaoset med utekläderna?

Förskollärarnas larm: Barnen klarar inte enkla rörelser

Forskaren: För lite om rörelse och motorik på lärarutbildningarna

Lyssna på Förskolan: